Philip gästbloggar: Adept

(Idag har bloggen fått besök av Philip från Last Living som gästbloggar om ett ungt svenskt band som bland annat går att se på Hultsfred, Sonisphere och Stagedive Day Out i sommar. )

Adept. Sveriges vassaste post-hardcoreband. HADE jag sagt, för inte så länge sen.

Jag har lyssnat på Adept i ungefär ett år nu, och fastnade för dom direkt. Det var länge sen jag hade hört något som stack ut lite överhuvudtaget, och det var ännu längre sen jag hade hörde något nytt från metalvärlden som var så medryckande som dom, som kändes så äkta. Nu vet jag faktiskt inte vad jag tycker. Jag tänker inte säga att det inte är äkta, definitivt inte. Deras gamla låtar från Hopeless Illusions, When The Sun Gave Up The Sky och The Rose Will Decay, tycker jag fortfarande är riktigt, riktigt bra. Men, tyvärr, väntade jag mig mer från deras stora debutalbum, Another Year Of Disaster, som släpptes i våras.

När jag fick upp ögonen för Adept, var jag så innerligt trött på den nya metalgenren som var på väg. Alla dessa effekter som hade dykt upp mitt i metalvärlden och blandade den med någon form av DJ-hiphopstil. Inte många band klarade av att behärska det från början. Och jag saknade precis det som Adept kom med. Den metal som, istället för att bara slänga in massa playbackeffekter vid lugnare partier, faktiskt visade att den behärskade "riktig" lugn musik också (det vill säga musik som man faktiskt spelar själv, med instrument, och inte bara trycker igång med en dator).

Nu ska jag inte stå här och kasta glåpord över effekterna på Adepts nya skiva, för att just jag gör det borde nog ses som hyckleri. För det första för att jag aldrig har sett Adept live, och jag har dessutom haft så fullt upp att jag inte haft möjlighet att försäkra mig om att effekterna faktiskt ÄR playback när dom lirar live. Eller om dom ens har med dom. Men jag har svårt att tänka mig att effekterna faktiskt spelas på synthar (eller något liknande) vid livetillfällen, och räknar med att det inte är så. Har jag fel tar jag gärna emot rättelser och ber om ursäkt.

Men faktum är att jag inte borde stå och säga något ont om effekter i metalvärlden överhuvudtaget, då det ter sig så att jag själv faktiskt är aktiv i ett metalband som består väldigt, väldigt mycket av effekter. Hade du frågat mig för ett och ett halvt år sedan hade jag aldrig trott att den musik jag höll på med idag skulle låta så som den gör, och jag var väldigt tveksam när vi startade för drygt ett år sedan. Men det visade sig att jag trivdes. Och med tanke på att alla i bandet är lika stränga som jag på att INGET får vara playback, och syntharen spelar varenda ton själv, när vi står på scen, så känns det bra. Det känns rätt.

Men tillbaka till Adept. Jag tycker fortfarande om dom väldigt mycket, absolut, och jag längtar efter en möjlighet att få se dom. Jag hade bara hoppats, när jag fick det nya albumet, att de skulle låtit bli att sälla sig till (i brist på bättre ord) effektmetalen. Jag tycker inte att den nya skivan håller samma standard som de tidigare låtarna gjort. Mest besviken var jag över att se att de gjort om Lets Celebrate Gorgeous, You Know Whose Party This Is, och At Least Give Me My Dreams Back, You Negligent Whore, från The Rose Will Decay. De äldre versionerna, utan effekterna, var så mycket bättre.

Men utöver effekterna håller skivan ändå hög standard, måste jag erkänna. Inte på samma nivå som innan, men det är fortfarande bra musik. Sound The Alarm, är spåret jag fastnat mest för, än så länge.



/Philip, Last Living