DARK TRANQUILLITY förbereder Europaturnén

Jag såg dem på Skogsröjet i augusti (bilden) och redan då fick vi några smakbitar från "Construct" live, men jag vill ha mer DARK TRANQUILLITY!

Hoppas kunna gå någon av Sverigedatumen i december.

Recension: SATYRICON - "Satyricon"

Eftersom WeRock ligger nere publicerar jag Satyricon-recensionen här så länge.

SATYRICON - "Satyricon"

Nånstans slår hög kvalitet inom musiken rakt igenom taket på ett sätt som gör att genreindelning och annat kategoriserande faller platt till marken. SATYRICON har med sitt åttonde studioalbum lämnat just denna typ av indelningar bakom sig och flyger fritt och högt i musikens öppna rum. Svartmetallen glimrar stålblank tillsammans med en mjukhet som slår undan alla eventuella tvivel.

Norska SATYRICON har egentligen aldrig varit det där riktiga favoritbandet för min del. Visst har de en icke obetydlig roll i den norska black metal-scenen och dennas senare utveckling, och nog för att jag högt uppskattar hitlåtar som t.ex. Mother North från "Nemesis Divina", K.I.N.G. och titelspåret från "Now, Diabolical" eller Den Siste och Black Crow on a Tombstone från senaste albumet "The Age Of Nero". Men det är först med årets självbetitlade album som bandet får mig helt på fall.

I originalversion innehåller albumet åtta låtar omgärdade av två (så gott som) instrumentala spår, introt Voice of Shadows och avslutande Natt. Däremellan återfinns både ganska traditionella SATYRICON-spår; black metal-osande melodier med den karaktäristiska Satyrska rösten och fraseringen, såsom i Tro Og Kraft, förstasingeln Our World, It Rumbles Tonight och Ageless Northern Spirit, men också en hel del, något överraskande, mjuka partier med gitarrplock, skönsång och fin melodisk sötma. Och sedan finns där Phoenix. Något som kan vara årets låt, alla kategorier. Inte mycket black metal här men en ljuvlig sång, framförd av tidigare MADRUGADA-sångaren Sivert Høyem, och med en melodi så vacker att jag ryser varje gång den når mina öron och min hud.

Såsom det har varit de senaste tjugo åren, sedan SATYRICONs debutalbum 1993, är det Sigurd "Satyr" Wongraven på sång och gitarrer samt Kjetil-Vidar "Frost" Haraldstad på trummor som också denna gång utgör bandets bemanning, även om de har med sig en del gästmusiker på skivan. Jag ska inte påstå att alla spår är precis lika bra på plattan, men det är verkligen inget som faller ur ramen eller som jag skulle vilja plocka bort ur helheten. Möjligen kunde man klara sig utan introspåret, men det stör inte heller mönstret.

Omslaget till plattan kan nästan kallas färgglatt... ja, om man jämför med tidigare studioalbum då, som varit strikt svartvita (med undantag för 1996 års "Nemesis Divina"). Och skivan är inte bara självbetitlad utan detta understryks också med ett "självillustrerat" omslag, nämligen prytt med en satyr, det mytologiska väsen bandet och frontmannen tagit sitt namn efter, en satyr som bryter sig upp ur jorden/ut ur växtligheten. En symbolik jag vidare lämnar därhän i denna text.

Kanske, kanske hade man för att utnämna albumet till en total fullpoängare - dvs en "det kan inte bli bättre över huvud taget" - velat ha något ännu mer utmanande, något spår eller några detaljer som "sparar sig" till efter den tjugonde lyssningen för att först då falla på plats. Min enda kritik mot albumet är alltså att det är aningens lite för lättillgängligt. Och ändå, "Satyricon" är så här långt årets black metal-album nummer ett, och kan mycket väl visa sig vara årets totalt bästa skiva när tiden att summera 2013 närmar sig. SATYRICON har skapat ett album som innehåller "allt" och samtidigt utgör en i det närmaste perfekt enhet.

Betyg: 9/10

WeRock nere...

WeRock.se är för närvarande nere, och det just som mitt-i-månaden-recensionerna skulle till att publiceras. Vi gör vad vi kan för att få igång sajten igen så snart som möjligt förstås. Kolla in WeRocks facebook så länge, där du får info om läget vartefter.

Nytt från Nergal om BEHEMOTHs "The Satanist"

Nergal, Close Up-båten 2012 (eget foto)

Det har stått klart ett tag att BEHEMOTHs kommande album "The Satanist" inte släpps i år utan skjuts upp till i början av 2014. I en intervju med australiska Heavy Magazine berättar Nergal bland annat om arbetet med mixning och omslaget till albumet.

Omslaget görs av en rysk kontsnär, Denis Forkas, och kommer att innehålla en del av Adam "Nergal" Darskis eget blod. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det tilltaget. Eller det vet jag - det är ganska så fånigt. Men med Nergal kan jag förlåta det mesta :-), och en fixering vid den egna kroppen har kanske att göra med den livshotande leukemi han överlevde för ett par år sedan ("I am a f**king life-worshipping motherf**ker” säger han också i intervjun). Känns annars lite barnsligt självcentrerat tycker jag. Man får ju också METALLICAs "Load"-omslag i tankarna... Nåväl, i övrigt säger Nergal om omslaget att “It’s very arty; it’s very artistic and it really has no heavy metal clichés in it. Expect something very special and spectacular, and deeper than all of the other products that are in the market.”

När det gäller slutförandet av plattan bytte bandet mitt under processen den ansvarige för mixningen, och om resultatet säger frontmannen att “Within a week or two weeks with Matt I had the whole record mixed and believe me, it’s the best-sounding Behemoth record for sure. It’s very organic, it’s very different – I love it.”

Mm, det blir alltså bara att snällt fortsätta vänta, kanske ett halvår till, på detta  BEHEMOTHs tionde studioalbum.

Läs hela intervjun med Nergal i Heavy Magazin.

Madrugada-sångaren på SATYRCONs Phoenix!

Nya SATYRCON-albumet går fortfarande varmt här, och en av favoritspåren är Phoenix, en soft sak som genast sätter sig nånstans i närheten av hjärterötterna. De allra första tankarna går till svenska WEEPING WILLOWS och deras första (tror jag) album "Broken Promise Land", kanske minns ni Blue And Alone som, helt osannolikt egentligen, var signatur till tv-serien "Pistvakt". (Ja, nu har det spårat ur här, jag vet ;-)

Nå, åter till "Satyricon" och Phoenix. Lite mer lyssning fick mig istället att tänka på norska MADRUGADA (rösten!) och nu visar det sig mycket riktigt att det är vokalisten Sivert Høyem från nämnda band som gästsjunger på låten! Du hittar MADRUGADA på Spotify, dock tyvärr inte sista och självbetitlade albumet. Bandet upplöstes ett år efter att gitarristen Robert Burås hittades död sommaren 2007. På Spotify återfinns dock "Best of Madrugada" där bl.a. Look Away Lucifer från sista albumet finns.

Nå, nu sjunger Sivert Høyem på Phoenix och du hör det här nedan. Det är så vackert detta! Ja, sen följer även förstasingeln Our World, It Rumbles Tonight, och den är inte precis dum den heller :-)

AWOLNATION - "Sail"

Nu blir det "electronic rock". I övrigt är bandet AWOLNATION rätt intetsägande för mig, men jag blir visst aldrig mätt på "Sail" :-).

SATYRICON - s/t

Lyssnar just nu på SATYRICONs självbetitlade kommande album. Det tycker jag du också ska göra! Jag ser framför mig hur denna platta snurrar om och om och om igen i spelaren under hösten.  

"Gillar man inte det här albumet så gillar man inte SATYRICON, och kommer antagligen aldrig att göra det heller" säger Satyr, sångaren, frontmannen och bandmotorn. Men det gör du, det törs jag nästan lova!

Här är länken till den strömmade skivan på Close-Ups sida.

Fulmatad recensionsomgång på WeRock.se

Kollegerna på WeRock har matat på med skivrecensioner och Martin har idag publicerat inte mindre än tio till antalet. Högst betyg från recensenterna kammas hem av IWRESTLEDABEARONCE och deras "Late For Nothing". Mest spännande tycker jag det är att läsa Fredriks recension av WATAINs "The Wild Hunt", och jag är åtminstone delvis överens med honom i min egen recension.

Andra album som får lovord är SYSTEM ANNIHILATEDs "Furor", BATTLECROSS "War Of Will" och FLESHGOD APOCALYPSEs "Labyrinth". Hela listan med recensioner hittar du på startsidan - och som vanligt bestämmer du topplistans utformning med din egen betygsättning av respektive platta.