För mig passade dock Dia Psalmas oborstade allsångspunk förträffligt bland väggspeglar, guldfärgade pelare och parkettgolv på Nalen.
Vad publiken var ute efter framgick mycket snart. Efter förbandet Torpedos framträdande, ljöd allsången redan glatt till mellanspelsmusiken med Alice Cooper, In Flames med flera i högtalarna. Så när Stipen, Ztikkan, Ulke och Pontus äntrade scenen hann de knappt börja innan publiken ville ta över sjungandet.
Från nya plattan, Djupa Skogen, gavs bland annat Blod, Som man är, Här & nu och Norrsken. Allsångsfaktorn var hög redan här, men gensvaret var gång en gammal låt togs upp visade att Dia Psalmas publik ännu är ganska nostalgisk. Mördarvals, Hundra kilo kärlek, Vi svartnar, Kalla Sinnen drog ner jubel och när det var dags för Emelie, Hon får..., Balladen om lilla Elsa och Ack, högaste himmel kunde Ulke koncentrera sig på sitt gitarrspel - publiken skötte själva det mesta av sjungandet.
Bandet valde en perfekt mix med en viss övervikt av gammalt men ändå ett gott antal nya låtar. Som i sin tur alldeles säkert snart kommer sjungas, av nya och gammla fans, med samma galna glädje som de tidiga låtarna.
Dia Psalma på biblan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar