Årets fem bästa album

Länge var det svenskt och polskt i årets albumtopp, men så kom två norska herrar under senhösten och svepte undan allt motstånd.

Enslavement of Beauty - Mere Contamplations
Ole Alexander Myrholt och Tony Eugene Tunheim gav i år ut sitt tredje album, sex år efter det senaste. Mere Contamplations är ett starkt, vackert, berörande och meningsfullt stycke metal. Musiken, signerad Tunheim, är symfonisk/melodisk metal av högsta kvalitet och intensitet. Myrholts röst och sångernas poetiska kraft är fulkomligt oemotståndliga.

Dark Tranquillity - Fiction
Efer att tidigare lite förstrött lyssnat på Dark Tranquillity som "ett till Göteborgsband" blev jag helt trollbunden av Fiction som kom att ockupera mina spelare hela sommaren. "Ichipher" och "Inside the Particle Storm" är två favoritspår men det finns sannerligen inte en enda svag låt på hela den plattan.

Behemoth - The Apostasy
Det här var plattan som jag verkligen lärde mig att älska. Det var inte självklart på något sätt. Läs om mina vedermödor :) Men efter ett intensivt inventerande, intervenerande och interagerande med The Apostasy, musiken och dess texter, föll saker på plats - och jag föll med dem. Så blev detta ett av de mest älskade albumen under året.

Apocalyptica - Worlds Collide
Apocalypticas sjunde album är en skön mix av bandets egenartade cello-metal med gästartister på några av låtarna. Den helt sanslöst bra konserten på Klubben i oktober laddade låtarna med ytterligare kraft och jag vill nu tillstå att Worlds Collide är ett av bandets allra bästa album.

Dia Psalma - Djupa Skogen
Bandets återkomst efter tio års bortavaro smögs igång förra året med lite festivalspelningar och fortsatte med turnerande i år. Marken var väl förberedd när albumet kom i höstas. Vissa recensenter skrev ner plattan rejält, jag vet inte hur skyhöga deras förväntningar var. Mina var också höga och de uppfylldes väl. Utan att på något sätt konkurrera ut Dia Psalmas tidigare låtskatt är Djupa Skogen en väl värdig uppföljare och nystart.