Behemoth frontar Wikipedia

Idag kan du läsa om blackened death metal-bandet Behemoth på svenska Wikipedias startsida. Rulla ner lite så hittar du inledningen under rubriken "Bra artikel". Det är lite kul att även sådana ämnen uppmärksammas på encyclopedins skyltsida. Lite stolt är jag också eftersom jag, tillsammans med andra, jobbat för att få artikeln bra. Men det är många som är mycket mer aktiva än jag för att förbättra hårdrocksartklarna på svWP, vilket gör att fler och fler av dessa glädjande nog börjar hålla riktigt bra kvalitet.

Vill du också vara med och förbättra Wikipedia? Jag bidrar gärna med stöd och svarar på frågor i den mån jag kan. På WP hittar man mig t ex via min användarsida och tillhörande diskussionsida.

Konserttips: Billy Talent

Billy Talent är i stan nästa helg. Har du inte tidigare sett detta band med energisprutan Ben Kowalewicz i spetsen, med sin medryckande glädjepunk och sitt ilskna samhällsengagemang, ja då råder jag dig att snarast skaffa biljett till fredagens Göteborgsgig eller lördagens Stockholmsspelning. Den konserten kommer hålla ditt humör på topp under hela den annars lite ledsamma senvintern :) Ni som sett kanadensarna sedan tidigare vet precis vad jag menar. Senast de var i Sverige, 2007, såg jag dem både på Arenan och på Hultsfredsfestivalen.

Live - Fallen Leaves

At the Gates

Sanslöst mycket AT THE GATES i lurarna är det just nu. Bandet som på fem effektiva år släppte fyra fullängdare, som i och därmed lade grund för The Gothenburg Sound, och vars musik nådde sina kanske högsta höjder med fjärde albumet "Slaughter of the Soul", 1995 - och som därefter helt sonika la ner.

I väntan på DVD-utgåvan - läs mer om den på superbra bloggen Metalfilm - som ges ut om några veckor finns musiken på youtube men också på Spotify. Det är bara att starta från början och låta den fantastiska låtlistan rulla ut, spår efter spår...

Och här ett klipp från kommande DVD:n.

GRAVEs Ola Lindgren i SPAZMOSITY

Black/death metal-bandet SPAZMOSITY har varit i gång sedan 1994 och gett ut ett antal demoplattor, men först i år släpps deras första fullängdare, "Welcome Death". Lagom till detta har bandet också bytt sångare, och numera återfinns Ola Lindgren vid micken. Lindgren som även är sångare och gitarrist i dödsmetallbandet GRAVE med rötter från Gotland och ända tillbaka till 1986.

Vi såg GRAVE på Klubben för halvtannat år sedan och jag skrev om det tillsammans med kollegerna på Werock.se. "Dominion VIII", GRAVEs senaste platta kom 2008 och är grymt bra, läs recensionen här. Ska försöka få recensera "Welcome Death" också när den släpps. Det ska bli mycket roligt att se vad Lindgren bakom micken i SPAZMOSITY kommer att innebära.

SPAZMOSITY på scen tycks vara ett riktigt "blod- och slaskband", och att det inte är det visuella uttrycket som lockar mig kan du vara lugn för när du nu kollar in bandets myspace... Här nedan dock med Ola Lindgren i en av de första spelningarna han deltar i.

Enteligen Engel!

På Bandit i morse berättades att Engels andra album nu äntligen är på gång. Redan för ett år sedan sades det vara i princip färdiginspelat, men något fördröjde utgivningen. Första låten, Sense the Fire, släpptes redan i somras, och låt och video har presenterats tidigare här på bloggen. På radion spelades idag också en ny låt från bandet, To the End. Lugnare än Sense the Fire, inte en sån omedelbart självklar favorit, men lät mycket bra den med. Säkert läggs den snart ut på Myspace.


Här kan du höra Bandits opluggade version av Sense the Fire, också mycket trevligt.

APOCALYPTICA spelar in nytt

Finska cellovirtuoserna APOCALYPTICA har påbörjat inspelning av sitt nästkommande sjunde album. De är inte världsbäst på att uppdatera vare sig sin hemsida eller MySpace, på sin mobilblogg skriver bandet 20/8: "Getting things started" och 5/12 kan man läsa: "Last day in studio"... Nåja, mer info behövs ju egentligen inte :) Nu är det bara att vänta på att reella nyheter om albumet släpps.

Under tiden finns det mycket gott att lyssna på från tidigare plattor. Nedan kan du kolla in den sköna Bittersweet från 2005 års självbetitlade album, med Lauri Ylönen (The Rasmus) och Ville Valo (HIM) på sång.

Här min recension på Werock.se av APOCALYPTICAs spelning
på Klubben 2007 och recension av albumet Worlds Collide.

Dark Tranquillity släpper smakbitar

"We are the Void", Dark Tranquillitys kommande album, ges ut 24 februari. Bandet har så smått börjat lätta på förlåten, och på Myspace ligger nu en andra låt, At the Point of Ignition, uppe sedan igår, tillsammans med den tidigare Dream Oblivion. Om jag upplevde den tidigare som bra, är At the Point... en av dessa helt suveräna låtar med Dark Tranquillitys ack så tydliga signum.

Till detta spelades ytterligare en låt Her Silent Language på Radio Bandit i fredags. Jag hörde den lite på språng halvt i bilen på väg till jobbet men det lät också finfint. Mikael Stanne frestar än en gång med sin rena stämma som komplement till growlandet. På det hela ger denna försmak av det kommande albumet bara en ökad längtan efter mer. Kolla så länge in "The Making Of 'We Are The Void'"-videorna på Myspace eller Youtube, signerade Anders Björler, fyra stycken med början här nedan.

Werock uppe igen

Och som utlovat kommer här länkarna till Keep of Kalessin-artiklarna därstädes :)
Recension av "Kolossus"
Intervju med Obsidian C

Black metal till Eurovisionsfestivalen!

Ja, det är sant! Keep of Kalessin vann i söndags semifinalen i Norges uttagning till Eurovison Song Contest med sin nya låt "The Dragontower". Mycket bra låt, lyssna nedan eller via bandets Myspace. Och läs vad Obsidian C (Arnt Grønbech) vill säga till dem som genast hojtar om "sell out". Sen kanske man kan diskutera om deras metal ska kallas black eller vad, men jäklar vad de kan norrmännen :)

På Werock.se finns både intervju med Obsidian C och recension av senaste albumet "Kolossus", men tyvärr ligger sajten nere för närvarande... Jag återkommer med länkar.

Mer återfunnet

COHEED AND CAMBRIA dök också upp ur gömmorna vid senaste skivhyllestädningen. Bandet som har gjort fyra temaplattor efter sångaren Claudio Sanchez bildberättelser om just Coheed och Cambria. Storyn är därmed slut vad jag förstår, men vad vore en serie idag utan en ordentlig pre-historia efter den egentliga berättelsen :) I april kommer således det nya albumet Year of the Black Rainbow. Nå, jag bara tackar för att bandet fortsätter släppa skön musik.

Nedan The Suffering från tredje albumet med det omöjliga namnet "Good Apollo, I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness". Just det.

Ordning & reda och "vill ha"-syndromet

I helgen har vi sorterat ihop alla husets musikalbum. Tidigare fanns ett ställ i köket, en hylla i vardagsrummet, ett mindre ställ i sovrummet samt en massa utspridda högar med skivor, fodral osv, lite överallt. Bra. Skönt att ha fått lite ordning och faktiskt kunna hitta det jag vill ha.

Men med ordnandet kom plötsligt ett habegär över mig. Jag som brukar säga att jag minsann inte behöver "äga" musiken eller de fysiska plattorna, det enda viktiga är att ha tillgång till den, via Spotify, biblioteket eller andra kanaler. Nu ser jag att en skiva i IN FLAMES-samlingen saknas, att jag har fem av sju APOCALYPTICA-album osv, och känner att det skulle vara väldigt, väldigt trevligt att komplettera. Vadan detta?!

En annan, mer positiv, effekt av städningen var att jag hittar igen en massa bra musik som jag inte lyssnat till på veckor och månader, ja ännu längre i vissa fall :) Såsom DISMEMBERs självbetitlade platta från 2008. Jag kan säga att DISMEMBER var ett av de band vars plattor hamnade bara strax utanför min "Bästa svenska metal någonsin"-lista. Nedan ett exempel på ren och skär svensk dödsmetall.

Bästa album 2009

Listraseriet fortsätter och här är de, enligt mitt förmenande, tio bästa musikalbumen förra året.
10.
"Pyroclastic Storms" - IGNEOUS HUMAN

”Det här gör mig glad!”, skrev jag bland annat i recensionen när albumet kom i oktober, och utsåg "Pyroclastic Storms" till årets svenska metal-debut. Jag tvekar inte heller att även ge IGNEOUS HUMAN en plats på årets topp 10-lista. Göteborgsk kvalitetsmetal med eget sound.




9.
”Re Voltere” - DIA PSALMA

Efter återföreningen kom ”Djupa Skogen” 2007, första plattan på tio år från mollpunkarna i DIA PSALMA. Bra, men kanske lite hastigt ihopkommen för att svara mot trycket att åter ge ut nytt. I år kom sedan den fullmogna ”Re Voltere”: mer hårdrock, mer variation, utvecklat sound och öht väldigt bra. Stormarnas Rådslag och För Martyrernas Skull är ett par av favoritspåren.



8.
”A-Lex” - SEPULTURA

Beundrat av många men bespottat av nästan ännu fler, blev SEPULTURAs konceptalbum ”A-Lex”, med boken ”A Clockwork Orange” som inspiration och tema. Visst, det är inte SEPULTURA såsom det var tidigare, med bröderna Cavalera, men det är i sig helt enkelt fruktansvärt bra!



7.
”All Shall Fall” - IMMORTAL

Jämn och hög nivå på IMMORTALs välproducerade åttonde album. ”All Shall Fall” är norsk black metal av traditionellt snitt, inget revolutionerande, men ack så bra.





6.
"Lebenslinie" - AKREA

För mig tidigare okända tyska AKREA överraskade med en något black metal-anstruken melodisk death metal-platta. "Lebenslinie" bjuder på genomgående mycket hög kvalitet, och melodier som håller för återlyssning om och om igen.





5.
”A Taste of Extreme Divinity” - HYPOCRISY

Taktfast headbanging-främjande metal med melodier och refränger som sätter sig snabbt och varar länge. Tungt svängig dödsmetall.






4.
”Quantos Possunt ad Satanitatem Trahunt” - GORGOROTH

Plattan motstår analys och teoretiserande och ger den sortens musikupplevelse som blir direkt och väldigt fysisk utan att ta omvägen över hjärnan.





3.
”Kärlek är för dom” - THÅSTRÖM

Hårdrock? Knappast, men en enastående platta av en artist som vägrar fastna i något format. Vackert, ömsom storslaget ömsom djupt personligt. Njut, bara njut.






2.
”Veil of Ignorance” - RAISED FIST

En oslagbar kombination av slagfärdighet, värme och proffsigt musicerande. Med RAISED FISTs ”Veil Of Ignorance” bli både hjärna och hjärta aktiverade. Favoritspåret är Slipping Into Coma.






1.
”Evangelion” - BEHEMOTH

BEHEMOTH gör allt så fullkomligt rätt på denna platta. Nergal själv har sagt att det blir väldigt svårt för bandet att överträffa detta album. Men för oss lyssnare är det bara att glädjas och förundras över detta mästerliga stycke.



Fler årslistor, tillsammans med denna, hittar du på Werock.

Mina tio bästa svenska metalalbum

Efter att vi på Werock publicerat skribenternas sammanställda placeringar och totallista över Bästa svenska metalalbumen någonsin, vill jag här också presentera min egen samlade lista. För den som följt bloggen ett tag bör det inte vara några jätteöverraskningar... Det här är alltså det bästa för mig:

10.
"A Sense of Purpose" - IN FLAMES (2008)

En objektiv lista av tidernas bästa svenska metal är naturligtvis en omöjlighet att göra. Den personliga upplevelsen blir, och måste vara, avgörande. Att IN FLAMES inte skulle finnas med på min lista är en omöjlig tanke, och fjolårets album pryder tionde plats. Om "A Sense of Purpose" inte kommer räknas som en framtida klassiker blir jag förvånad...

9.
"Sworn to the Dark" – WATAIN (2007)

Med sin förmåga att bibehålla en ursprunglig black metal-känsla i en modern ljudförpackning har WATAIN med "Sworn to the Dark" kapat åt sig en plats i mitt hjärta - och på denna lista.

8.
"Amanethes" – TIAMAT (2008)

Stämningsfaktorn är extremt hög och låtmaterialet håller länge, länge.

 

Med "Amanethes" har TIAMAT skapat ett mörkt och vackert album som fungerar i alla lägen och situationer.

7.
"Slaughter Of The Soul"- AT THE GATES (1993)

Ingen lista över svensk metal kan bortse från denna historiska death metal-platta som för alltid skrev in AT THE GATES i svensk musikhistoria.

 

Och "Slaughter Of The Soul" håller ännu för lyssning om och om och om igen...

6.
"Sound Of The Republic" - RAISED FIST (2006)

Swedens finest metalcore. Med ett bland de fulaste albumomslag jag vet, är "Sound Of The Republic" en glödande pärla, fylld med RAISED FISTs hela register av ilska, hat och kärlek till omvärlden. Låt det aldrig ta slut.

5.
"Wolverine Blues" – ENTOMBED (1993)

De tre första ENTOMBED-plattorna är definitiva klassiker och death metal-historia. Jag håller dock "Wolverin Blues" snäppet högre än sina två föregångare och detta album bidrar fortfarande till ENTOMBEDs okränkbara storhet.

4.
"Mind's I" - DARK TRANQUILLITY (1997)

I ett enormt tajt samabete har "familjen" DARK TRANQUILLITY under 20 års tid skämt bort sina fans med album efter album av högsta kvalitet. En pärla som ändå lyser extra starkt i samlingen är 1997 års "The Mind's I".

3.
"Under The Sign Of The Black Mark" – BATHORY (1987)

På samma sätt som BATHORY är inskriven för alltid i den tidiga svartmetallens historia, är bandet också en hörnsten i mitt eget utforskande av genren. Alla de tre tidigaste plattorna är klassiska men "Under The Sign..." är för mig black metal av allra bästa märke.

2.
"Clayman" - IN FLAMES (2000)

Självklart uppbär IN FLAMES en av topplatserna på en sån här lista.

Valet av platta är också självklart, ett album som har allt och inte innehåller en enda svag låt. Bland dem de totalt suveräna Bullet Ride, Only For The Weak och Clayman.

1.
"For Life. 'Til Death. To Hell. With Love." - ENTER THE HUNT (2006)

Första, bästa och hittills enda albumet av ENTER THE HUNT. Denna udda fågel i metal-världen vars uppföljare till debuten, "For Life. 'Til Death. To Hell. With Love" vi ännu väntar på. One, Setting Sun, Black Stars, Alone, Erased In Grace... varenda låt, varje text är helt unik. Musicerandet är världsklass.

Nyårsgodis på Werock

Efter att Werock sedan i tisdags är uppe igen har det varit fullt ös och vi har publicerat alla topplaceringarna på Bästa svenska-listan samt den sammanställda listan över Werocks Tio bästa svenska metal-album.

Vilken platta som skulle kamma hem totalsegern har blivit allt tydligare under nedräkningen; det enda album som faktiskt alla skribenterna hade med på sin topplista, trots att det i övrigt har varit ganska stor spännvidd på våra olika listor.

Nytt decennium men också ny månad, vilket naturligtvis även innebär ett gäng aktuella recensioner på Werock. Sålunda hyllar Chief Rebel Angel de svenska nykomlingarna LOS SIN NOMBRE samt W.E.T, en ny konstellation av musiker från bland annat WORK OF ART och TALISMAN medan Blasphemedia och Metallbibliotekarien inte är lika nådiga mot italienska MANDRAGORA SCREAM respektive tyska DARK AGE. I min recension av 30 SECONDS TO MARS "This Is War" konstaterar jag bland annat att den "...balanserar hela tiden på gränsen till att bli fånig i sin storvulenhet – men... känns trots allt ärlig och äkta".