Metalcore och de närbesläktade "core-genrerna" ligger mig i allmänhet inte särskilt varmt om hjärtat. Men så finns det såklart undantag. Ett lysande sådant är brittiska Devil Sold His Soul, bildat 2004 och aktivt med tre album och en EP sedan dess. Svårt att säga att bandets musik ska klassas som metalcore tycker jag men det är ett av de förslag källorna ofta ger. Wikipedia föreslår "ambient influenced metalcore" och garderar med post-metal och post-hardcore. Bra som satan räcker som beskrivning för mig.
Låten Hope har följt mig sedan bandet släppte debuten A Fragile Hope 2007. Annars håller jag album nummer två, Blessed & Cursed för bandets hittills starkaste. Men kanske blir det ändring. Jag lyssnar nu intensivt på promon till kommande albumet Loss som släpps 9 april. Recension kommer i Gaffa. Tidigare sångaren Ed Gibbs är tillbaka och allting låter sig likt - på mest önskvärda sätt, precis som det ska. Nedan hittar ni både nämnda Hope (jag ryser varje gång!) och därefter årets video till singeln The Narcissist.
Det där är ju så jäkla snyggt men samtidigt lite sockersött - även om The Narcissist nog är nya plattans tyngsta spår. Nu rensar vi öronen med lite purfärsk svensk(?) svartmetall! Ja, det sägs i alla fall att bandet Scitalis är svenskt, musikerna benämner sig S, A och T (eller vilka bokstäver det nu var, det säger iaf ingenting om nånting) och jag har hittat väldigt lite om bandet hittills. Här är i alla fall första EP:n Awakening som kom igår. Lyriken återfinns på Metal Archives.
