Årsbästakandidater 2019: del 4

April var en månad som kanske bjöd på mer kvalitet än kvantitet på albummarknaden. Jag hittade en ny kärlek i kanadensiska Numenorean. Spotifylänkar i rubrikerna och komplett lista med alla album längst ner i inlägget.

Eluveitie - Ategnatos

Att använda folkmusik i sin metallmix kan ge både rent förfärliga och helt underbara resultat. Schweiziska Eluveitie vet vad de håller på med. Albumet är långt och kanske skulle jag välja att lyfta ut något eller några spår men i övrigt är det en fantastisk musik - som växte ytterligare när jag såg bandet live på Gefle Metal Festival i somras.

Min recension av Eluveities Ategnatos på Gaffa och
min liverecension av Eluveities spelning på GMF

Waldgeflüster - Mondscheinsonaten

Gyllenröda novemberskogar och månskenskvällar besjungs av Waldgeflüster samman med en melodisk pagan/black metal med ljuva tongångar.

Den tysk-österrikiska gruppen hakade mig med förstasingeln Rotgoldene Novemberwälden och bjuder verkligen på högst njutbart mörk musik. Jan "Vinterhjärta" Berlekom är multiinstrumentalisten och hjärtat bakom projektet sedan 2005, även om bandet sedan har utökats de senare åren. Kolla in!

Numenorean - Adore  

Jag vet att jag nästan tjatat sönder denna platta på folk sen den kom. Låt mig bara tillägga att jag har både albumet och en enskild låt med på Gaffas topplistor över decenniets bästa album/låtar som presenterades i förra numret av tidskriften. Så fattar ni. Hur bra det är.

Regret bland 2010-talets bästa låtar
Adore, ett av 2010-talets bästa album

Min recension av Numenoreans Adore på Gaffa

Novarupta - Disillutioned Fire

Novarupta är ett projekt där svenske Alex Stjernfeldt skriver all musik och spelar alla instrument. Med sig på debutplattan har han en eminent samling sångare, eller vad sägs om bidragande röster som Jörgen Sandström och Mikael Stanne?

Blackened sludge metal säger Metal Archives och det är väl inget att bråka om. Tungt, tyngre, Novarupta (som för övrigt även är namnet på en vulkan i Alaska). Mare Tranquillitatis med nämnde Stanne är en av flera verkliga pärlor.

Årsbästakandidater 2019: del 3

Mars månad bidrar med en hel del kandidater till årsbästalistan. Både storheter som In Flames och Devin Townsend men också tidigare för mig okända akter som finska Mustan Kuun Lapset och italienska Black Therapy. Spotifylista längst ner i inlägget.

In Flames - I, the Mask

Ja men åh vad härligt var det inte att kunna njuta av ett nytt In Flames-album igen! Efter bottennappat med Battles då. Många fina spår på den här plattan och inte minst titellåten I, the Mask som är en riktigt snygg röjare.

Min recension av In Flames - I, the Mask på Gaffa

och sen skrev jag även för WeRock, en lite längre recension

Mustan Kuun Lapset - Valo

Detta har varit ett år med ideligen nya bekantskaper som emellanåt blivit verkliga följeslagare.

Mustan Kuun Lapset med enbart sång på finska fångade mitt intresse med sin snyggt melodiska mörka metal på albumet Valo. Eftersom all lyrik är på finska så förstår jag noll av.

Ingen recension på mina närmsta kanaler så var så god att lyssna och avgör själv!

Devin Townsend - Empath

Det kan ju bli nästan precis vad som helst när Devin Townsend sätter igång sina halvgalna musikeskapader. Och just så är fallet i årets album Empath.


Som Martin avslutar sin recension av albumet Empath på WeRock; "Den kanske inte faller er helt på läppen, men att säga att den är ointressant är helt omöjligt."

Kan bara hålla med kollegan där.

Tengger Cavalry - Northern Memory

"Nä, fy fan", "skumt" och "sjösjuka fioler" var kommentarer av kollegerna på Werock när jag presenterade en låt av mongoliska gruppen Tengger Cavalry i mars månads Hot Or Not.

Jag vidhåller dock att detta är både annorlunda och bra, bara en låter öronen lite vänja sig vi instrument som dombra och morim khuur.

Här finner du WeRock-kamraternas kommentarer till låten Forgin.

Children of Bodom - Hexed

Vi återvänder till Finland och landets stolthet inom melodisk dödsmetall. Bandet släppte sitt tionde album Hexed och väldigt mycket är sig likt sedan tidigare. Platitudes And Barren Words och Hecate's Nightmare är två spår som ändå delvis motsäger detta och samtidigt är de två av albumets bästa låtar.

"Inte speciellt svårlyssnad och kanske mer svängigt catchig än någonsin" skrev jag i min recension på Gaffa av Children of Bodoms Hexed.

Black Therapy - Echoes of Dying Memories

Ett annat för mig fram till nu okänt band är italienska Black Therapy som med Echoes of Dying Memories släppte sitt tredje album. Melodisk dödsmetall men också mycket svartmetallkänsla, vilket tilltalar mig.

Även ett spår från denna hamnade på Hot or Not på WeRock, februari-versionen, där omdömena från kollegerna om låten Dreaming var lite blandade.

VLTIMAS - Something Wicked Marches In

Också denna dök först upp på WeRocks Hot or Not där Robert presenterade oss för låten Praevalidus.I min kommentar då sas att "Det här river i hjärterötterna, känns friskt och vitalt trots att det är ett gäng riktigt rutinerade rävar som gått ihop i detta projekt."

Svärtad extremmetall av tidigare medarbetare i band som Mayhem, Morbid Angel och Annihilator. Höga förväntningar som höll måttet.

Här kan du  läsa Roberts recension av Something Wicked Marches In på sajten Heavy Metale
  

Årsbästakandidater 2019: del 2

Februari månad bjöd på mycket gôtt, nedan respresentarat av både grekisk, svensk, holländsk och tysk kvalitet. Sist i inlägget hittar du Spotifylista med hela albumen.

Rotting Christ - The Herteics

Hur kan en så jäkla bra platta vara en besvikelse? Ja , det kan bli så eftersom jag håller Rotting Christ för ett av mina absoluta favoritband och förväntningarna innan är himmelshöga.

Det är såklart mycket bra musik det här, tro inget annat. Mycket bra men det landar inte på den nivå som förra given Rituals som toppade hela det årets utgivning. Jag saknar lite av djupet, utvikningarna och avvikelserna bandet brukar bjuda på.

Min recension av The Heretics på Gaffa.

Downfall of Gaia - Ethic of Radical Finitude

Tysk black metal - finns det ens? Ja, Downfall of Gaia visar att det inte bara finns utan också levererar med bästa besked.

Det här är melodiskt och kanske ska det kallas post black, inte vet jag, men Ethic of Radical Finitude är en fantastiskt gedigen platta med fem spår, samt ett intro, som alla håller stenhög klass.

Martin skrev om låten We Pursue the Serpent of Time på Metallbibliotekariebloggen.


Candlemass - The Door To Doom

Candlemass är alltid Candlemass, och väldigt mycket så. Ett bra och pålitligt Candlemass-album detta. Johan Längqvist på sång funkar utmärkt bra - även om jag inte gillade att bandet mer eller mindre sparkade förre vokalisten Mats Lewén. Det kan väl inte alltid vara sångarens fel när två träter?

Det har resulterat i att jag nu håller ett öga på Lewéns soloprojekt Skyblood och det är ju riktigt trevligt!

Min recension av The Door to Doom på Gaffa.

Within Temptation - Resist


En rasande snygg inledningslåt får mig att ideligen återvända till denna platta. The Reckoning är sådär tung och vacker som det bästa av symfonisk metal ska vara. Den manliga rösten som kompletterar Sharon del Aden här är tydligen Jacoby Dakota Shaddix från Papa Roach. Oerhört effektfullt.

Sen tappar skivan en hel del, så ofta körs förstaspåret på repeat... Men mer spännande finns att hämta vid fortsatt lyssning, med bland annat Anders Fridén på sång i ett av spåren.

Fredrik uppmärksammade låten Raise Your Banner i WeRocks "Halfway to Hell" .

Horndal - "Remains"

Är det vackert? Nä. Är det välljudande? Nä. Men det är högljutt, skramligt, ilsket och angeläget när bruksorten Horndal äras av sina söner med albumet Remains.

"Bruksortsmetal" är kanske inte en genre och ska inte så vara men det är vad jag benämnde första låten Häng Honom på WeRocks Hot or Not när Robert presenterade den där.

Recension skrevs här av Gaffa-kollegan Mathias Skeppstedt

Årsbästakandidater 2019: del 1

Dags att börja grotta ner sig i vad som egentligen har varit - och är - bäst i 2019 års musikutgivning. I år tittar vi tillbaka kronologiskt och börjar alltså med de januarifynd som eventuellt kan tänkas hamna på min topplist i år - eller bör uppmärksammas av andra skäl. Sist i inlägget hittar du Spotifylista med hela albumen.

Soilwork - Verkligheten
Året gungade igång med Helsingborgsk finmelodisk dödsmetal i Soilworks tappning. I Gaffa-recensionen skrev jag om "en harmonisk platta som säkert kommer lyssnas mycket på, hos mig som hos många andra." Och visst har jag lyssnat till Verkligheten! 

Här kan du läsa hela min recension av plattan på Gaffa.se
Kolla också gärna in WeRock-kollegan Martins recension av Soilworks Verkligheten.

Flotsam & Jetsam - The End of Chaos

Thrash metal från Amerikat.

Hållit på 35+ år, ja.
Går det undan? Ja.
Fortfarande av intresse? Ja!

Ingen recension dock av mig eller någon av kollegerna på Gaffa eller WeRock.
Recension på Metal Archives (eng)

Evergrey -The Atlantic

Jag var lite avog till bandet efter en halvtråkig spelning på Skogsröjet förra sommaren så det tog ett tag innan jag tog mig för att lyssna när The Atlantic släpptes. 

Tack till Robert Rebellängeln som tipsade upp albumet på Heavy Metale för det är det väl värt!

Swallow The Sun - When a Shadow Is Forced into the Light

Uppmärksammades på denna av Martin via en låt i årets nya giv på WeRock, Hot Or Not. Då tyckte jag att låten ifråga var lite tradig och i längsta laget men har senare kommit att uppskatta den och skivan som helhet alltmer vad tiden lider

Läs vad vi tyckte om låten Firelights på WeRock.
Och här en  recension på albumet av Robert, publicerat på Heavy Metale