Förväntningar inför 2008

Jaha, mer listor av bara farten :) De starkaste förväntningarna inför skivsläpp 2008? Så här ser mina fem tyngsta längtans-ämnen ut:

• Enter the Hunt släpper sitt andra album under året! Inspelning pågår och Empires Fall lär vara arbetsnamnet(?). Sedan For life. 'Till Death... gavs ut 2006 har vi sett bandet live vid tre tillfällen, förväntningarna på nästa album är skyhöga. Och jag är inte det minsta orolig. Det kommer vara fantastiskt :)


• Enslavement of Beauty har utlovat ett fjärde album. Mycket lovande att det ska komma så snart efter det förra, Mere Contemplations (2007). Innan dess var det sex år sedan senaste plattan!

Impressions - Enslavement of Beauty

• En ny In Flames-platta är självklart en intressant tilldragelse. Efter att ha följt videobloggen från inspelningen av nya albumet har förväntningarna skruvats upp! I april är det sagt att den plattan kommer.


• Nytt album med Metallica utlovat till våren 2008! Det är fem år sedan senaste plattan så där finns också lite uppdämda förväntningar, ja...


• Som nämnts har det blivit mycket norsk black metal i spelaren mot slutet av året... Tremor har utlovat inte mindre än tre släpp under 2008. Två EP - Lipsynced whith Satan först ut - och ett fullängdsalbum senare under året.

...å så är jag lite angelägen att se om det hinner blir demokrati i Kina innan Axl Rose spottar ur sig sin Chinese Democracy-platta ;) Eller om den möjligen kommer under detta år...

På Werocks forum kan du läsa om en massa andra personers olika förväntningar inför skivsläpp det kommande året - och skriv gärna själv vad du väntar mest på :)

Årets fem bästa album

Länge var det svenskt och polskt i årets albumtopp, men så kom två norska herrar under senhösten och svepte undan allt motstånd.

Enslavement of Beauty - Mere Contamplations
Ole Alexander Myrholt och Tony Eugene Tunheim gav i år ut sitt tredje album, sex år efter det senaste. Mere Contamplations är ett starkt, vackert, berörande och meningsfullt stycke metal. Musiken, signerad Tunheim, är symfonisk/melodisk metal av högsta kvalitet och intensitet. Myrholts röst och sångernas poetiska kraft är fulkomligt oemotståndliga.

Dark Tranquillity - Fiction
Efer att tidigare lite förstrött lyssnat på Dark Tranquillity som "ett till Göteborgsband" blev jag helt trollbunden av Fiction som kom att ockupera mina spelare hela sommaren. "Ichipher" och "Inside the Particle Storm" är två favoritspår men det finns sannerligen inte en enda svag låt på hela den plattan.

Behemoth - The Apostasy
Det här var plattan som jag verkligen lärde mig att älska. Det var inte självklart på något sätt. Läs om mina vedermödor :) Men efter ett intensivt inventerande, intervenerande och interagerande med The Apostasy, musiken och dess texter, föll saker på plats - och jag föll med dem. Så blev detta ett av de mest älskade albumen under året.

Apocalyptica - Worlds Collide
Apocalypticas sjunde album är en skön mix av bandets egenartade cello-metal med gästartister på några av låtarna. Den helt sanslöst bra konserten på Klubben i oktober laddade låtarna med ytterligare kraft och jag vill nu tillstå att Worlds Collide är ett av bandets allra bästa album.

Dia Psalma - Djupa Skogen
Bandets återkomst efter tio års bortavaro smögs igång förra året med lite festivalspelningar och fortsatte med turnerande i år. Marken var väl förberedd när albumet kom i höstas. Vissa recensenter skrev ner plattan rejält, jag vet inte hur skyhöga deras förväntningar var. Mina var också höga och de uppfylldes väl. Utan att på något sätt konkurrera ut Dia Psalmas tidigare låtskatt är Djupa Skogen en väl värdig uppföljare och nystart.

Årets fem bästa live-spelningar

Men, va mycket bra grejer vi har sett i år!
Svårt att välja ut de bästa, men Apocalyptica var en så alldeles unik upplevelse att jag inte tvekar att utse den konserten till årets allra yppersta.

Apocalyptica (Klubben, 19 oktober)
"...de fem musikerna fortsätter att vrida upp trycket, tempot och intensiteten varv efter varv, i dryga nittio minuter. Publiken blir alltmer galen och spärrarna ryker en efter en. Det headbangas, skriks, handklappas och röjs närmast i extas... Det finns helt enkelt inget mer att önska"
mer på Werock

Enter the Hunt (Hultsfred, 14 juni)
"Efter den första spelningen på festivalens första dag skulle jag kunnat åka hem – och vara helt nöjd med vad jag fått ut av Hultsfredsvistelsen! Det var nämligen de absoluta favoriterna Enter the Hunt som inledde hela festivalen. Har du ännu inte sett detta band live så har du inte upplevt svensk metal när den är som allra bäst."
mer på Bandit Rock

Behemoth (Klubben, 10 oktober)
"...sångaren Nergal är hela tiden ytterst närvarande och Behemoths självklara mittpunkt. Inferno ser ut att leka bakom sitt trumset, hur han lättsamt ”dansar” fram sitt enormt tunga driv. Synbild och ljudbild hänger bara inte ihop för mig!
...och konserten blir den gemensamma skapelse mellan band och publik som gör en sån här kväll till en rent bortryckande upplevelse."
mer på Bandit Rock

Foto: Cato Edvardsen, Wikipedia

In Flames (Cupolen, Linköping, 23 mars)

"Metal-koma: det tillstånd du befinner dig i när du har sett ett av världens bästa metalband i en helkvällskonsert, och de uppfyllde alla de musikaliska förväntningar du inte ens visste att du hade. Efter denna afton med In Flames i Linköping är känslan bara 'Vill inte vakna upp ur detta tillstånd'..."
från Wikipedia

Dia Psalma (Nalen, 16 november)
"...en perfekt mix med en viss övervikt av gammalt men ändå ett gott antal nya låtar ...när det var dags för Emelie, Hon får..., Balladen om lilla Elsa och Ack, högaste himmel kunde Ulke koncentrera sig helt på sitt gitarrspel - publiken skötte själva det mesta av sjungandet."
mer här på Bloggen

Å så all de fantastiska spelningar som ändå inte kom med på listan som t. ex. Dark Tranquillity och Evanescence på Hultsfred, Billy Talent, Dimmu Borgir och, nu senast, Black Crusade på Arenan, 30 Seconds to Mars med Linkin Park på Globen osv, osv...

Svart korståg och ljus lucia

Äntligen var det dags för The Black Crusade, en helkväll på Arenan med bland annat tungviktarna Machine Head, Trivium och Arch Enemy.
Vi drog dit med hela Lilla Klanen, var och en med sina förväntningar. Och alla fick dem uppfyllda genom det batteri av skön metal som kvällen bjöd på. Klart att Machine Head var kvällens huvudattraktion men att få se Arch Enemy med den fantastiska Angela Gossow i spetsen var för min del en av aftonens absoluta höjdpunkter. Trivium, som vi såg senast som förband till Iron Maiden i Globen för ett år sedan, gav ännu mer ikväll, i det mindre format som Arenan erbjuder. Och denna samling tung metal avbröts mitt i, av det vansinnigt studsade, hoppande, lekande Dragonforce. Härlig "pausunderhållning" som tillät en att också dra på smilbanden under kvällen.

Vill du läsa mer om turnén finns det en längre rapport hos Metallbibliotekarien om motsvarande kväll i Köpenhamn, och snart även på Werock.

Detta är inte ett julklappstips...

Kanske gör du som jag och försöker fira så lite jul som möjligt? Och då tänker inte jag försöka bidra till den allmänna köphetsen i dessa mörka tider.


Det kan dock aldrig vara fel med lite tips om nya skivsläpp. Färska recensioner om en massa nytt, bland annat All Ends, Gamma Ray och Opeth, kan du läsa på Werock.


Här finns också en intervju med Niclas Engelin från göteborgsbandet Engel som jag senast skrev om i samband med deras spelning på Arenan.

En skälvning genom hjärtat

Nattsvart, själfullt, grymt och vackert. Detta är Tremor, norsk black metal i en av sina svartaste, vackraste skepnader.

Ole Alexander Myrholts musik breder ut en tung matta av misströstan för den som ser den sidan av myntet, och för den som törstar efter hopp finns ytterst lite lys i det kompakta mörkret. Ändå rymmer ''This is Primitive Hate'' också rösten av en stark själ som strävar att i motstånd säga ja till livet.

Myrholt är sångaren som tillsammans med Tony Eugene Tunheim i konstellationen Enslavement of Beauty senast skapade den olidligt vackra ''Mere Contemplations''. Tremor är Myrholts eget projekt sedan tidig ungdom och fjolårets debutplatta känns också mycket personlig.

Jag trodde aldrig att denna starkt svärtade metal skulle hugga tag så i mitt hjärta, men... Likheterna med ''Mere Contemplations'' är få, förutom rösten, men båda dessa album är ytterst blodfulla och ytterst levande, även när temat, särskilt hos Tremor, inte sällan är döden.

Ingen Tremor-video tillgänglig än, men...

Enslavement of Beauty - I Dedicate My Beauty to the Stars (Traces O'Red)

Ännu ej på svenska bibliotek men både Tremor och Enslavement of Beauty går att beställa från INRI Unlimited