Det börjar med en djup inandning och sedan brakar förstaspåret Never Better lös med sprakande energi. Det fortsätter med kraftfull djupandning i No Ghost och energin sitter i över Catch 22 för att sedan avta något i Dissapear. Därmed går plattan in i en lugnare fas som kulminerar med den vackra The Skull samt Ocean Park som låter som något BEATLES kunde ha gjort på 60-talet, innan tyngd och snabbhet återkommer i The City. I All Ends Well återskapas 60-talskänslan och BEATLES-associationerna. Så här blandande intryck ger nya albumet "Unseen" av THE HAUNTED.
Det här är en bra platta. Inte en fantastisk, men en bra platta. "Unseen" har sina toppar, Never Better, The Ghost, The Skull, och även sina lite mer slätstrukna partier. THE HAUNTED har gjort ett mjukare, mer melodiskt och mer lättillgängligt album än tidigare. Både fans och recensenter tycks delas i två läger, de som bejakar denna utveckling och de som tycker att bandet misslyckats i sin strävan att nyskapa. Jag tillhör inte något av lägren. För mig som började lyssna på THE HAUNTED nån gång vid släppet av ”The Dead Eye” är utvecklingen mot denna platta inte helt utan överraskning, men tar man ”Unseen” precis för vad det är finns verkligt mycket att glädjas åt på THE HAUNTEDs sjunde album.
Jag brukar inte sätta sifferbetyg på skivorna här på bloggen, men ska jag ändå göra det är "Unseen" en klar betyg 7 av 10. Än är det några timmar att lägga sin röst på THE HAUNTEDs bästa album här på bloggen. Läs även Henkes recension på WeRock.se
Jag är faktiskt riktigt glatt överraskad över "Unseen". När jag väl släppte idéen att Haunted inte kommer göra någon ny "Hate Song", "Chasm" eller "Liquid Burns" så började jag uppskatta bandets nya väg till fullo.
SvaraRaderaSpännande! Jag får mitt ex idag, så någon gång hyggligt snart kommer Rebellängeln att kunna bilda sin egen uppfattning!
SvaraRadera