Plötsligt kommer jag mycket väl ihåg varför det kan vara så svårt med black metal. Den suger åt sig all energi. Den tar, men ger inte gärna något tillbaka.
Det finns inget hopp. Bara död, sorg och förintelse - för individen, naturen och civilisationen.
"Wall Of Water" från Ordo Ad Chao, Mayhems senaste album. ... North and south polars Counterchange Screaming world Turning over Sky makes war with the earth Fragments fall down
And the darkness that follows...
Om det är bra? - något är det som drar mig dit, jag lägger albumet i spelaren en gång till...
"Stomach Bodies", från Wikipedia A Sense of Purpose kommer innehålla en 20-sidig booklet utformad av Alex Pardee. Enligt konstnären hade In Flames en mycket bestämd vision av albumets utseende och har varit direkt inblandade i utformningen. Läs mer på Pardees egen blogg. Och kolla in mer av hans arbeten på hans webbplats.
In Flames nya album, A Sense Of Purpose, väntar vi till början av april.
Men redan i början av mars släpps första singeln "The Mirror's Truth". Många har redan åsikter om omslagen till album och singel. Den som skapat dem heter Alex Pardee och har tidigare bland annat designat gruppen Aidens album Conviction.
Vad jag tycker? Bryr mig egentligen inte så ofantligt mycket om utanpåverket men nog tycker jag att albumet är rejält fult... När jag fått se singeln mildras intrycket något.
Starkast utformning har det förra In Flames-albumet, Come Clarity.
Ni som följt bloggen här ett tag vet att jag och Black metal-musiken inte alltid är helt överens, men att jag ändå gjort en del, för mig intressanta, "studiebesök" i musikstilen.
Några av besöken har dessutom resulterat i verkliga favoriter såsom Behemoth (om det nu ens är BM?), som t o m fick en egen ämneskategori på bloggen under min vingliga väg mot ett gott förhållande till gruppens musik. Tremor slog ner som en smärre bomb och tog genast plats i mitt hjärta. Och på senare tid har det då varit grekiskt med Necromantia och Rotting Christ. Nyfikenheten är väckt. Ingen idé att göra något halvdant. Det blir mer utforskning av BM framöver. Jag ämnar dock även fortsättningsvis kryssa lite försiktigt i dessa hårdrockens delvis minerade utmarker...
Nå, i detta gungfly kan det väl hända att jag framöver hittar något värt att noteras här på bloggen, så det är lika bra att skapa en kategori, för den som vill följa just det spåret, ty det lär knappast bli vare sig kronologiskt eller välorganiserat :) Å andra sidan är genreindelning ett otyg, och just när jag tänker "black metal" om något, så blir jag i samma stund vilsen igen. Så låt kategorin vara "Black metal och sånt".
Vi startar ändå i något som kanske kan göra anspråk på att vara början till hela genren, Venoms andra album, från 1982, betitlad just Black metal och därifrån låten - "Black metal".
Grekiska Necromantia med sitt nya album The Sound Of Lucifer Storming Heaven har varit mitt sällskap i spelaren ett tag nu. Det dryper av svärta från den åtta spår långa black metal-plattan. Det är kvävande tungt emellanåt... Men bra är det.
Bandet består av "The Magus" på bas och desperat growl samt "Baron Blood" på 8-strängad bas. Inga gitarrer. Inlånad trummis. Mer att läsa om bandet och deras nya platta finns på Werock, bland en hel bunt andra färska recensioner.
Tyvärr är inte Necromantia representerad på Youtube - ännu. Men inte ska ni bli utan grekisk black metal för det... Här en svart pärla med Rotting Christ - Varsågoda!
