Recension: WATAIN "The Wild Hunt"

WATAIN är bandet som är sin underground-genre trogen i alla aspekter, men ändå lyckats ta sig igenom det finmaskiga media-filtret och nått ut till världen även utanför det som kanske kunde betraktas som de "naturliga" gränserna för traditionell black metal. Med de senare albumen, "Sworn to the Dark" och framför allt "Lawless Darkness" har bandet bibehållit men också utvecklat det traditionella black metal-soundet på ett närmast genialiskt sätt.

Så vad återstod att göra? "Mer av samma" skulle säkert bli en bra platta men att toppa "Lawless Darkness" vore inte lätt. Återstår att faktiskt ta ett steg ut i det okända, och detta är vad WATAIN gör i "The Wild Hunt". Och trots att en del spår och olika detaljer är långt ifrån traditionell black metal lyckas bandet hålla ihop det och göra något väldigt bra - igen.

Erik Danielsson har i intervjuer uttalat att albumet är ett "statement" för bandets femtonåriga existens, och bland annat framhållit They Rode On, en ballad som är albumets längsta låt och som placerats centralt som spår nummer sex; "It's about the hart of WATAIN". Men nej, jag tycker inte om den låten. Det är inte för att "black metal ska inte ha ballader" och det är inte heller så att jag inte skulle gilla Erik Danielssons rensång; i titellåten t.ex. är den oerhört effektfull. Det är bara det att jag inte tycker They Rode On är bra, att melodin är rätt tråkig och drar ner plattan som helhet.

Å andra sidan är det mesta i övrigt på skivan i toppklass på alla sätt - och hör och häpna - jag gillar det instrumentala introt till plattan, förstaspåret Night Vision. Annars brukar sådana introspår mest kännas som utfyllnad. Bästa spåret är Outlaw med orientalisk känsla bl.a. i introt, här tänker jag osökt på MELECHESH. Andra spännande kompositioner är instrumentala Ignem Veni Mittere, titelspåret och förstasingeln All That May Bleed, för att nämna några av flera.

Den "limiterade" utgåva jag har, kommer i ett mycket läckert omslag och med en riktig liten inbunden bok med texter och info. Allt i svart, mattguld och något lite rött. Med följer också en liten överraskning som uppdagas först när skivan spelas... jag avslöjar inte mer :-)

Trots They Rode On och några detaljer som jag älskar mindre, är det här en fantastisk platta, och andra detaljer är så åtråvärda att jag bara kan säga ja och amen till bandets senaste utveckling, och se fram emot hur detta material integreras i WATAINs kommande liveframträdanden.

Ska jag hålla mig till WeRocks skala placerar sig "The Wild Hunt" på betyg 8 av 10. "Med mersmak" som någon av kollegerna emellanåt brukar uttrycka det.