"Ett skålpund watainsk wasabi" eller "Watain har funnit sitt musikaliska alkahest"

Ja, de två rubrikerna ovan har jag båda haft i åtanke för min recension av WATAINs album Trident Wolf Eclipse som släpps imorgon. Det visade sig dock vid ett "nära och kära"-test att vi inte ens var överens om hur wasabi egentligen stinger, och heller inte om en alls kan - eller inte kan - jämföra musik och mat.

Det andra  förslaget ansågs av någon för snobbigt; "om nu läsaren inte har smakat wasabi tror du de vill hålla på och googla på ett ord som alkahest, va?" Och jag som tyckte det rimmade så fint med det inledande spåret, förstasingeln Nuclear Alchemist och med den musikaliska upplevelsen...

Jag har själv lite svårt att förstå min kärlek till det här bandets musik. Luciferianer som tar sin tro på allvar! Men det är något med ärligheten som befruktar musiken och gör att den känns så äkta. Frontmannen Erik Danielsson är i intervjuer alltid förvånande lågmäld, och alldeles, alldeles lugn och oprovocerande. Samtidigt så trygg i sin tro på det han gör. Dedikation till det han och de andra bandmedlemmarna ägnat mer än halva livet åt gör musiken svåremotståndlig.

Det hade kunnat bli skrämmande och hotfullt men jag upplever det inte så. (Inte ens när jag såg dem live på Metaltown 2011, med grisblod och allt.) Bandet missionerar inte heller. "People often seem to think that the Satanism which constitutes the ideological and religious fundament of Watain is something that we want others to take part of and explore through us. This is not the case" framhåller Danielsson i en intervju med teamrock.com.

Hur det gick med bildspråk och rubrik? Vad jag tycker om skivan? Ja, du hittar min recension av WATAINs Trident Wolf Eclipse på Gaffa.se