Sistnämnda band hade året innan släppt sitt nionde album "Theogonia" och där hittade jag den ena svarta pärlan efter den andra. ROTTING CHRISTs black/death metal-sound med lätt orientaliska influenser och texter med historiks-mytologiska referenser i låtar som Keravnos Kivernitos, Nemecic, Gaia Tellus och Enuma Elish påverkade mig starkt och har haft och har många speltimmar sedan dess.
När årets platta annonserades blev det en sån där pirrig förväntan, ni vet, man är lite rädd att det ska visa sig att bandet inte mäktar att skapa ett lika bra eller bättre album igen. Med eposet "Aealo" tog Sakis Tolis sitt ROTTING CHRIST ytterligare ett steg på vägen av exprimenterande med element som bland annat brutalt growl kontrasterat mot traditionell grekisk körsång. Det finns så mycket att avtäcka i denns skiva att min resa med den fortfarande bara är en bit på väg. (Min recension av "Aealo")Eftersom "Theogonia" kom i februari 2007, således innan denna blogg startade, "slipper" jag avgöra vilken av albumen som är bäst :) Men jag tar inte för otroligt alls, att "Aealo" fortsätter växa sig förbi den tidigare.
Nedan ...Pir Threontai som har ganska mycket av förra albumet över sig. I den uppdaterade Spotifylistan hittar du Dub-Saĝ-Ta-Ke och Thou Art Lord, med A A Nemtheanga från PRIMORDIAL på medsång.
Det finns så inåt helskotta mycket metal - och det gör att det finns band man missar, fast man inser att man "nog borde sätta sig in i det där gänget, för det växer en gnagande känsla av att jag missar något....".
SvaraRaderaRotting Christ är så för mig.
Sommaren kanske ska ägnas till botgöring i just det fallet. Det känns passande! :)
Så sant så. Alldeles för mycket bra musik där ute ;) Nä, men seriöst håller jag helt med dig och det är lite frustrerande att veta att det är så mycket man inte - hinner med.
SvaraRaderaSommar med Rotting Christ kan dock, som du förstår, rekommenderas varmt :)