Nåväl, Blindside var mer än OK, 30 Seconds to Mars var en upplevelse att se live, men trots allt var Linkin Park kvällens huvudattraktion i Globen. Och publikmajoriteten, som varit helt i aktion med de två förbanden, fick nu ändå det de kommit för att se. Sexmannabandet Linkin Park med sina två sångare, Mike Shinoda som både rappar och sjunger samt Chester Bennington, är på turné i nordeuropa och gästar Sverige för första gången. De har varit bokade men ställt in tre gånger tidigare.
Jag och min klanmedlem har haft ståplats under förbandens framträdanden men lämnar nu dessa vidare och sjunker ner (nåja...) på sittplats på Globens läktare. Mitt sällskap, som kom enkom för 30 Seconds to Mars, vilar huvudet i armarna under Linkin Parks konsert, medan jag tycker den är både hör- och sevärd. Kikar dock mest mellan armar och ben på de unga pojkar som i raden framför utför sin hyllningsdans till bandet. Dessa hip-hoppare (eller "strip-hoppare", tröjor och skjortor åker av och byxhänget visar halva kalsongen, ja ni vet :-)), och många med dem, kan varje ord i de nya låtarna trots att albumet, Minuts to Midnight, knappt varit ute mer än en vecka. Större delen av Globen står faktiskt upp under det mesta av konserten, så nog var Linkin Park efterlängtade.
Vi serveras låtar från i stort sett hela bandets karriär, allt från årets platta, över Meteora som kom 2003 och till Hybrid Theory den självbetitlade debutplattan från den tiden även bandet bar detta namn.
Linkin Parks attraktiva kombination av rap och metal kan, när den funkar, vara det bästa av två världar. Ibland är det enbart tröttsamt. Live är dock musiken som bäst, och jag njuter stort även under denna senare del av kvällen.
Nu borde väl nya plattan ha kommit till biblioteket...
Minutes to Midnight
Ni som läser, kommentera gärna mina inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar