Hultsfredsfestivalen ställs in!?

Är det här sant? Drygt en vecka innan årets festival ser man detta på Hultsfreds hemsida. Känns mycket sorgligt även om jag inte skulle dit. Nån som vet nåt mer?

APOCALYPTICAs nya singel

Första singeln till APOCALYPTICAs kommande album "7th Symphony" är låten End of Me med Gavin Rossdale från BUSH på sång. Låten får en video men ännu är det bara "making of"-videon som har släppts. Nedan kan du också lyssna till låten i sin helhet. 23 augusti är plattan här, och det här ger de rätta signalerna - det kommer att bli bra!

3-årslistan - THÅSTRÖM

Allt är inte hård musik och metal här i världen. Inte heller i den här bloggens värld... Även om listan hittills har haft tyngdpunkten där, finns det naturligtvis softare musik som också betyder väldigt mycket för mig och för bloggen.

En del gammal kärlek rostar verkligen aldrig. Joakim Thåström är en sådan. Från Ebba Grön via (Rymd-) Imperiet och hela hans solokarriär har Thåströms musikproduktion följt mig och förnöjt mig, och blivit "soundtrack" till olika faser i livet.

Eftersom bra musik med bra textinnehåll alltid är bättre än bra musik med sämre lyrik, är det ständigt "fördel Thåström", när han släpper något nytt. Förra årets "Kärlek är för dom" innehåller en hel uppsättning underfundig lyrik och toksköna melodier och albumet knep också tredjeplatsen på min årsbästalista för 2009.

Spotifylistan uppdateras med titellåten från albumet, samt Långtbort.

Musikval för midsommar: Små grodorna eller?

Trodde du att dagens soundtrack är "Små grodorna" så trodde du alldeles fel. Kasta ett öga på WeRockskribenternas tips i veckans serie av Sommarens soundtrack. Inga små grodor, men väl en mängd andra klassiker, t ex VAN HALEN, hittar du bland favoriterna, blandat med en del nyare förstås. Oavsett var du bor och vilket sommarväder du har där, finner du passande musik i listorna för:

• Soliga dagar
• Blixtar och dunder
• Sommarbilturen
• Grillkvällen

Dessutom hittar du på WeRock nu Henriks och Martins oerhört matiga rapport från Sonispere i Prag med recensioner av "The Big Four of Thrash" samt deras filmklipp från SLAYER och METALLICA-konserterna, med riktigt bra ljud dessutom.

Trevlig midsommar!

DARK TRANQUILLITYs familjeträd

(Edit: fixar till länkarna, ursäkta slarvet...)

Det här är så fantastiskt! Gulligt, omfattande och snyggt på en gång. I en tävling utlyst av MetalSucks (ja, de heter så), om vem som bäst illustrerade DARK TRANQUILLITYs och dess medlemmars relationer med sig själva och med andra band... Ja, det är svårt att förklara med ord men attans så tydligt i denna illustration, eller se nedan. Det är så snyggt, så exakt, så superinformativt - att informationsförmedlaren i mig tar ett högt glädjeskutt :)

Kanske är detta ett förslag till omslag till nästa DARK TRANQUILLITY-album? Och kan man önska sig fler sådana här illustrativa genomgångar, av andra band? Göteborgsmetallens relationer behöver utvecklas ytterligare utifrån detta och Stockholmsdödsens förhållanden kan stå på tur.

Måhända illustrerar detta väl Keith Kahn-Harris tes att “…for the majority of Swedish extreme metal musicians membership of the scen is more salient than membership of one particular band. The Swedish scen is superficially constantly in flux but its membership remains stable and enduring.”

Eller så är det bara fantastiskt roligt, jag försjönk i detta "släktträd" i närmre en timma :)

Jag vill illustrera med en låt från DARK TRANQUILLITYs första albumet "Skydancer" där inte Mikael Stanne utan Anders Fridén, numer i inte helt okända IN FLAMES, sjunger.

3-årslistan - ROTTING CHRIST

Det är som sagt många för mig nya band som fyller listan med de bästa albumen under den tid bloggen funnits. Det var när jag recenserade grekiska NECROMANTIAs album "The sound of Lucifer storming Heaven" som jag blev nyfiken på andra metal-band från Grekland, som SEPTIC FLESH och ROTTING CHRIST.

Sistnämnda band hade året innan släppt sitt nionde album "Theogonia" och där hittade jag den ena svarta pärlan efter den andra. ROTTING CHRISTs black/death metal-sound med lätt orientaliska influenser och texter med historiks-mytologiska referenser i låtar som Keravnos Kivernitos, Nemecic, Gaia Tellus och Enuma Elish påverkade mig starkt och har haft och har många speltimmar sedan dess.

När årets platta annonserades blev det en sån där pirrig förväntan, ni vet, man är lite rädd att det ska visa sig att bandet inte mäktar att skapa ett lika bra eller bättre album igen. Med eposet "Aealo" tog Sakis Tolis sitt ROTTING CHRIST ytterligare ett steg på vägen av exprimenterande med element som bland annat brutalt growl kontrasterat mot traditionell grekisk körsång. Det finns så mycket att avtäcka i denns skiva att min resa med den fortfarande bara är en bit på väg. (Min recension av "Aealo")

Eftersom "Theogonia" kom i februari 2007, således innan denna blogg startade, "slipper" jag avgöra vilken av albumen som är bäst :) Men jag tar inte för otroligt alls, att "Aealo" fortsätter växa sig förbi den tidigare.

Nedan ...Pir Threontai som har ganska mycket av förra albumet över sig. I den uppdaterade Spotifylistan hittar du Dub-Saĝ-Ta-Ke och Thou Art Lord, med A A Nemtheanga från PRIMORDIAL på medsång.

WeRock-aktuellt

Så här i midsommartider kör vi en lite "Sommarens soundtrack"-serie på WeRock. Ja, själv bidrar jag inte så mycket till texterna, men ett gäng av skribenterna listar sina favoritlyssningar vid sina favoritsommartillfällen. I båten, på stranden, i solstolen och på bryggan hittar du WeRockskribenterna den första dagen.

Samtidigt fortsätter sommarens festivaler och vi fick i helgen en snabbrapportering på WeRock-bloggen från Martin och Henke, både från dagen innan och själva dagen för Sonisphere-festivalen i Tjeckien.

Till senare i veckan har det utlovats fullödiga konsertrecensioner från huvudattraktionerna "The Big Four of Thrash"; Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica. Håll utkik på WeRock.

3-årslistan - RAISED FIST

Detta är ingen ny bekantskap men under den aktuella 3-årsperioden har min relation till RAISED FIST bara fördjupats. Musiken är naturligtvis grunden, men viktigt är också texternas innehåll och attityden. Där musiken är en del av livet, och engagemanget för samhällsfrågor fördjupar det musikaliska uttrycket. "Detta är ett band fortfarande på marsch framåt efter snart 17 år i branschen", skrev jag i recensionen på WeRock, och det är en av de saker som gör att jag älskar RAISED FIST.

Att se dem live första gången under Hultsfredsfestivalen 2008 gjorde mig än djupare dedikerad till bandets intensiva hardcore-musik. Hela bandet, anförda av Alle Rajkovic bjöd på en energiexplosion nästan utan motstycke. Alle har i en intervju berättat hur han under en Hultsfredskonsert tog i så han kräktes efteråt... Jag gissar att det var denna. (Ja, det är min bild från Hultsfred som ligger på Wikipedia. Eller tekniskt sett är det ju inte längre min bild eftersom jag släppt den för fri användning via Commons.)

Du får den lugnare Words and Phrases tillsammans med mitt favoritspår från "Veil of Ignorance", Slipping into Coma, i den uppdaterade Spotifylistan.

Festivalsommar

Festivalsommmaren är igång! På WeRock rapporterar Mats från en riskfylld åskådarplats vid konserten med Michael Kiskes nya band UNISONIC på Sweden Rock. Imorgon börjar fyradagars(?)-festivalen West Cost Riot/Metaltown/Pier Pressure i Göteborg. Vi har varit där två år i rad men inte denna gång. Räknar dock med att få ta del av rapporter via kolleger på WeRock därifrån också. Dessutom hoppas vi få in rapporter från våra utresta skribenter i Prag, från Sonispherefestivalen där, med bland annat "The Big Four of Thrash". Avundsjuk, jag? Ja - sjukt avundsjuk...

Jag har själv ännu inte planerat nåt mer än Sonisphere Stockholm i augusti, vilket inte är fy skam :), men skulle också vilja bevista bland annat Peace & Love, om det gick att få en kombo-biljett torsdag-fredag. Lördagen som ska vara höjdpunkten tycker jag inte bjuder på något särskilt märkvärdigt... Nå, det är ett par veckor kvar, får se hur det blir.

KATATONIA, ett av banden jag skulle vilja se på Peace & Love

3-årlistan - KEEP OF KALESSIN

"Skivor tenderar att växa med tiden" kommenterade Chief Rebel Angel ett tidigare inlägg i den pågående 3-årslistan och det är visst och sant. Många album visar sin storhet först efter månader, och till och med år, av ökat lyssnande. Men så finns det de som slår an direkt. Som man redan vid första lyssningen vet att det kommer bli en platta som följer med en in i framtiden.

När jag efter lång väntan fick KEEP OF KALESSINs senaste album i min hand och med återhållen förväntan la den i spelaren var känslan redan efter ett fåtal takter att det här är så bra, så utmanande och så - ja, intressant. Jämfört med "Kolossus" som fick mig att börja lyssna på bandet och "Armada" som är, om inte bandets, så i alla fall nuvarande banduppsättnings första album, är "Reptilian" en KEEP OF KALESSINsk mognad och ett utblommande av bandets hela styrka och egensinne.

Nä, nu ska jag inte skriva en ny recension här utan hänvisar till mina nyligen publicerade åsikter om "Reptilian" på Werock.

Som smakprov får ni den ganska lättillgängliga Dark as Moonless Night, som blev min första favorit bland alla fantastiska spår, samt det fenomenala avslutande episka musikbygget kallat Reptilian Majesty i den uppdaterade Spotifylistan. Men jag rekommenderar verkligen varmt att du lyssnar på hela albumet från början till slut (och sedan börjar om från början igen :).

NETHERBIRD

Kommande recensionsobjekt för WeRock.se, svenska NETHERBIRD som är ett helt nytt band för mig. Vid en första lyssning av nya plattan gillar jag mycket vad som bjuds på "Monument Black Colossal", men vänder mig till tidigare alster för att först få lite bakgrund innan jag fördjupar mig i musiken på albumet.

Bandmedlemmar och gästmusiker på tidigare album är ämne för en smärre novell, men det får jag säkert anledning att återkomma till.

Jag vill här dela med mig av ett spår från förra plattan, "The Ghost Collector" och videon till låten The Blackest Breed.

Dags för lite dramatik. Varsågoda!

3-årlistan - IN FLAMES

IN FLAMES är ett av de band på listan som jag lyssnat på längst (ja, det kommer iofs en artist senare som slår det mesta vad gäller tid) och när "A Sense of Purpose" skulle släppas var förväntningarna både skyhöga och spända. Tomasz skulle recensera plattan för WeRock - trodde jag - men det visade sig att han var upptagen på annat håll och jag blev tillfrågad. Efter en vansinnig intensivlyssning skrev jag recensionen på WeRock i ett mentalt rus.

Idag, efter två år, har albumet bara växt sig allt starkare och är en av IN FLAMES bästa plattor någonsin. Kanske nummer två efter "Clayman"? EP:n A Mirors Truth" har sina egna kvaliteter och är fortfarande värd sin alldeles egna uppmärksanhet.

Att IN FLAMES är ett av de allra bästa livebanden är också något som framhållits här på bloggen. Men framför allt har det här bandet en egen plats i mitt hjärta på grund av vilka de är och vad de gör. Kombinationen av göteborgsmetal och känslan av värme i allt vad de delger oss. Nu bara längtar vi efter positiva besked efter gitarristen och grundaren Jesper Strömqvists avhopp. Ny gitarrist? Ny platta? Hoppas på besked inom snar framtid.

(Edit.) Glömde länk till den uppdaterade Spotify-listan. Eraser från EP:n och The Chosen Pesimist från "A Sense of Purpose" representerar dessa fantastiska skivor.

IRON MAIDEN - The Final Frontier 16/8

IRON MAIDENs nya album, "The Final Frontier" har fått utgivningsdatum satt till 16 augusti. "The Final Frontier World Tour" startar 9 juni, vilket betyder att vi helt säkert får höra en hel del nytt spelas live på Sonispherefestivalen 7 augusti. Å det blir härligt!

The Final Frontier
1. Satellite 15....The Final Frontier 8:40
2. El Dorado 6:49
3. Mother Of Mercy 5:20
4. Coming Home 5:52
5. The Alchemist 4:29
6. Isle Of Avalon 9:06
7. Starblind 7:48
8. The Talisman 9:03
9. The Man Who Would Be King 8:28
10. When The Wild Wind Blows 10:59

En första singel, El Dorado kan laddas ner här. Det låter MAIDEN - det låter bra.

3-årlistan - ENSLAVEMENT OF BEAUTY

Hjälp, vad introspektiv bloggen har blivit på sistone, med treårslista mm. Nåja, vi kör på med den så kommer säkert lite mer impulser utifrån ett tu tre :)

ENSLAVEMENT OF BEAUTY - "Mere Contemplations"

För tre år sedan visste jag inte vad black metal var. Eller jo, nog "visste" jag det och jag höll mig i stort sett så långt bort från denna "blod och slask"-genre som möjligt. Men det fanns ett band i gränslandet till black metal som lockade mig med sin bedövande vackra musik och själfulla sång.

ENSLAVEMENT OF BEAUTY tog sig in i mitt musikmedvetande rakt genom porerna och mitt motstånd smälte. Nätt ångest hade jag inför musiken och mitt lyssnande tills jag istället beslutade att dyka rakt ner i det och se efter vad som fanns bakom. Därefter har ett inte betydelselöst antal poster på bloggen handlat om detta band och musikerna bakom det...

På bandets Myspace kan du lyssna på bl a A Study of Love and Methaphors, X and Moments och An Affinity for Exuberance från albumet "Mere Contamplations" som kom 2007 och som jag utsåg till det årets bästa album. Recension på WeRock

Det enda album som finns på Spotify är "Megalomania" (2001), deras mest uppmärksammade. I den uppdaterade Spotify-listan finner du bästa låten från det albumet Comme Il Faut samt den låt bandet kanske nått ut till flest lyssnare med, Dainty Delusive Doll.

3-årlistan - DARK TRANQUILLITY

DARK TRANQUILLITY - "Fiction"/"We Are the Woid"

"...inte en enda svag låt på hela den plattan" skrev jag om "Fiction" när jag placerade den på topp fem-listan för 2007. Och det gäller fortfarande. Sällan jag hört en så jämn och välkomponerad platta över huvud taget. Den blev verkligen den sommarens soundtrack.

Det var också "Fiction" som på allvar fick mig att leta mig bakåt i DARK TRANQUILLITYs katalog och uppdaga hela deras fantastiska produktion.



Årets "We Are the Woid" är också ett mycket bra album men i ärlighetens namn har den spelats mindre än föregångaren det senaste månaderna.

Mikael Stanne är en fantastisk sångare och lyriker, men ändå är det en annan bandmedlem som än mer har mitt hjärta. Niklas Sundin skapar guld med det han rör vid. På "Fiction" står han för både text och musik till det tyngsta och vackraste spåret på plattan, Inside the Particle Storm, och på "We Are the Woid" har han satt sitt signum på den likaledes undersköna Iridium. Denna typ av låtar placerar faktiskt DARK TRANQUILLITY i en klass för sig, och något utöver den annars alldeles utmärkta melodiska death metal de utövar.

De två nämnda låtarna blir förstås albumens representanter i 3-årslistan på Spotify.

Jag måste bara lägga med liveversionen av Inside the Particle Storm. Lyssna, rys och njut...

Glöm inte enkäten

Det är två dagar kvar att tycka till i enkäten om vilken/vilka genrer du som besöker bloggen föredrar. Trettiotalet röster har lämnats hittills, med en liten övervikt för death metal i resultaten, följt av black och thrash metal.

Det går som synes att välja en, flera eller alla alternativen i enkäten och du kan också ändra din röst, om du t ex inte noterade flervalsmöjligheten från början. Är inte din favoritmusik representerad, så skriv gärna en kommentar i nån av posterna.
Tack för alla svar så här långt!

3-årlistan - BEHEMOTH

BEHEMOTH - The Apostasy/Evangelion

Det är möjligt så här i efterhand att albumet "Demigod" är bättre, men det var med 2007 års "The Apostasy" jag bekantade mig med BEHEMOTHs musik - som jag från början inte alls hade mycket till övers för... Bloggen fick t o m en egen kategori för BEHEMOTH under den tid jag brottades med att försöka förstå och göra deras musik till min. Starta med posten längst ner för att läsa om den processen. Spelningen på Klubben hösten 2007 var en överväldigande konsertupplevelser.

Med "Evangelion" tog BEHEMOTH i höstas ytterligare ett steg framåt i sin musikaliska utveckling. En fantastisk platta som har allt man kan önska av teknisk och briljerande black/death metal. Det här är inte något lättlyssnat album och hur högt jag än håller det musikaliskt är det inte något som spelas dagligen. Det kräver sin lyssnare och dess aktiva uppmärksamhet.

I 3-årslistan på Spotify lägger jag Inner Sanctum från "The Apostasy" och Shemhamforash från "Evangelion".

3-årlistan - APOCALYPTICA

Som nämndes förra veckan har bloggen fyllt tre år. Tre år fyllda av musik förstås, och i jag utlovade en lista över den bästa musik jag tagit del och skrivit om under dessa år. Det visade sig naturligtvis inte helt lätt att välja album och låtar till en sådan lista, beslutsångesten smög sig in...

Det blir iaf en lista med tio album/band som getts ut under de tre åren och som betytt/betyder något speciellt för mig. Först tänkte jag bara kasta upp listan utan alltför mycket kommentarer men det måste bli lite om varje album/band så jag tar ett i taget. Vill ni läsa mer om banden så har jag skrivit om alla tidigare här på bloggen, sök bara på namnet, och många av albumen har jag även recenserat för WeRock.se. Du hittar dem samlade via WeRocks register över alla skivrecensioner.

Här är Spotifylänken som vartefter fylls på med exempel från albumen/banden.

Det blir inte någon rangordnad lista utan banden kommer alfabetiskt ordnade. Vi börjar således med A.

APOCALYPTICA - "Worlds Collide" (2007)

Finska cellovirtuoserna i APOCALYPTICA gjorde med sitt sjätte album det de gjort tidigare, men bara ännu bättre. Från att ha varit ett rent METALLICA-coverband har APOCALYPTICA under åren utvecklat sitt eget alldeles speciella sound med sin distade cellometal.

Albumet "Worlds Collide" blev också lite speciell för mig då det var den första platta jag recenserade för WeRock, tillsammans med Nuclear Blast Allstars - "Out of the dark". Jag kan tycka nu att jag var väl sparsam i betyget, 7 av 10, idag skulle jag plussat på åtminstone ett betygssteg. Plattan åker in i spelaren titt som oftast, både för koncentrerad lyssning, men även så där i bakgrunden när jag jobbar med annat.

APOCALYPTICA är också ett fantastiskt liveband, spelningen på Klubben hösten 2007 var något alldeles speciellt. "Om du får chans att vara med om det här, att en gång få uppleva Apocalyptica live, vad du än gör – missa den inte!" skrev jag då, och det gäller ännu.

23 augusti kommer APOCALYPTICAs nästa album, ""7th Symphony".

I Spotifylistan lägger jag två låtar med gästsångare, Adam Gontier (THREE DAYS GRACE) respektive Till Lindemann (RAMMSTEIN).

WeRock-recensioner och krönikeserie

Nu kan du läsa en packe färska recensioner på WeRock. Drygt tjugo nyutgivna album finns att läsa om där, så något av intresse borde var och en som lyssnar på nån form av hårdrock och metal kunna hitta. Maxbetyg delas ut till ett band som släppt sin sjätte "demo" och som ger ut all sin musik digitalt - och gratis. Absolut värt att kollas upp. Andra grupper som får bra omdömen är bland andra Burzum, Bullet For My Valentine och Misery Index. Ganska stor bredd.

Och så förstås mitt eget ena bidrag denna månad som jag håller allra högst av årets albumsläpp hittills Keep of Kalessins "Reptilian", norsk black/extreme metal av yppersta kvalitet.

Min andra recension behandlar Pain Of Salvations "Road Salt One", duglig rock i den mer bluesiga skolan, men som säkert passar andra bättre än mig.

WeRock har denna vecka även en serie krönikor om hårdrock, ljud och lyssningsupplevelser. Den första delen Det här med ljud är en spännande diskuterande text om vad som gör en bra ljudanläggning, med tips och idéer, och Robert vill gärna ha kommentarer och diskussion om det han skriver. Andra delen publiceras imorgon.