Bandet har idag två medlemmar. Orginalmedlemmen Ornias som sjunger och hanterar gitarr och bas, samt Draugen som sedan 1996 är bandets trummis. Draugen var även Dark Funerals förste trummis, åren 1993-94.
Sammanlagt fyra album har Svartsyn gett ut under åren. Debutalbumet "The True Legend" kom 1996. Förra släppet, "Destruction Of Man", från 2003 är en apokalyptisk historia, "unlimited blasphemy" som bandet själva beskriver sina intentioner. Ett par smakprov från senaste alstret "Timeless Reign" (2007) finns på Svartsyns Myspace. Nedan en videoupptagningen från Holland för tio år sedan. Inte bästa inspelningskvalitet. Ett troget fan kan dock säkert njuta av det på rätt sätt...
Ja! Mer Black Metal. Vad glad jag blir.
SvaraRaderaSvartsyn, ja. Inte lyssnat så mycket på bandet men lite har det i alla fall blivit. Ganska traditionell primitv Black Metal. Tycker de är helt ok men som alltid handlar det om prioriteringar och för tillfället prioriteras andra band. Hittade ett par citat av Ornias i en gammal Close Up(oktober 2007, Ornias intervjuad av Jonn Jeppsson)
"Måste Black Metal vara en destruktiv och isolerad musikform?
-Ja, annars är det inte black metal. Så har det varit från början. Att spela live är inte särskilt destruktivt. ...
-Det är det tidiga nittiotalets stora band vi inspireras av, särskilt MAYHEM och BURZUM."
Gott att iaf ha någon läsare med mig när jag skriver om black metal ;)
SvaraRaderaJa vad är det egentligen som konstituerar genren? Vad finns det för likheter vad gäller musiken när det gäller t ex Svartsyn, Rotting Christ, Dimmu Borgir? Eller är det texternas tema? Men jämför då, säg Taake, Mayhem och, varför inte, Immortal. Eller är det som Pest säger på sin hemsida "...no live performances, no compromising with sound or music, no myspace shit, no publicity, no money...// ...no females or keyboards involved..." som gör det till "äkta"?
Tror benke mig att jag fick en promo på Svartsyn häromdan?
SvaraRaderaAtt definiera black metal är väl inte det lättaste. Troligtvis får du lika många svar som människor du frågar.
SvaraRaderaOm någon gillar Dimmu Borgir och kallar det black metal är det helt ok för mig. Likaså har jag inget emot de som enbart lyssnar på black metal från Norge inspelad under de första turbulenta åren på 1990-talet. Det jag har lite svårt för är exkluderingen och hatet mot band som tillhör eller inte tillhör genrern beroende på vem man frågar.
Varför hålla på och gnälla på andra? De som påstår att de endast lyssnar på "true" black metal samtidigt som de gnäller på vad andra lyssnar på kanske borde ta sig en funderare. Det finns ingen annan musikstil än black metal som så starkt sätter den starka individen i centrum och som är så egoistisk. Det är lite svårt att få ihop denna kombination av egoism och starka individer med viljan att tillhöra en subkultur och därigenom fjärma sig från band som till exempel Dimmu Borgir. De borde väl resonera som så att de är starka, egoistiska individer och de skiter i vad andra runt omkring dem gör. Istället söker de gemenskap genom att just distansiera sig från grupper som enligt dem inte tillhör subkulturen. Flera av banden som av många räknas till "true" bm tar ju dock avstånd från denna tanke om en gemensam subkultur och betoner istället individen.
Lyssna på det du själv gillar och bry dig inte om vad andra säger om ditt val.
Wasse: härmed gör jag en intresseanmälan!
SvaraRaderaShadows, intressanta resonemang. Jag håller helt med dig att var och en måste lyssna på det den uppskattar och att benämningar har föga betydelse. Och att störa sig på vad andra gör och tycker är bara destruktivt. Jag har inte tänkt direkt så om egoism och individcentrering som du beskriver det. Å andra sidan har jag ju inte följt scenen någon längre tid, eller på närmre håll.
Lite nyfiken ändå hur just du definierar bm för dig själv: bloggen Shadows of the North har ju den korta och raka beskrivningen: Black metal.
Jag vill gärna rekommendera till läsning Kahn Harris bok om Extreme metal, som jag skrev lite om här http://kimkahn.blogspot.com/2007/10/extrem-litteratur-fr-extrema-metalfans.html
Tungt, bygger på en akademisk avhandling, men väl värd att ägna tid...
Tack för tipset. Hört talas om den innan men har inte blivit av att jag läst den. Ibland behöver man en spark där bak för att komma igång. Blir till att införskaffa den snarast.
SvaraRaderaMåste kontra med ett annat boktips. Nu när du börjat sjunka allt djupare ner i bm-träsket så måste du ju läsa Lords of Chaos.
Inte akademisk på något sätt och ganska sensationslysten på sina ställen men mycket information om black metals tidiga år i Norge, intervjuer med många av dem som var med, bilder mm. Mycket intressant läsning helt enkelt.
Skrev (kort) om den för ett tag sedan: http://shadowsofthenorth.blogspot.com/search/label/Lords%20Of%20Chaos