Idag hamnar vi lite otippat på teater när vi går ner till scenområdet. Föreställningen Eldskäl fångar vårt intresse när vi går förbi och Yngsta Klanmedlemmen uppskattar stycket, spelat av Teater Acta. Ett drama om nödvändigheten och svårigheten att göra val i livet.
Detta gör att Laleh på Pampasscenen blir dagens första konsert. Hon är ju skitduktig tjejen! Och så naturlig (ser helt osminkad ut), och så klok, och så rar, och så präktig, och så - ja, naturlig (till och med vinden blåser naturligt i hennes hår, inga vindmaskiner här inte). Så himla naturligt att det nästan står en upp i halsen till slut. Men, förlåt Laleh, det är inte dig det är fel på det är mig...
Då sitter det bra med lite Lamb of God på detta! Varken naturligt eller rart så det stör... Vi såg dem i höstas på Unholy Alliance tillsammans med bl a In Flames och Slayer. Nu stod de på scen i egen rätt. Tung metal utan krussiduller. Bara att låta sig dras med och in i ljudmattan, för att spottas ut en trekvart senare skönt urblåst i huvudet.
Upphaussade Mando Diao intar största scenen men imponerar inte mycket. 2007 års "Per Gessle", men lite mer tryck i sången, tänker jag när jag hör Gustav Norén. Jag som ska skriva om Bara Bra Saker, tja detta är på gränsen ;-) Gång på gång tycks de påbörja lite tuffare tag, men ramlar ideligen ner i något slags lojt "laj, la la laj". Nåja, på biblan finns ett par av Mando Diaos plattor, så har du inte hört dem förut...
Salem Al Fakir var också där...
Återkommer med kvällens spelningar, bland annat en höjdare som börjar på D och fortsätter med ..ark (Nej, för tusan, inte The - D ska det vara!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar