Jag ser (minst) två intressanta tematiska linjer i den black metal jag mött - och tyckt om. Det ena är det som bygger kring mytologier, religiösa berättelser från olika, inte sällan tidiga kulturer. Det andra är den ytterligt personliga, ibland rentav privata, självutlämnande lyriken.
Nergal, Behemoths sångare
Om jag får hålla mig till min egen vida o-definition av "Black metal och sånt" kan Behemoth ("blackened death metal") vara en representant för den första linjen. Sångaren, låtskrivaren Nergal använder gamla myter från bland annat hinduiska, babyloniska och nordiska gudaberättelser i sina texter. Kristendomskritiken är uttalad och stark. Att han sedan tycks ha en form av ockult tro själv är något jag kan bortse ifrån.Även Rotting Christ bygger åtminstone sin senaste platta på gamla myter, närmare bestämt från den summerisk/babyloniska sfären. Texterna till "Theogonia" tematiserar till stora delar den babyloniska skapelseberättelsen.
Hoest, Taakes sångare
Det andra spåret, representerat av t ex Taake och Shining, är lidande, dödslängtan och djup ångest klädd i musikens skrud. Varför jag tycker om dessa texter vet jag inte... Destruktivt, nedbrytande, utlämnande och ja - rent fördjävligt ibland. Kanske för att det känns så äkta. Äkta mänskliggörande. Styrka byggd på svaghet.Kärlek byggd på hat.
Hat byggd på kärlek.
Det är inte slut med detta...
Shit - jag gillar verkligen hur du går in för att verkligen gegga ner dig i black metal-träsket. För egen del går det just nu (dessvärre får man väl säga) i motsatt riktning - texterna betyder inte så mycket för min lyssning just nu - desto mer det samlade uttrycket i låtarna. Hoppas att det vänder...
SvaraRaderaTack jättemycket för kommentaren! Man undrar ju emellanåt vad man håller på med...
SvaraRaderaIbland vore det skönt att kunna strunta i texterna och bara se sången som en del i musiken. Det händer att jag "förstör" låtar för mig själv... Fast med BM känns det rätt nödvändigt att hålla lite koll på vad texterna sprider för budskap.
Texter är viktiga, i mina ögon, viktigare än musiken.
SvaraRaderaMycket intressant Kim! Jag har inte samma fokus på texterna som du har i ditt lyssnande utan är mer ute efter en känsla i musiken. Jag föredrar om denna känsla kompletteras med bra texter, absolut, och föredrar de låtar/artister där texterna är framträdande. Lyssnar dock på en del musik där texterna får en klart underordnad roll. Exempel på detta är den underbara skivan Pentagram av Gorgoroth. Det går inte att uttyda ett ord av texten men vilken skiva! Sången blir som ett av instrumenten i ljudväggen. Underbart.
SvaraRaderaVet du Shadows, jag förstår dig, och det är ju inte som om jag inte skulle kunna lyssna på rent instrumental musik emellanåt... Ibland önskar jag väl att jag kunde släppa det här med att fokusera på texterna också. Men, men... (Blir du ändå inte nyfiken på vad Pentagram textmässigt handlar om då?)
SvaraRaderaJo absolut är jag det. Men i fallet med Pentagram så innebär okunskapen på det området (texterna) att mysiken kring musiken ökar. Det ena väger upp det andra(även om jag hellre hade haft texterna tillgängliga).
SvaraRadera