Intervju med Pål Eggert, författare till "Borde vara död"

Efter att ha läst den fängslande och fascinerande romanen "Borde vara död" (se recension), fick jag glädjande nog chans att ställa några frågor till bokens författare Pål Eggert. Nedan kan du läsa vad Eggert har att säga bland annat om influenserna till boken, alltifrån black metal till vilka litterära referenser författaren knyter an till, vilket i sin tur rymmer allt från tecknade serier, fantasy och skräck, till 1800-talspoeten Charles Baudelaire.

Goth, metal och musikaliska utflykter

Pål Eggert nämner bland annat black metal-bandet SHINING med frontmannen Niklas Kvarforth som en inspirationskälla till "Borde vara död". 
 - Kvarforths texter handlar helt ogenerat om självhat, destruktivitet och ångest. Tillsammans med musiken som är ömsom melankolisk, ömsom hårdare så blir det en väldigt intensiv, tät upplevelse av kompakt misär.


Bland musikreferenserna i boken finns även andra death och black metal-band, som SATYRICON och PROJECT HATE MCMXCIX, band som är ganska så destruktiva i sin framtoning. Jag funderar över hur det går det ihop med den positiva människo- och samhällssyn som trots allt klart genomlyser det mörka i berättelsen.
- Jag är ju bara författaren till romanen så jag är inte helt på det klara med att en positiv människo- och samhällssyn klart genomlyser det mörka i berättelsen. När jag skrev den fokuserade jag väl mest på det mörka. Det andra verkar ha kommit med ändå. Jag är en ganska kluven person i mig själv. Det tror jag i och för sig inte är helt ovanligt. Folk är rätt konstiga och skenbart motsägelsefulla många gånger om man skrapar lite på ytan.
   Sen nämner jag faktiskt Zola Jesus också. Egentligen är jag en gammal goth som fann sin musikaliska identitet när jag lyssnade på SISTERS OF MERCY och DEAD CAN DANCE. Sen gick jag alltmer över till metal eftersom den mörka stämningen förvaltades bäst där. Fast jag gör lite musikaliska utflykter då och då. Till exempel gillar jag KARTELLEN. Deras låt Där solen aldrig skiner gick flitigt medan jag skrev ”Borde vara död”.

Inte bara musik inspirerar Pål Eggerts skrivande såklart. Det kan också vara t.ex. böcker, serier eller poesi.
 - Neil Gaimans ”Sandman” och Delanos m.fl:s ”Hellblazer” om John Constantine har påverkat mig mycket. Sebastian [i "Borde vara död"] är på sätt och vis min motsvarighet till John Constantine. Moorcocks Elric är en förebild för kluvenheten hos de båda huvudpersonerna och hans själsslukande svärd Stormbärare har förstås inspirerat till Isas själaätande. Den intensiva stämningen av våld och undergång i ”Berserk” av Kentaro Miura bidrog också. Av någon anledning har jag lättare att se vilka serier som påverkat mig. Det är svårare med romaner. ”Marknadskrafter” av Morgan är däremot en rätt tydlig influens. Där tar sig hänsynslösheten in i själva orden, även när han beskriver något annat än rättframt våld.
   Strofen ”Vi måste skjuta oss eller ut” i Johan Jönsons ”Näst sista våldet – stycken ur anställningen” är väl något som fångar den desperation jag försökt frammana i ”Borde vara död”. Hans poesi, känslan av självförakt och underlägsenhet, är något som inspirerat mig.

"Socialrealistisk urban fantasy", är det en någorlunda täckande genrebeteckning för din roman?

- Det är väl det. Jag brukar säga socialrealistisk skräckfantasy. Jag håller med Tidbeck [författaren Karin Tidbeck] om att vi är för fixerade vid genrer i Sverige. Egentligen vill jag bara kalla det samtidsfantastik. Jag läser rätt olikartade böcker i vilket fall.

När jag jämför med den tidigare boken "De döda fruktar födelsen" upplever jag "Borde vara död" vara mycket mer konkret, kanske mindre bildspråksrik, men ändå djupare och mer intensiv, vackrare i både språk och innehåll.
- Jag hade jobbat med ”De döda fruktar födelsen” under många år och publiceringen drog ut på tiden. Jag var rätt trött på stilen. Jag var trött på folk som pratade, på humor, på världsbyggen, på omsorgsfull research, på affekterad språkdräkt, på att väga saker mot varandra.
   Jag hade också kommit i kontakt med skräckförfattaren CJ Håkansson och andra skribenter/författare kring honom och tidskriften Eskapix. Vi pratade om vad och hur man borde skriva, vad vi gillade och så vidare. Vid ett tillfälle läste jag ett blogginlägg av CJ och började fundera på allvar över vad det var jag gillade med det, försökte analysera vad det var som talade till mig. Det var väl ett av de mer tydliga stegen i förändringen.

I behov av en dusch

Det har förekommit kommentarer där läsare/recensenter benämner "Borde vara död" som "ren skräck" och använder ord som "äcklig", och känt sig "i behov av en dusch" efter läsning. Själv tycker jag den är vacker.
- Jag tycker det är helt underbart att min roman kan få någon att känna sig ”i behov av en dusch”. Då har jag, tillsammans med läsarens känslighet, lyckats skapa en stark upplevelse. Och det är ju en smutsig roman. Inget för de som vill bevara sig rena. Samtidigt finns det skönhet i förfallet, förruttnelsen och förödelsen. Det visade ju t ex redan Baudelaire i dikten ”Kadavret”. Bloggen Fiktiviteter skrev att hon nästan gav upp läsningen redan på första sidan. Hon skriver: ”Möjligen var jag inte inställd på vad som skulle komma och blev lite chockad av mörkret som slängde sig över mig redan på första sidan.” Det är klart att jag vill att folk ska fortsätta läsa. Samtidigt är det något njutbart när man får bekräftelse på att man faktiskt lyckats rycka undan tryggheten för en läsare redan på första sidan.
   För att återvända till Baudelaire som öppnar sin ”De ondas blommor” med: ”Läsare, om du är sunt bukolisk, /nykter, hederlig, naiv och klok/ kasta från dig denna dystra bok/ orgiastisk, sjuk och melankolisk”.

Sebastian är en mycket ovanlig huvudfigur tycker jag; en (fantasy-)hjälte vars främsta styrkor är medmänsklighet, omtanke och uppriktig sympati med sina medmänniskor.
- När jag skapade Sebastian tänkte jag på hans destruktivitet, hat, aggression och kluvna personlighet. Sen är han ju socialarbetare och när man jobbar så nära sina klienter, när man inte har skrivbordsbarrikader mellan sig och dem måste man försöka förstå dem, göra sig jämlik med dem för att nå fram. Sen tror jag att det finns en hel del inom offentlig sektor som bryr sig på ett rätt otvunget sätt om folk de arbetar med.

Sebastian har bakgrund i Jehovas vittnen. Är det en erfarenhet du delar?
- Jo, jag har också en uppväxt inom Jehovas vittnen. Och jag ser hur det går igen i det mesta av det som jag skriver. Sen är det ju en så stor del av mig så det är svårt att särskilja från annat. Det är ju jag på sätt och vis. Jag är uppvuxen med att Gud snart skulle komma och döda alla som inte stod på hans sida. När jag väl började inse att jag hade svårt för att hålla mig till hans sida blev mitt liv alltmer en rättegång och till slut var det som om jag levde med en ständig skenavrättning i huvudet. Det väsen som var grunden för att allt fanns till, universums ursprung utan vilket ingenting kunde existera, fann mig illasmakande och skulle spotta ur sig mig på domens dag.

En gestaltning av hur destruktiva omständigheter kan förvränga en människa

Den andra huvudpersonen, gravrået Isa, är inte heller någon typisk fantasyfigur. Eggert förklarar hur han fått idé och inspiration till den karaktären.
- Hon är ett gotiskt skogsrå helt enkelt. ”Hur gör man det här gotiskt?” är en tanke som jag ofta har för att leta mig fram till det jag ska skriva om. Om man vänder ut och in på och svärtar ner ett skogsrå, vad får man då? Hon är också ett försök att skapa ett riktigt monster, som inte besitter en massa förmågor som man själv skulle önska sig, ett monster som gör vidriga saker. Hon är en gestaltning av hur destruktiva omständigheter kan förvränga en människa. 


Vi är säkert många som hoppas och undrar om vi kommer att få chans att möta Isa och/eller Sebastian igen.
- Jag håller på och skriver en uppföljare. Isa är inte botad men varken hon eller Sebastian avser att ge upp sin kamp för ett bättre liv i första taget.

Ointresserad av "trender och sådan skit"

Socialrealistisk fantasy och seriösa debatter om "monstret som politisk varelse" eller "science fiction som utforskare av genus och kön som sociala konstruktioner" (se seminariediskussioner på ABF, http://abfstockholm.se/event/2013/11/monstret-som-politisk-varelse). Jag undrar hur seriös fantastiklitteraturen håller på att bli och om det finns en gräns för hur seriös den "tål" att bli.

 - Jag vet inte. Jag har alltid strävat efter att framhålla det seriösa, och fördelarna, med fantastik. Trender och sådan skit är jag rätt ointresserad av, även om det är fördelaktigt när jag råkar befinna mig i en eftersom det ger mig möjlighet att bli uppmärksammad för det jag gör. Jag vill bara spy numera när folk pratar om vad som är ”det nya svarta” eller hur de nu uttrycker sig. För att inte tala om kombinationen av ängslighet och självgodhet hos de som tror sig vara en del av spjutspetsflödet.

Näst sist frågar jag vad Eggert som SATYRICON-fan tycker om årets självbetitlade platta från black metal-bandet, vilken jag själv för övrigt älskar.
- Tyvärr måste jag göra dig besviken här. Den är bra, men jag tyckte att både "Now, Diabolical" och "The Age of Nero" var betydligt bättre. Låtarna King och The Pentagram Burns gav mig rysningar.

Och allra sist det kanske viktigaste valet för en "svart person" (som Eggert själv benämnt sig): Salt eller söt lakrits?
- Söt helt klart.

Där blev jag kanske än mer "besviken"... Lakrits ska vara salt enligt den här skribenten :-) Jag vill dock tacka Pål Eggert djupt för att vi fått ta del av författarens bakgrund och idéer till "Borde vara död". Och jag ser nu med ännu mer förväntan fram emot nästa roman om Sebastian och Isa!

/ Amelie


Musik- och litteraturtips (länkar till wikipedia, på svenska eller engelska)
 Pål Eggerts blogg

Charles Baudelaire (poet)
CJ Håkansson (författare) 
Jamie Delano (författare) 
John Constantine (fiktiv figur) 
Kentaro Miura (författare och illustratör) 
Dead Can Dance (goth rock-band) 
Eskapix (förlag) 
Fiktiviteter (blogg)
Karin Tidbeck (författare) 
Kartellen (hiphop-grupp) 
Michael Moorcock (författare) 
Neil Gaiman (författare) 
Richard Morgan (författare) 
Satyricon (black metal-band) 
Shining (black metal-band) 
Sisters of Mercy (goth rock-band) 
The Project Hate MCMXCIX (death metal-band) 
Zola Jesus (singer-songwriter)