COHEED & CAMBRIA - "Year of the Black Rainbow"
Nånstans vid tredje plattan, "Good Apollo I'm Burning Star IV, Volume One: From Fear Through the Eyes of Madness", började jag följa bandets musikaliska saga som textmässigt bygger på sångaren Claudio Sanchez rymdberättelse om paret Coheed och Cambria. Den egentliga historien avslutades med förra plattan, medan årets album, det femte i ordningen, utspelar sig tematiskt före det första albumet. Musikaliskt då? Jodå, även detta släpp har det mycket typiska COHEED & CAMBRIA-soundet och Sanchez röst är omisskännlig. Även om jag älskar den lite hysteriska tonen gillar jag att sångaren i detta album tillåter sig mer variation än tidigare. "Year of the Black Rainbow" är inte bandets bästa album, det innehåller en rad bra låtar men ändå ingen riktig topplåt, jämförbar med The Suffering från "Volume One: From Fear..." eller Running Free från "No World for Tomorrow". Som helhet håller plattan dock för många lyssningar.
Albumet gick intensivt i spelaren när det släpptes i våras och åker fram då ock då, inte minst nu inför spelningen på Arenan på måndag.
Ett urval från plattan hittar du på den med COHEED & CAMBRIA nu uppdaterad Spotifylistan.
Har lyssnat intensivt på denna platta på jobbet men den har aldrig fastnat och jag kan faktiskt ärligt talat inte berätta något om musiken. Tror jag tappade bandet efter "Volume One..."
SvaraRaderaDet om något är ju en fantastisk skiva men sedan dess har de inte riktigt kunna toppa. Kul att se vilka plattor som hamnar utanför din lista i vilket fall.
Hm... en helt okej skiva med några riktigt bra spår (Pearl Of The Stars, World Of Lines), men den räcker inte alls i år.
SvaraRaderaDessutom står den sig - som nämnts - ganska slätt mot tidigare alster...