Entombed och Degradead på Klubben

De pratas ibland om "goa gubbar" när det gäller In Flames och andra Göteborgsband men jädrans vilka goa Stockholmsgubbar vi fick glädjen att lyssna till och se i aktion igår kväll!

Entombed. Foto: Sara

Entombed på Klubben innbar en tajt spelning med att band som skapade en värmande närhet till publiken, både mentalt och fysiskt. Tydligen ändå inte tillräckligt nära för sångare L G Petrov, förrän han avslutningsvis kastade sig i famnen på sin publik och crowdsurfade tryggt på sin popularitet. Hela fyramannabandet bidrog till en enormt tät och levande tillställning, och utöver Petrovs utspel var också Alex Hellids gitarrspel fullständig bedövande.

Degradead var den andra anledningen till vårt besök på Klubben, bandet vars skivdebut "Til death do us Appart" jag tidigare recenserat på Werock. Senare fick jag också möjlighet att intervjua gitarristen David Szücs. Och nu fick vi alltså se det unga bandet live och till min glädje var de precis så bra som jag hade trott och hoppats.

Mer om konsertkvällen kommer snart att gå att läsa på Werock. Där finns, redan nu, en färsk intervju genomförd av Tomasz Swiesciak, med Anders Jakobsson från Nasum. Som alltid är Tomasz intervjuer ett nöje att läsa, intressant och med personlig prägel. Intervjun läser du på Werock.

Degradead. Foto: Sara

Black metal: Teman i texterna, 1

Sjunken en bit ner i BM-träsket - eller svajandes ett stycke ut på gungflyn :) - vill jag reflektera lite över texter och teman i genren. Det finns - naturligtvis! - inga gränser för vad som kan avhandlas i black metal-texterna. Just att överträda gränserna är kanske en av de viktiga egenskaperna hos genren, som bland annat Keith Kahn Harris påpekar i sin bok Extreme Metal.

Jag ser (minst) två intressanta tematiska linjer i den black metal jag mött - och tyckt om. Det ena är det som bygger kring mytologier, religiösa berättelser från olika, inte sällan tidiga kulturer. Det andra är den ytterligt personliga, ibland rentav privata, självutlämnande lyriken.

Nergal, Behemoths sångare

Om jag får hålla mig till min egen vida o-definition av "Black metal och sånt" kan Behemoth ("blackened death metal") vara en representant för den första linjen. Sångaren, låtskrivaren Nergal använder gamla myter från bland annat hinduiska, babyloniska och nordiska gudaberättelser i sina texter. Kristendomskritiken är uttalad och stark. Att han sedan tycks ha en form av ockult tro själv är något jag kan bortse ifrån.

Även Rotting Christ bygger åtminstone sin senaste platta på gamla myter, närmare bestämt från den summerisk/babyloniska sfären. Texterna till "Theogonia" tematiserar till stora delar den babyloniska skapelseberättelsen.

Hoest, Taakes sångare

Det andra spåret, representerat av t ex Taake och Shining, är lidande, dödslängtan och djup ångest klädd i musikens skrud. Varför jag tycker om dessa texter vet jag inte... Destruktivt, nedbrytande, utlämnande och ja - rent fördjävligt ibland. Kanske för att det känns så äkta. Äkta mänskliggörande. Styrka byggd på svaghet.

Kärlek byggd på hat.
Hat byggd på kärlek.

Shining - Låt oss ta allt från varandra

Det är inte slut med detta...

Vemod, naturmystik - Vintersorg

Under en period gick mina Myspacebesök högst frekvent till en fansite för Vintersorg, ett svenskt folk metal/black metal band. Efter intensivt lyssnande en period tröttnade jag ganska abrupt.

Inspirerad av bloggen Shadows of the North, som skriver om Tulus, norsk black metal med inslag av just folkmusik, vände jag tillbaka och lyssnar på dessa märkliga nordsvenska hymner med titlar som Till Fjälls och Döpt i en Jökelsjö (eller Dopt i en Jokelsjo som det blir på Myspace-svengelska ;).

Nedan smakprov på två lite olika Vintersorg-låtar, en från senaste plattan "Solens Rötter", vilken har genomgående svenska låttitlar, den andra från "Visions from the Spiral Generator" från 2002, som har blandade engelska och svenska titlar.

Spirar och Gror (2007)


The Explorer(2002)


Tacksam vore jag om någon i den vida cyberrymden som läser detta har en bra förklaring till varför man via adressen som finns på Myspace, liksom t ex i Wikipedias artikel om bandet, kommer till en sida som tycks försälja organiska grönsaker eller något liknande! Ingenstans hittar jag en officiell Myspace eller hemsida för Vintersorg...

Svartsyn - svensk black metal på Myspace

Apokalyptiskt färgad black metal som funnits i snart 15 år, Svartsyn från Nynäshamn.


Bandet har idag två medlemmar. Orginalmedlemmen Ornias som sjunger och hanterar gitarr och bas, samt Draugen som sedan 1996 är bandets trummis. Draugen var även Dark Funerals förste trummis, åren 1993-94.

Sammanlagt fyra album har Svartsyn gett ut under åren. Debutalbumet "The True Legend" kom 1996. Förra släppet, "Destruction Of Man", från 2003 är en apokalyptisk historia, "unlimited blasphemy" som bandet själva beskriver sina intentioner. Ett par smakprov från senaste alstret "Timeless Reign" (2007) finns på Svartsyns Myspace.

Nedan en videoupptagningen från Holland för tio år sedan. Inte bästa inspelningskvalitet. Ett troget fan kan dock säkert njuta av det på rätt sätt...

Rotterdam 1997 - A Cursed Blaze From The Castle

Soilwork - nu och i sommar

What's up? Inget särskilt, men här får ni en riktigt fiiin video med Soilwork, vilka jag ser mycket fram emot att se live i sommar. Det här är en video som man inte bara kan stå ut med att titta på en gång, utan faktiskt till och med se om igen. Och det - det händer verkligen inte för ofta!

Bland annat om den senaste plattan "Sworn to a Great Divide" pratade sångaren, Björn "Speed" Strid, i höstas i en intervju med Tomasz på Werock.

Soilwork - Exile (Sworn to a Great Divide)

Hellsongs - vilken grej!

Jag såg faktiskt Hellsongs i deras märkliga tolkning av Maidens Run to the Hills i något TV-inslag för ett par år sedan (Musikbyrån?), men det är helt och hållet recensionen av Tomasz kollega på Rockharder Reviews, Banesa Martinez förtjänst att detta blogginlägg kommer till.

Jag har alltid varit lite svag för akustiska nedtonade versioner av tyngre låtar. Det kan vara skönt lyssnande i sig självt, och dessutom händer det något speciellt när man går tillbaka och lyssnar på originalet - en ny dimension tillförs. Men det här! Trodde Run to the Hills var en engångsföreteelse men jag måste helt kapitulera för Hellsongs konsekventa genomförande av sina musikaliska intentioner.

Nedan Megadeths Symphony of Destruction i en version som ni garanterat aldrig hört den annars. Och på Hellsongs Myspace kan du också belyssna bandets version av Maidens The Trooper och dessutom, om du behärskar danskonsten, kan du dansa vals till en helt osannolik version av Twisted Sisters We're not gonna take it!

Symphony of Destruction

Två riktigt bra svenska plattor

Meshuggahs nya album är en av de plattor jag toklyssnat på de senaste veckorna. Min bild av detta band har tidigare varit att de gör alltför teknisk och svårlyssnad metal för min enkla smak ;) Detta alster blev dock en mycket trevlig bekantskap. På Werock finns mer om vad jag fann på albumet obZen.

Men sedan In Flames senaste kommit i min ägo är det den som gått för runt i spelaren. Från att vid de första lyssningarna känt som en aning av en besvikelse är detta album nu, efter ett par veckors intensiv samvaro, det bästa det här musikåret kommit upp med så här långt. Här finns mer om A Sense of Purpose.

Fler nya månadens recensioner finner du via startsidan på Werock.

Inflamesinflamesinflamesin...

Nån kan kanske tycka att det är ett evinnerligt tjat om "In Flames Nya" på den här bloggen? Det kan aldrig bli för mycket tjöt om detta bandet :) Så, har ni tröttnat - vänd bort blicken bara.

Idag kom den fysiska plattan ut i handeln och hem i brevlådan. De anslående illustrationerna har diskuterats förut och kommer säkert diskuteras länge än bland fansen. Jag konstaterar att det finns trådar bakåt och att JesterHead har följt med om än i en annorlunda omgivning - igen. Skiv- och dvd-etiketterna är, som kontrast till det övriga, i en biege/grå skala.

Foto: Sara
Albumet är tillgängligt på Myspace sedan någon vecka. Efter att ha avbrutit intensivlyssnanandet ett tag, till förmån för bland annat Meshuggah, har jag nu tagit upp lyssnandet igen. Återkommer snart om detta.