Det var inte helt ovanligt att inför denna konsert höra att "Jo, Linkin Park är helt OK men jag ska dit för att se 30 Seconds to Mars." Bandet från Kalifornien som har hållit på sedan år 2000 men av många i Sverige blev bekanta först förra året med singeln Attack som kunde belyssnas inte minst på radio Bandit.
30 Seconds to Mars med skådespelaren och frontmannen Jared Leto i spetsen drar igång full show i globenarenan. Inget försynt förbandslir här inte. Scendekor och utstyrslar harmonierar i snyggt svart-rött-vitt och utspelet är övertygande.
Senaste plattan, A Beautiful Lie, kom för ett par år sedan och förutom titellåten får vi del av favoriter som The Kill och From Yesterday. Leto trycker på hårt för att få till mer avancerad allsång i The Fantasy och globenpubliken gör vad den kan, med sisådär resultat...
Enda negativa med konserten är att den var kort. Jared Leto ber om ursäkt att de måste bryta tidigare, men trummisen (brodern Shannon Leto) får elektriska stötar hela tiden, något med det tekniska är fel. Sångaren avslutar stilfullt, ensam på scen med gitarren i ett nedsläckt Globen belyst endast av tusentals mobildisplayer. Romantiskt sceneri av år 2007.
Här nedan videon till From Yesterday signerad 30 Seconds to Mars.
Globen Del 3. Linkin Park, kommer snart...
onsdag 30 maj 2007
tisdag 29 maj 2007
Globen 25/5 Del 1. Blindside
Sista fredagen i maj innebar en helkväll i Globen. Linkin Park var huvudatraktion, men föregicks av Blindside och 30 Seconds to Mars. Blindside har turnérat med Linkin Park tidigare, i USA, och är nu också förband under den pågående nordeuropaturnén.
Det här är ett band jag knappt lyssnat till tidigare. Ock det blir en positiv ny bekantskap. Blindside levererar riktigt tung rock som direkt träffar någonstans i maggropen. Och sångare Christian Lindskog har en röst med både djup och lätthet. Kolla in t ex på About A Burning Fire nedan (inte bästa inspelningskvalité...). Själv ska jag lyssna in mig på lite fler låtar med bandet. Får nog återkomma i frågan Blindside.
På MySpace kan ytterligare låtar belyssnas.
Globen Del 2: 30 Seconds to Mars, kommer snart...
Det här är ett band jag knappt lyssnat till tidigare. Ock det blir en positiv ny bekantskap. Blindside levererar riktigt tung rock som direkt träffar någonstans i maggropen. Och sångare Christian Lindskog har en röst med både djup och lätthet. Kolla in t ex på About A Burning Fire nedan (inte bästa inspelningskvalité...). Själv ska jag lyssna in mig på lite fler låtar med bandet. Får nog återkomma i frågan Blindside.
På MySpace kan ytterligare låtar belyssnas.
Globen Del 2: 30 Seconds to Mars, kommer snart...
torsdag 24 maj 2007
lördag 19 maj 2007
Dubbelt aktuella: Linkin Park
Ny platta och första Sverigebesöket någonsin. För den som gillar Linkin Park är det just nu dubbelfest. Jag har inte haft möjlighet att lyssna på hela albumet än, men förstasingeln ”What I’ve Done” spelas på radio sedan några veckor tillbaka och på Youtube kan t ex Shadow of the Day och Given Up belyssnas. Min första uppfattning: habilt Linkin Park-sound, bra, men inget som sticker ut speciellt egentligen.
I svenska media har albumet inte fått några lysande recensioner. En sak har jag dock svårt att förstå: varför recensenter som uppenbarligen inte gillar Linkin Park från början väljer att skriva om deras nya platta? ”Tack vare producenten Rick Rubin är musiken bättre än sist (vilket inte säger så mycket)” och ” I den förra // låten In between // visar Mike Shinoda att han sjunger snyggare än han rappar (vilket inte heller säger så mycket)” Nils Hansson, DN .
Tja, du som gillar bandet, skapa dig din egen bild. Nya plattan är beställd till biblioteket. Här kan du kolla om den anlänt.
Minutes to Midnight
Annars kan förra albumet varmt rekommenderas i väntan,
Meteora.
Själv ser jag dock mycket fram emot konserten på fredag (25/5), dels naturligtvis för att se Linkin Park live, men inte minst för det ena förbandets skull. 30 Seconds to Mars, med sångaren Jared Leto. På återhörande om den konserten!
I svenska media har albumet inte fått några lysande recensioner. En sak har jag dock svårt att förstå: varför recensenter som uppenbarligen inte gillar Linkin Park från början väljer att skriva om deras nya platta? ”Tack vare producenten Rick Rubin är musiken bättre än sist (vilket inte säger så mycket)” och ” I den förra // låten In between // visar Mike Shinoda att han sjunger snyggare än han rappar (vilket inte heller säger så mycket)” Nils Hansson, DN .
Tja, du som gillar bandet, skapa dig din egen bild. Nya plattan är beställd till biblioteket. Här kan du kolla om den anlänt.
Minutes to Midnight
Annars kan förra albumet varmt rekommenderas i väntan,
Meteora.
Själv ser jag dock mycket fram emot konserten på fredag (25/5), dels naturligtvis för att se Linkin Park live, men inte minst för det ena förbandets skull. 30 Seconds to Mars, med sångaren Jared Leto. På återhörande om den konserten!
Konsert: Roger Waters – Pink Floyd, Globen 27/4
Det flödar av ljus, bilder, färger, eld, gnistregn och ljud. Detta överdåd skulle kunna bli för mycket och i början av konserten är jag lite skeptisk. Men jag låter mig sugas in i det suggestiva upplägget – och sen vill jag inte komma ur det igen.
Det här är verkligen en konsert med publik i alla åldrar. Många medelålders och medelålders+ men också gäng av yngre, även 18-20åringar, och familjer med vuxna och barn. Det verkar också som om farfar tagit med sig barnbarnet ibland. Själv har jag med mig hela Lilla Klanen och jag tror ungdomarna är än mer entusiastiska än jag! De uppskattar de skickliga musikerna och totalshowen, även om de två yngre tidigare knappt lyssnat på Pink Floyd i nån större utsträckning.
Pink Floyd-musiken ger naturligtvis massor av associationer för oss som har haft den med oss sedan ungdomstiden. The Wall var plattan för mig, den man kunde försvinna bort med när kraven blev för stora. Första halvan av konserten är en mix av låtar från hela Pink Floyds storhetstid, samt faktiskt någon ny låt av Waters. Efter paus serveras hela "Dark side of the moon" innan bandet lämnar scen. Hela Globen står upp i ovationer tills de kommer in igen och inte mindre än tre "extranummer" bränns av, och i mitt tycke har man sparat tre av de bästa till sist: Another Brick in the Wall: Part 2, Vera och Is there Anybody out there? Alla från The Wall.
Globenarénan är klädd i finskrud, med parketten möblerad med sittplatser. Senast jag var här stod Iron Maiden på scen och golvets ståplatser var fyllda med hängivna hårdrocksfans. Idag är stämningen mer städad, men inte mindre entusiastisk. Roger Waters är självklart centralfigur, med sig har han ett tiotal mycket skickliga musiker och kompetenta sångare. Egentligen är det ingen direkt scenshow utan det allra mesta utspelar sig på bildskärmar och i det stora rum som Globen är. Pink Floyd-grisen, och en uppblåst plastastronaut, svävar genom hela luftrummet, häftiga ljusspel över hela lokalen drar med publiken in i showen. Bildspel och storbild på musikerna fyller hela blickfältet emellanåt.
Roger Waters har kanske varit den mest "politiske" av Pink Floydmedlemmarna, och idag är kritiken mot Bush, Blair, Irakkriget och hysterisk terroristjakt varken otydlig eller subtil. Grisen Angie i jätteformat flyger genom Globen med slagorden "Religion departes us", "Fear Build Walls" och "Stop Bush Now!" målade på sidorna. Vacker är dock den nyskrivna låten ”Leaving Beirut by Night” där Waters berättar om när han som ung man med kvaddad bil blir frikostigt välkomnad och får skjuts, mat och sovplats av en man i mycket enkla omständigheter, och dennes hustru. "Är det dessa vi ska vara rädda för?", "Varje bombning dödar en annan familjs barn" sjunger han.
På hemväg till Stockholms glesbyggd är jag helt uppfylld av kvällens show och det är gott att vi är många i bilen så man får prata igenom upplevelsen!
Här kan du se om Pink Floyds album finns inne på biblioteket, liksom dvd:n P*U*L*S*E:
The dark side of the moon
Pulse
Det här är verkligen en konsert med publik i alla åldrar. Många medelålders och medelålders+ men också gäng av yngre, även 18-20åringar, och familjer med vuxna och barn. Det verkar också som om farfar tagit med sig barnbarnet ibland. Själv har jag med mig hela Lilla Klanen och jag tror ungdomarna är än mer entusiastiska än jag! De uppskattar de skickliga musikerna och totalshowen, även om de två yngre tidigare knappt lyssnat på Pink Floyd i nån större utsträckning.
Pink Floyd-musiken ger naturligtvis massor av associationer för oss som har haft den med oss sedan ungdomstiden. The Wall var plattan för mig, den man kunde försvinna bort med när kraven blev för stora. Första halvan av konserten är en mix av låtar från hela Pink Floyds storhetstid, samt faktiskt någon ny låt av Waters. Efter paus serveras hela "Dark side of the moon" innan bandet lämnar scen. Hela Globen står upp i ovationer tills de kommer in igen och inte mindre än tre "extranummer" bränns av, och i mitt tycke har man sparat tre av de bästa till sist: Another Brick in the Wall: Part 2, Vera och Is there Anybody out there? Alla från The Wall.
Globenarénan är klädd i finskrud, med parketten möblerad med sittplatser. Senast jag var här stod Iron Maiden på scen och golvets ståplatser var fyllda med hängivna hårdrocksfans. Idag är stämningen mer städad, men inte mindre entusiastisk. Roger Waters är självklart centralfigur, med sig har han ett tiotal mycket skickliga musiker och kompetenta sångare. Egentligen är det ingen direkt scenshow utan det allra mesta utspelar sig på bildskärmar och i det stora rum som Globen är. Pink Floyd-grisen, och en uppblåst plastastronaut, svävar genom hela luftrummet, häftiga ljusspel över hela lokalen drar med publiken in i showen. Bildspel och storbild på musikerna fyller hela blickfältet emellanåt.
Roger Waters har kanske varit den mest "politiske" av Pink Floydmedlemmarna, och idag är kritiken mot Bush, Blair, Irakkriget och hysterisk terroristjakt varken otydlig eller subtil. Grisen Angie i jätteformat flyger genom Globen med slagorden "Religion departes us", "Fear Build Walls" och "Stop Bush Now!" målade på sidorna. Vacker är dock den nyskrivna låten ”Leaving Beirut by Night” där Waters berättar om när han som ung man med kvaddad bil blir frikostigt välkomnad och får skjuts, mat och sovplats av en man i mycket enkla omständigheter, och dennes hustru. "Är det dessa vi ska vara rädda för?", "Varje bombning dödar en annan familjs barn" sjunger han.
På hemväg till Stockholms glesbyggd är jag helt uppfylld av kvällens show och det är gott att vi är många i bilen så man får prata igenom upplevelsen!
Här kan du se om Pink Floyds album finns inne på biblioteket, liksom dvd:n P*U*L*S*E:
The dark side of the moon
Pulse
onsdag 16 maj 2007
KoЯη Unplugged-album
För den som gillar KoЯηs hårda, tunga nu metalsound kan mötet med deras musik i denna nedtonade o-pluggade variant bli en liten överraskning. Å andra sidan framträder melodier, texter och röster på ett sätt som berikar återlyssnandet av originalinspelningarna på ett något oväntat sätt. KoЯηs MTV unplugged-album är ganska lättlyssnat och innehåller ett par riktiga höjdpunkter i form av Twisted transistor från senaste albumet och inte minst Jonathan Davis duett med Amy Lee (från Evanescence) i låten Freak on a leash.
KoЯη kan för övrigt ses i Sverige i sommar då de kommer till Hultsfredsfestivalen den 14/6.
Kolla här om plattan finns inne på biblioteket:
KoЯη Unplugged
Freak on a leash
KoЯη kan för övrigt ses i Sverige i sommar då de kommer till Hultsfredsfestivalen den 14/6.
Kolla här om plattan finns inne på biblioteket:
KoЯη Unplugged
Freak on a leash
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)