tisdag 8 april 2008

Två riktigt bra svenska plattor

Meshuggahs nya album är en av de plattor jag toklyssnat på de senaste veckorna. Min bild av detta band har tidigare varit att de gör alltför teknisk och svårlyssnad metal för min enkla smak ;) Detta alster blev dock en mycket trevlig bekantskap. På Werock finns mer om vad jag fann på albumet obZen.

Men sedan In Flames senaste kommit i min ägo är det den som gått för runt i spelaren. Från att vid de första lyssningarna känt som en aning av en besvikelse är detta album nu, efter ett par veckors intensiv samvaro, det bästa det här musikåret kommit upp med så här långt. Här finns mer om A Sense of Purpose.

Fler nya månadens recensioner finner du via startsidan på Werock.

6 kommentarer:

  1. Mycket bra recensioner och jag får faktiskt ta och stämma in till fullo på bägge! Meshuggah är enklare denna gång jämfört med hur jag kämpat med "Catch 33".

    IF är bra, "The Chosen Pessimist" har iofs en så pass ren röst i början att jag kan störa mig. Stråkarna och vemodet kompenserar dock innan klimaxet nås i det gåshudslikna slutet. Mäktigt och typiskt IF!

    SvaraRadera
  2. Håller med tomczek, mycket bra recensioner! Mina åsikter om In Flames senaste släpp har jag vädrat innan så det tänker jag inte gå in på här.

    Har inte lyssnat så mycket på Meshugga tidigare. Tror inte att Obzen kommer att förändra detta i längden men blev i alla fall positivt överraskad av skivan och lyssnade en del på den när den kom. En bra skiva men det finns ju så mycket musik man vill lyssna på och så lite tid att lyssna... Måste nämna omslaget som ju också tas upp i recensionen. Jag tänkte direkt på Marilyn Mansons Mechanical Animals när jag såg bilden. Jämför själv.

    SvaraRadera
  3. Roligt att ni tycker om recensionerna :)

    Tomasz, nu väntar jag verkligen på att få läsa din recension av "A Sense..." också! Är det på Rockharder den kommer upp? Läste förresten det du skrivit om Il Niño där, sällan jag sett ett så odelat positivt omdöme om en platta från din sida, det gör mig nyfiken...

    Shadows, för lite tid att lyssna ja. Det är en sak jag gillar med recenserandet, man mer eller mindre tvingar sig att lyssna intensivt på några grejer. Men jag kan ibland bli som stressad av att inte hinna med allt jag vill höra (Har t ex inte hunnit göra något åt Deathspell Omega än...)

    SvaraRadera
  4. har alltid tyckt att Meshuggah varit för ...hmm . "tekniska" ?
    för min smak
    nu är dom lite mer " lättsmält " , lite enklare att lyssna på

    SvaraRadera
  5. Intressant att läsa debatter om "Nya IF" för mig känns den sten trött. "A sense of a purpose" låter i mina öron som ett oinspirerat gäng. Trist nog för de sitter inne på magiska riff det vet jag. Kul att smaken är olika det känns vitalt.

    Tusen tack för intressanta betraktelser. mvh daniel

    SvaraRadera
  6. Tack, Daniel, för kommentaren :)

    Jo, tråkigt vore det om vi alla tyckte lika! För mig är det här något av de små, unika detaljernas platta av IF, där förra var de stora klivens. Sen är sången och texterna alltid viktiga för min del, och där finns mycket att försjunka i.

    SvaraRadera