Ser ytterligt mycket fram emot nästa helgs fantastiska uppställning på Annexet. Utöver de två huvudbanden Behemoth och At the Gates bjuds även kanadensiska Wolves in the Throne Room, svart-skogs-metall i långa sjok. Nedanstående 3-timmarslista på Spotify bygger på spellistorna från ett antal av de spelningar som hållits hittills på Europaturnén. Svenska At the Gates har ibland haft något kortare speltid än i denna lista, men jag räknar med att det blir ett rejält fyllt set på hemmaplan!
Två singlar/videor har Rotting Christ nu släppt från sitt kommande album The Heretics som ges ut 15 februari. Den första, Fire God and Fear, kom för några veckor sedan. Jag gillar låten men är inte alls så imponerad som av förra vändans förstasingel för tre år sedan, Elthe Kyrie, som jag utsåg till årets låt inte mindre än två år i rad. Här skrev jag om albumet Rituals på WeRock.nu.
Nu släpper bandet Heaven and Hell and Fire, och ja, det börjar arta sig väl. Denna låt är väldigt Rotting Christ-typisk, riktigt bra, men ändå inget av det där alldeles speciella som jag vet att bandet kan åstadkomma. Så jag väntar med förtröstansfullt hopp om att bandet ännu en gång ska överraska och imponera som ett antal gånger förut. Den som lever och lyssnar får se... Låtlista The Heretics
01. In The Name of God
03. Heaven And Hell And Fire
04. Hallowed Be Thy Name
05. Dies Irae
06. I Believe
07. Fire God And Fear
08. The Voice of the Universe
09. The New Messiah
10. The Raven
Jag fattar fortfarande inte riktigt hur och varför det skedde men i fredags släppte In Flames inte bara en utan två singlar från kommande plattan I, The Mask.
I Am Above som det hintats om ett tag släpptes med video, se nedan. Dessutom släpptes (This Is Our) House med en lyrikvideo. Jag vet inte, kanske har jag "vant" mig vid senare års sound, jag gillar verkligen det här, framför allt den lite tyngre I Am Above (även om en kan vara utan videon). Ser fram emot vad nya plattan mer har att ge!
In Flames släpper nya albumet I, the Mask den 1 mars. Hur det nu än är och hur lite jag än lyssnat på senaste albumet Battles så är ändå In Flames min följeslagare sedan så långt tillbaka att en kommande nyutgivning alltid ger mig spända förväntningar. Spelningarna på sommarens Borgholm Brinner gjorde mig också mer nyfiken och sugen på nytt material.
Särskilt mycket har jag inte hört om plattan, mer än att Anders Fridén sagt att den är "lite mer gitarr-orienterad och en aning tyngre än Battles". Omslagsbilden ovan blev jag riktigt förtjust i direkt.
Låtlista I, the Mask
1. Voices 2. I, the Mask 3. Call My Name 4. I Am Above 5. Follow Me 6. (This Is Our) House 7. We Will Remember 8. In This Life 9. Burn 10.Deep Inside 11.All the Pain 12.Stay with Me
Jag ger er inte den 20-sekunders videosnutt som släppts från kommande förstasingeln eller en aktuell intervju. Roas istället av denna "Wikipedia: Fact or Fiction" från 2016.
Dryga månaden kvar på året och det drar ihop sig till årsbästalistor. Här på bloggen bjuder jag nu i november på Långa listan med 30 album som finns med i den allvarsamma urvalsleken i år. Listan uppdelad i tre delar presenterar banden kort och i alfabetisk ordning. Idag den sista (första?) tredjedelen, album av band med namn på A- D + M! Ja det gick inte att undvika oordningen helt. Myrholt har släppt ett album, och ett till kommer i början av december.
Denna del av listan innehåller många starka plattor och inte mindre än sju av dem har jag faktiskt recenserat för musiktidskriften Gaffa. Spotifylista direkt efter sist i inlägget (eller här).
At The Gates - To Drink From The Night Itself
"Intelligent och elegant. Det är dock inte de stora penseldragen som målar himlen röd /.../ Bandet grundar med sin patenterade melodiska metal, medan nyanserna målas med den fina penseln – och oftare mellan raderna än på."
Author & Punisher - Beastland
Metall-metal! Tipset kom från Erik i Metalpodden om denna industri-doom-metal som skapas av maskinteknikern och artisten Tristan Shone.
Detta är musik som ibland nästan kan få en att må lite illa - och ändå rysa av välbehag. Ville först förkasta men återvänder ändå till Beastland, musik som genererar mer smärtsam oro än glädje och ro.
Behemoth - I Loved You At Your Darkest "Detta är hundra procent Behemoth. Samtidigt får lyssnaren vara beredd att tänja de förväntade musikaliska gränserna en del. Där 2014 års The Satanist var ett rent mästerverk är ILYAYD ännu ett verk av mästare."
Att Behemoths nya album är aktuellt för årsbästalistediskussionen bör inte förvåna någon som något alls följt mitt skrivande under åren. Läs hela min recension på Gaffa.se
Bloodbath - The Arrow Of Satan Is Drawn
Jag skrev i recensionen att detta är ett "frosseri i old school death metal. Med svenska mått mätt ska du tänka stockholmsk snarare än göteborgsk döds."
Coheed & Cambria - The Unheavenly Creatures
En av de mer rockiga och svängiga plattorna på Långa listan. Där "var och varannan låt har hög hitpotential. Musiken flödar, samtidigt svängigt och tungt, Sanchez helt enastående röst fyller rymden och ett nytt spännande kapiteli sagan är fött"
Corrosion Of Conformity - No Cross No Crown
Jag var ganska njugg i min bedömning av de amerikanska sydstatsrockarna: Sen har de trots allt visat sig få en del speltid under året.
Crash Nomada - Crash Nomada
Allt är inte metall som glimmar. Denna folkpunk-platta slog ned som en uppfriskande och upprorisk musikbomb när den landade sent under året och definitivt rörde om i mina tankar om årsbästaskivor.
Deathening - Antifascist Death Metal Ja, titeln berättar tydligt vad det här handlar om. Dethening är finfin svensk melodisk dödsmetall och ett band som funnits i tiotalet år. Det är dock fem år sedan de senast släppte album så det här var riktigt efterlängtat.
Dimmu Borgir - Eonian
Svärtan har bleknat något när norrmännen firar sitt 25-årsjubileum med ett album med storslagen musik. "En skapelse där detaljerna känns väl genomarbetade och varje låt skapad med omsorg" skrev jag i recensionen av Eonian på Gaffa
Myrholt - Nordlandsfanden / Nordland
Jag håller (alltid) en dörr öppen för nytt från en av mina norska favoritmusiker, Ole Alexander Myrholt, tidigare bland annat i Tremor och Enslavement of Beauty. Numera mer eller mindre på egen hand gör Myrholts black metal alltid intryck. Nordlandfanden släpptes i juni och innehåller lite nytt, men mest material som härstammar från Tremor-tiden. Sjunde december kommer nästa album, Nordland, med helt nytt material. Inte omöjligt att detta blir en sen kandidat till listan. Den dörren är heller inte helt stängd.
(Nä jag tänker inte avslöja vilken platta som petades från listan pga Myrholt, det får förbli en hemlighet...)
Två månader kvar på året och det drar ihop sig till årsbästalistor. Här på bloggen bjuder jag nu i november på Långa listan med 30 album som finns med i den allvarsamma urvalsleken i år. Listan uppdelad i
tre delar presenterar banden kort och i alfabetisk ordning, med eventuella länkar. Idag den mellersta tredjedelen, album av band med
namn på D - N. Spotifylista direkt efter sist i inlägget (eller här).
Långa listan 2018, D - N
Domkraft – Flood Stockholmska Domkraft släppte sitt debutalbum för två år sedan och uppmärksammades bland annat i Metalpodden. Jag var inte riktigt med i hyllningarna då. Två år senare kommer Flood och nu börjar det bli riktigt intressant. Sugande tung psykedelisk doom/sludge. Einherjer – Norrøne spor Norska Einherjer har varit med länge och gjort mycket. Deras "viking" metal är matig och melodisk. Årets alldeles nysläppta platta, hur långt når den i listsammanhanget? Återstår att se. Lyssning pågår. Engel – Abandon All Hope
Mm, har följt bandet i stort sett sedan start. Alltid gillat, men något har kanske saknats för de riktiga höjderna? Årets album är Engels bästa till dags dato! Spelningen på Skogsröjet gjorde också gott, att höra ett antal av låtarna live. Läs min recension på Gaffa.se
Entropia – Vacuum Ett av många tips via Metalpodden. Denna gång var det Tomasz som uppmärksammade på detta polska psykedeliska black-/sludgeband. Malanda tungt. Tuungt maalande...
Harakiri For The Sky – Arson Ett album med "extremt känslosam post-black metal" skrev kollegan på WeRock och det är ingen dum början för att beskriva österrikarnas vackra svärta i Arson. Här Martin Benschs recension av plattan på WeRock.nu Hamferð – Tamsins Likam Återigen ett tips från Martin Bensch. Färöisk doom/death med "formliga glaciärer av känsla" som han skriver. Läs Martins rent hyllande recension av TámsinsLikam på WeRock.nu
Immortal– Northern Chaos Gods Jag tyckte i min recension att plattan från veteranerna "har de flesta enskilda ingredienser som jag uppskattar i black metal i allmänhet och i norsk svartmetall i synnerhet" men att det ändå fattades något. Tid arbetar dock för denna musik. Här min recension på Gaffa.se In Vain– Currents
Och det här var ett tips från - just det ja, Martin på WeRock :-) Börjar inse hur mycket hans tips påverkat min musiklyssning under året. Redan i januari meddelade han att plattan "med stor sannolikhet hamna på rätt många årsbästalistor". Och, ja, omöjligt är det inte.Läs Martins resension av Currents på WeRock.nu
Kataklysm– Meditations "Inga revolutionerande strukturer men skönt tunga melodier hanterade med ett mycket gott handlag" skrev jag bland annat och framhöll också sångarens röst när jag recenserade Kataklysms Meditations på Gaffa.se
Global folkpunk-bandet Crash Nomadas musik har följt mig sedan förra albumet Atlas Pogo som kom 2012. Det är något verkligt upplyftande och härligt med musikens glädje och styrka. När nu bandet släpper nytt och denna gång på svenska blir det ännu starkare på flera plan.
"Det är vackert. Det är upproriskt. Tänk dig det bästa av svensk låtskrivarkonst, förgylld med punkdriv och folkmusiktoner från skilda håll" skriver jag bland annat i min recension av Crash Nomada för Gaffa.
Som vanligt älskar jag att nörda ner mig i bra lyrik. Och dessa låttexter är verkligen värda att nörda ner sig i. Texter som berör filosofiska, ideologiska, sociala, samhälleliga och mellanmänskliga frågor. Alltså det mesta som på allvar är värt att samtala om. Sällan får en dock chansen att få svar på frågor och tankar som uppstår vid lyssning av nya album. Fatta så glad jag blev att få möjlighet att intervjua sångaren och låtskrivaren i bandet, Ragnar Bey!
Intervjuartikeln är relativt lång, men den blir alltmer intressant vad det lider, vill jag påstå :-) Så läs den. Här ett par utdrag.
"Musik bär på vissa magiska egenskaper som andra sysslor inte
gör. Och det måste vi som är musiker knyta an till och respektera. Att
man är del av en uråldrig och subversiv tradition. Vi har tillsammans
med schamaner och medicinfolk alltid varit länken mellan det heliga och
profana, samtidigt som vi aldrig varit en del av makten." - Ragnar Bey
"Övergången från att i hundratusentals år levt som nomadiska samlare och
jägare till att bli fastboende har i de flesta avseenden lett till
katastrof. Men inte bara materiellt sett, utan jag tror även att vi har
tappat kopplingen till något fundamentalt inom oss. Låten Stenålderssjäl handlar om detta inom ramen för en treminuters rockdänga." - Ragnar Bey
Två månader kvar på året och det drar ihop sig till årsbästalistor, detta skönt plågsamma göra! Kloka WeRock.nu gör som vanligt och presenterar listorna när året faktiskt är slut, så den 10 i topp-listan får ni av mig och oss först alldeles efter årsskiftet. Deadline för Gaffa hastar dock närmare med skrämmande hastighet.
Här på bloggen bjuder jag nu i november på Långa listan med 30 album som finns med i den allvarsamma urvalsleken i år. Hittills får en säga; vad gäller WeRock iaf kan naturligtvis fortfarande en eller annan joker dyka upp årets två sista månader.
Långa listan delas upp i tre delar, presenterade helt utan annat än alfabetisk ordning på banden. Det blir korta kommentarer och eventuella länkar till recensioner. Idag börjar vi med den alfabetiskt sista tredjedelen, album av band vars namn inleds med N - W. Jo, det finns en anledning att börja med denna del, återkommer till det. Spotifylista direkt sist i inlägget (eller här).
Långa listan 2018, N - W
Nervosa – Downfall of Mankind
Andra albumet från den brasilianska trion öser på med tung thrash och texter som tål att ägnas både en och två tankar åt. Detta gör mig samtidigt både gladare och mer upprorisk.
Orphaned Land – Unsung Prophets & Dead Messiahs
Orientalisk metal, konceptalbum som kom tidigt på året. Jag gav den högt betyg då i januari men återstår att se hur den står sig nu i konkurrensen? Läs min recension av Unsung Prophets & Dead Messiahs på Gaffa.
Primordial – Exile Amongst the Ruins
Denna platta från irländska folk-/black-gruppen Primordial har inte fått så mycket tid den faktisk förtjänar inser jag när jag nu lyssnar igen. Den kan definitivt jobba sig uppåt på listan...
Skálmöld – Sorgir
Isländsk folk-/vikingmetal. Jag var inte enbart positiv när jag recenserade förra plattan för ett par år sedan men detta album har absolut sin charm. Islänningar har liksom norrmän på något sätt alltid ett litet plus redan innan start i mitt lyssnande.
Uada – Cult Of A Dying Sun
Tipset kom från Tomasz på Metalpodden. Också detta en platta som jobbar på för att övertyga mig in i det sista. Oklart ännu var på listan denna polska black metal-platta kan hamna till slut.
Unleashed - The Hunt for White Christ
Har man spelat dödsmetal i nästan 30 år så kan man spelet. Inget revolutionerande nytt från Unleashed alltså, men som nysläppt i veckan pockar den på mer lyssning. (Hur ska en hinna!)
Vreid– Lifehunger
Vreid fångar alltid mitt intresse när nytt album är på gång. Kanske denna platta inte lyser lika klar som föregångaren Sólverv men norrmännen håller alltid hög klass. Här min recension av Lifehunger på Gaffa.
Watain – Trident Wolf Eclipse Året var endast tre dagar gammalt när Watain släppte sitt nya album. Jag gav den högt betyg då men sedan har den i ärlighetens namn inte fått mycket speltid. Så frågan är om den kommer igen nu med ökad lyssning och tar sig en god plats på listan? Min recension av Trident Wolf Eclipse på Gaffa.
Det var de första 10 albumen i listan. Här nedan hittar du dem samlade på Spotify. Nu återgår jag till mitt hårda värv och återkommer med ytterligare två listor inom närmsta veckorna. Hur ser din tilltänkta årsbästalista ut så här långt? Har jag missat något livsnödvändigt som absolut borde vara med?
