BM-texter, 2 "Jamen, satanismen då?"

Undviker jag det uppenbara i black metal? De här intressanta texterna jag skrivit om tidigare, är inte det företeelser i marginalen, medan huvudfåran i BM handlar om satanism, ondska, egoism och allmänt "blod och slask"? Sticker jag kanske huvudet i sanden för att slippa se?

Det finns säkert de individer och band som definierar sig som "satanister" och på allvar menar att detta beskriver deras religiösa tro. Det finns också en del låttexter som mer eller mindre oseriöst och, verkar det, ogenomtänkt slänger sig med teman och termer förknippade med djävulsdyrkan.

Samtidigt finns också de som medvetet är motståndare till religion, framför allt i form av kristendomen, och i det sammanhanget använder Satan och sataniska symboler i avsikt att tydliggöra detta. "Jeg bruker ofte geita og pentagrammet, og da som symbol på at man går egne veier og ikke følger massen...", säger t ex Ole Alexander Myrholt (Tremor, Amaroc) "Geita er jo i bibelen fremstilt som rebellen, den som ikke hører etter, den som går sin egen vei, noe som i følge bibelen er feil... Og da blir det naturlig for meg å dra inn det symbolet som et bilde på min avstand fra den læren..."

Och att då som uttalat ickekristen istället säga sig tro på Satan blir helt utan rim och reson. Myrholt igen: "...det ville vel vært drøyt selvmotsigende å skulle ta avstand fra den Kristne læren men alikevel bekjenne seg til en av Guds falne engler... Skal man bekjenne seg til den ene må man godta den andres eksistens..."

Precis som andra genrer innehåller black metal så mycket olikartat stoff. Där finns det som frossar i ondskans uttryck och symboler, men där finns också många högst både genomtänkta och tänkvärda texter, inte minst på anti-religiös grund.

För dig som vill ha en redig genomgång av de element som kan sägas konstituera genren rekommenderas å det varmaste tankegångarna kring detta hos Shadows of the North.

Jag misstänker att inte heller detta blir mitt sista inlägg om texter och teman i black metal...