Ny video, ny sång - eeh, ny sångare???!!! Nja inte ny i bandet såklart, men ny som sångare. Det är alltså bandets frontman, motor, låtskrivare, grundare och gitarrist, Arnt "Obsidian C" Grønbech som själv tar till stämbanden på nya videon från norska KEEP OF KALESSIN. Wow, och jaaa, och näää och - jag känner mig, inte bara kluven, men helt splittrad inför detta.
Nej, nu ska jag vara ärlig. Jag tycker det känns skit. Inte så att Obsidian C:s röst är dålig, han growlar med pondus och känsla, rensången kanske något svagare men inte illa alls. Men det är ju inte Thebon! Inte alls. Jag som nyligen utnämnt Thebon till den för närvarande främsta rösten inom genren. Han är saknad!
Så här säger Arnt Obsidian själv: "Instead of waiting it out we just had to move on and I started testing the vocals in the studio myself, realizing my vocals were far from bad. I've always been the driving force of the band and I found it to be easier if I just managed to handle the vocals from now on instead of replacing Thebon with someone else." och angående Thebons frånvaro: "We haven't heard from him in 5 months. He went to South Africa with his girlfriend and we received no life sign or answers to our messages." Jag vet inte om detta ska tas på fullt allvar eller inte.
Jag tror inte jag kan bedöma helheten, låten och videon förrän jag smält det här lite grann... Men kommentera gärna videon, både du som liksom jag älskar Thebone, Obsidian C och KEEP OF KALESSIN sedan tidigare och du som kanske inte lyssnat så mycket på bandets musik tidigare. Jag ska hälla upp en whisky och lyssna ett varv till tror jag. Jag är lite skakad...
ORPHANED LAND släpper nytt album i sommar. Sedan senaste plattan, "The Never Ending Way Of ORwarriOR" 2010, har Matty Svatizky lämnat bandet och ny gitarrist är Chen Balbus.
Det nya albumet "All Is One" är inspelat i Sverige, Israel och Turkiet, och släpps 25 juni.
Bandet om arbetet med skivan: "Our secret recipe was always the fact that unlike many other bands, ORPHANED LAND
doesn't follow ONE master mind that writes everything; we work in a way
that 'all is one.' ... We
translate the album's title and message exactly in the way we work, and
we always hope we could give a bit of an inspiration to the people in
the tragic Middle Eastern lands."
SångarenKobi Farhi gav förra året ut en skiva under projektnamnet "Oriental Metal" med artister från hela Mellan Östern-området. Läs min recension (8/10) på WeRock.se.
Japp, nu kommer äntligen DEATHEMBERs fullängdsdebut, namnad "Going Postal". Jag har följt bandet sedan före EP:n "A Thousand Flatlines", som släpptes 2011, och ska jag vara sanningsenlig så var det samarbetet med förre SIKTH-sångaren Mike Goodman som fick mig att intressera mig från början. EP:n visade sig vara så mycket mer än detta samarbete, och bandet väl värt att följa upp.
Sedan dess har DEATHEMBER bytt sångare, ny man bakom micken är Simon Tarasewicz, och vad jag har hört hittills av det nya materialet, bl.a. förata singeln Quietly, är detta inget nerbyte. En video till Quietly släpptes i början av februari.
Nedan ses en presentationsvideo där två av bandmedlemmarna, gitarristen Staffan Birkedal och trummisen Elias Ryen-Rafsted, kommenterar låtarna på albumet en efter en.
På BEHEMOTHs facebook har det på senaste tiden dykt upp studiobilder med kommentaren "Magick is happening..." och liknande. Och nu kommer info att bandet är i studion och spelar in för fullt och att man faktiskt räknar med ett albumsläpp sent 2013!
Verkligen sköna nyheter och det ska bli fantastiskt spännande att se vart denna platta för bandet och musiken. Bandet med frontmannen Nergal som sedan förra albumsläppet, "Evangelion" 2009, bl.a.har genomlevt en livshotande sjukdom samt först friats och sedan åter anklagats för blasphemi i sitt hemland Polen. Vilka spår har allt detta satt i kreativiteten och de musikaliska uttrycken? Just det återstår att se i höst.
I maj kommer nya albumet med THE DILLINGER ESCAPE PLAN, den fjortonde närmare bestämt. Bandet kommer till Metaltown i sommar och det vill jag inte missa. Nu släpps en första låt från kommande plattan, Prancer. Det här låter jäkligt bra!
Lite schweizisk metal passar fint så här medan solen gassar i vinterlandskapet utanför fönstret. SAMAELs musik är för mig på något sätt både sval, på ytan, och varm inunder. Om ni förstår vad jag menar.
Senaste plattan, den tionde i ordningen, "Lux Mundi" kom i april 2011, så det kunde kanske vara dags med något nytt snart kan jag tycka. Någon som vet nåt? Inget finns på SAMAELs webbplats eller facebook om det iaf.
Fredag, och det spelas en massa HYPOCRISY här hemma. Både gammalt och nytt. Har inte nya albumet ännu men efter vad ryktena säger är det väl värt att vänta på.
Intervjuer och bilder jag ser med Peter Tägtgren visaren en, vad jag tycker, piggare musiker än på länge. En nytändning kanske? Ja, vad som hittills släppts från nya plattan tyder en hel del på det.
Här nedan senaste låten från albumet,Tales Of Thy Spineless, och därefter videon till förstasingeln och titellåten End of Disclosure.
Efter lite tekniskt krångel lyckades vi (eller, mest Martin då) publicera fyra färska mitt i månaden-recensioner på WeRock.se. Ja, jag är väldigt mycket inte en del av det denna gång, utan recensenterna är sagda Metallbibliotekarien Martin samt WeRock-kollegan Robert Gustafsson.
Och som vanligt; tyck till själv, kommentera och sätt ditt eget betyg, så är du med och styr över månadens topplista som du alltid hittar på startsidan WeRock.se
Efter Jacks rockiga resa och Jack och den magiska tatueringen kommer nu författaren Therés Stephansdotter Björk med tredje delen i sin serie hårdrocksbarnböcker, Jack och Tidvävaren.
Boken har redan en egen Spotifylista där musiken som historien byggs upp kring presenteras. Där återfinns så blandad musik som bl.a. BEATLES, HAMMERFALL och BATHORY. På bokens facebooksida presenteras från idag och varje vecka nya bilder ur boken. På den första nedan ser vi Jack tillsammans med Joacim Cans (HAMMERFALL).
Mina recensioner av tidigare böcker återfinns här på bloggen Jacks rockiga resa, respektive på WeRock.se, Den magiska tatueringen. Ser riktigt mycket fram emot hur Jack, hans vänner och historien kommer att utveckla sig denna gång.
Jag är inget stort fan av MUSTASCH, eller Ralf Gyllenhammar, men - rent objektivt - ingen av låtarna i årets Melodifestival kommer upp till kvaliteterna hos Bed On Fire!
Även om jag också har mycket stor respekt för artister som Yohio och Louise Hoffsten.
Nedan en knapp 10-minuters intervju med IN FLAMES basist Peter Iwers som gjordes i Halifax, Kanada, tidigare i år.
IN FLAMES har just avslutat sin Nordamerika-turné och är tillbaka i Sverige, förhoppningsvis för att så smått börja jobba på ett nytt album. Som kan komma om ungefär ett år, också enligt en tidigare intervju med Anders Fridén.
Peter Iwers framstår, som alltid när man ser honom i intervjuer och andra situationer, alltid avslappnad och jättetrevlig. Nästa vecka hör vi honom åter tillbaka i svensk radio när Bandit drar igång sitt Bandit Grovmalet med just Iwers tillsammans med Fredrik Stenberg, onsdagar kl. 22-24. Ser fram emot det.
Hade kunnat befinna mig på Debaser Slussen just nu och se KHOMA. Vi fick två biljetter så sent som igår, men tyvärr kunde jag inte byta bort kvällspasset på jobbet :-(
Det blev istället dottern med pojkvän som får ta del av kvällens
begivenheter. Och det unnar jag dem gärna; Yngsta är lika förtjust i
KHOMA - minst - som jag är.
Kommer ni ihåg Göteborgsbandet MINORA som fick rätt stort genomslag och en hel del uppmärksamhet med sin debutskiva för ett par år sedan? Bandet som jag i min recension av "Imago" på WeRock.se jämförde med "ett OPETH i sina mjukaste stunder, ett lite mindre inåtvänt KATATONIA eller kanske DEFTONES eller TOOL i mer finstämd skrud".
Nu har bandet spelat in en fyraspårs EP i IN FLAMES studio, med Roberto Laghi som producent och bandet har även haft samarbete med Jesper Strömblad. Inte illa alls detta. EP:n "Into the Ocean" ges ut av Anders Fridéns Razzia notes och omslaget som är skapat av Cabin Fever Media, dvs DARK TRANQUILLITYs Niklas Sundin. Låtarna finns på Spotify.
Så var månadens första recensioner publicerade på WeRock.se. Och som jag nämnt tidigare (=tjatat om?) har starten på detta år fyllts med, förväntade och verkliga, bra skivsläpp. Så har också recensenterna denna gång delat ut betyg som samtliga ligger på den övre halvan av skalan, och med ett medelsnittsbetyg på 8 av 10 möjliga.
Mitt eget bidrag är VREIDs efterlängtade uppföljare till 2011 års "V". Besviken är det minsta jag blev och jag är därmed en av de recensenter som delar ut toppbetyg, 9 av 10. (Ja, det räknar jag som topp, ännu har jag inte delat ut full poäng till något album. För mig innebär det betyget att det faktiskt inte kan bli bättre - och det har jag inte sett ännu :-).
Om "Welcome Farewell" skriver jag i recensionen bl.a. att det "är ett fåtal band och musiker förunnat att så som VREID kunna plocka det bästa från skilda genrer och skapa harmoni mellan element som tyngd, groove, black metal-partier och det lättillgängligt melodiska - utan att lyssnaren någonsin tappar intresset." Och detta är en platta som jag kallt räknar med att kunna återkomma till ofta och finna nöje i länge, länge.
Bland andra intressanta släpp denna gång återfinns t.ex. SOILWORKs dubbelalbum "The Living Infinite" som också den kammar hem betyget nio, från Metallbibliotekariens hand. Och då är det bra, det kan jag garantera :-) Martin är inte den som hyllar melodisk death om det inte verkligen har något speciellt att komma med. Själv väntar jag hem albumet just när som.
