Funeral doom med FUNERAL

Doom metal är väl knappast den musik jag lyssnar mest på. Klart att veteranerna CANDLEMASS ljuder i öronen vid tillfälle, och nu kommer de med ny platta i veckan, "Death Magic Doom". Hela plattan går för övrigt att belyssna på bandets Myspace för närvarande.


Dock är det inte CANDLEMASS som är egentligt objekt för det här inlägget, utan undergenren funeral doom och det norska bandet FUNERAL. Som varande en optimistisk människa borde egentligen denna deppiga musik inte alls passa mig, då jag tror väldigt mycket på att stärka de goda krafterna i tillvaron, på den inneboende kraften och styrkan i att se livet ur en positiv synvinkel. (Ja, jädrans vad högtidligt det låter när det skrivs ned, men så är det :)

Vare som det vill med det, ibland lockar denna musik som "fokuserar på att framkalla en känsla av tomhet och bedrövelse" och där "texterna fokuserar på förtvivlan och tomhet", som man skriver på Wikipedia. Nedan A Will to Die från bandets fjolårsalbum "As the Light Does the Shadow".

Video till "Delight and Angers"

In Flames har släppt Delight and Angers, från fjolårets album "A Sense of Purpose", som singel och med en video. Det är en sån där icke-gestaltande video som jag tycker om. Denna gång med liveupptagningar från höstens Europaturné, konserterna i Göteborg. Själv såg jag en av spelningarna på Annexet, Stockholm och hur briljant jag tyckte det var framgår nog tydligt av recensionen på Werock. Videon bidrar till att återuppleva känslan från den kvällen, och nu är det IF-maraton i spelaren igen, just nu "Whoracle" från -98.

Numera kan du också höra Anders Fridén i samspråk med Bollnäs-Martin spela egen favoritmusik i radio, varannan söndag på Bandit Rock. Ett mysprogram med lite överraskande musikval emellanåt.

Videon till "Delight and Angers" är producerad av Patric Ullaeus, som jag tidigare hyllat här på bloggen.

IN FLAMES - Delight And Angers - HD

Thåströms Kärlek är för mig

Med jämna mellanrum tror jag mig ha fått nog av Thåström. Efter årtionden av "bekantskap" med rebellen, musikern, konstnären, poeten, borde intet nytt kunna komma ut av den relationen tänker jag. Så fel jag har där, det visar tydligt hans senaste album "Kärlek är för dom".

Att år tjugohundranio ännu kunna besjunga söndertuggade teman som kärlek, längtan, svek och den oss alla väntande döden, på ett sådant sätt att den som lyssnar berörs djupt in i själen, det är konst. Utöver titellåten är några av höjdpunkterna de mycket personliga Över sundet, Kort biografi med litet testamente och Tillbaks till Trehörnsgatan. Dessutom tolkar Thåström mästerligt Dan Anderssons Den druckne matrosens sång och avslutar med en känslig Men bara om min älskade väntar, ursprungligen en Bob Dylan-låt.

Thåströms rostiga röst omfamnas i detta album av mjuk, ofta mörk, alltid väljudande musik som ytterligare framhäver hans trasiga stämma och brutna poesi.

En mycket läsvärd recension av Thåström konsert i Oslo i torsdags finner du på Jonte Royals blogg. Önskar jag hade varit där...

"Future Breed Machine"

Har snöat in lite på Meshuggah för närvarande. De är ganska så svårgreppade. Undflyende. Nån som har tips om bra intervjuer med bandet så tar jag gärna emot. Men oavsett och i varje fall... Eller som Daniel Ekeroth skriver i sin bok Swedish death metal: "Their connection whith death metal? Oh, fuck it! Meshuggah belongs in every book about extreme Metal." Och i varje blogg får jag väl tillägga då...

"Scythe, Rage and Roses" - Dark Tranquillity

Inte så mycket att skriva om just nu. Har jobbat en del med att få lite bättre fason på Metallicas wikipediaartikel, med lite mer källhänvisningar/referenser, bilder och så.

Sedan blev det lite arbete med motsvarande för Dark Tranquillity - och jädrar vad mycket bra musik de gjort under åren :) Det tycks inte som vi kan hoppas på något nytt inom det snaraste, hela förra året turnerade de runtom i hela världen i princip. Fast just nu ser det lite glesare ut i spelschemat, så vi kan ju hoppas... Men som sagt, det finns mycket att njuta av i deras tidigare produktion. Här nedan vill jag dela med mig av en av de absoluta favoriterna, hämtad från "The Mind's I" från 1997. Inte begriper jag hur Stanne gör för att få sin röst att stundom låta som ett vattenfall av krossad is...

Kärlek är för dom

Ibland kan man tröttna på dödsmetall och growl... Nähä, jag bara skojar, det kan man ju inte :) Men variation är alltid skönt och just nu längtar jag hett efter att få Thåströms nya album "Kärlek är för dom" i min hand.

Jag återkommer med mer om plattan, men så länge njuter vi av förstasingeln som liksom albumet heter:

Kärlek är för dom
Jag stod i fönstret i ett hus vid havet.
Jag såg henne komma genom trädgår´n där
Jag tror inte att hon visste att jag såg eller hörde
Men jag såg o jag hörde hur hon sjöng, tyst för sig själv:

Kärlek är för dom, dom som har tur,
Kärlek är för dom, dom som har tur.
Kärlek är för dom, kärlek är för dom.
Kärlek är för dom.

Jag körde neråt mot den gyllene staden,
Frågade flickorna som stod längs vägen.
Dom bara stirrade ner i marken o sa:
Min herre ni, ni vet ingenting, ni vet ingenting.

I kvarteren bakom stationen, jag frågade poeterna som satt där på rad
Dom bara glodde kaninögda rakt fram,
Till slut, till slut sa en av dom:
Vad kan vi om sånt?
Vad kan vi om sånt?
Kärlek är för dom...

METALLICA-recension på Werock

På Werock finns det nu lite mer att läsa från lördagsaftonens METALLICA-spelning i Globen.
(Och nu ska länken funka också :)

METALLICA

Bilden är från METALLICAs Myspace, men så här såg det ut även i Globen i kväll
Ingen hörsel, ingen röst, träningsvärk i axlarna... Ja, precis som det ska vara efter en konsert med METALLICA, tycker jag :)

En notering: Kirk Hammet är en makalöst duktig gitarrist och en gudabenådad liveartist. Naturligtvis kommer jag att återkomma med en längre redovisning av kvällen, här eller annorstädes, troligen på Werock.

Nedan två videor: Seek And Destroy, från bandets debutalbum "Kill 'em all" vilken också avslutade kvällens konsert, i en liveupptagning från för tjugo år sedan. Samt All Nightmare Long live, som kommer från fjolårets platta, "Death Magnetic".

DIA PSALMA på Nalen

"Hårdrock på svenska" säger bandet själva om sin musik numera. Inte specifikt punk således. Detta är en sanning med modifikation, visst är det ännu mycket punk i DIA PSALMA av år 2009. Och för min del är jag glad för det.

På Nalen frestar oss DIA PSALMA med en blandning av gammalt och nytt. Man drar igång det hela med nya singeln Kullisser (för bandets skull?) och sedan direkt på med Hon får (för publikens skull?). Några av låtarna från 2007 års "Djupa Skogen" finns med: Norrsken, Här och nu samt Lösningen och en bunt oemotstådliga gamla godingar radas upp, såsom Luft, Mördarvals, Den som spar, Emelie, Vi svartnar och Tro rätt tro fel.

Att delta i allsångsklassikerna är ljuvligt, men än mer intressant är att få höra fler av spåren från "Re Voltere" live. Tillsammans med Kulisser utgör Igen & igen, Världen i detalj och Kalle Iskall ett litet men nyanserat urval. Mest spännande av de nya är dock För martyrers skull där Ztikkans excellenta sånginsats visar vad jag har sagt förut: DIA PSALMA har egentligen "fel" sångare vid mikrofonen...


Så, när man väl förlikat sig med Ztikkan utan sina meterlånga dreds :), då är hela tillställningen en i alla delar njutbara anrättning och jag tycker delar av publiken gör bandet stor orätt när man skriker "spela gammalt" så fort DIA PSALMA visar vad de är här för att skapa "tio år senare". Visst, låtskatten är gedigen och unik, men den som vill följa DIA PSALMA på deras vidare musikaliska äventyr måste tillåta sig ha öppna sinnen.

Lite fler bilder från kvällen ligger på Dia Psalma på Wikipedia.

Videon till nya Kulisser har ni fått förut här på bloggen så här och nu blir det avdelningen "gammal goding" :)

Nya recensioner och nya recensenter

Det är roligt att kunna följa ett nytt band på väg, och förra året fick jag möjlighet att recensera DEGRADEADs debutalbum, men också göra en intervju med gitarristen David Szücs. Vi såg dem även som förband till Entombed på Klubben i våras.

Nu har bandet släppt sitt andra, denna gång egenproducerade, album och jag är glad att kunna säga att DEGRADEAD bjuder oss en bra uppföljare på alla sätt. Recensionen av "Out Of Body Experience" hittar du på Werock där du också finner en massa andra recensioner av ny skön hårdrock, och även, kanske mer överraskande, lite blues denna gång. Å så lite svensk black metal i form av IRRBLOSS.

Werock har fått ett par tillskott på recensentsidan, så kolla lite extra på Jonas Anderssons recension av LAMB OF GODs "Wrath", och Mats Manhammars presentation av FALCONERs nya. Båda tycks vara riktigt bra plattor också.

Nedan DEGRADEADs "Take Control" från debuten.

Polsk metal - VESANIA

När BEHEMOTH-basisten "Orion" (Tomasz Wróblewski), byter basen mot gitarren och dessutom använder sina röstresurser fullt ut, betyder det att vi troligen hittat honom med sitt andra band, VESANIA, som Wróblewski grundade 1997. VESANIA spelar vad man kallar "symfonisk black metal" och har gett ut fyra album, det senaste, "Distractive Killusions", kom 2007.

Just nu är säkert Orion fullt upptagen med att spela in med BEHEMOTH, se t ex Shadows blogg där du nu kan ta del av senaste Youtube-klippet "Episode II" från inspelningen av det kommande albumet. Det som har sipprat ut hittills låter som om det kan bli något ruggit bra av det hela...

I väntan på att BEHEMOTH ska släppa nytt är det dock väl värt att kolla in VESANIA på Myspace, och här nedan ett litet smakprov, en låt från 2003 års album "Firefrost Arcanum".