Bara bra saker. Musik, mest rock med viss förkärlek för metal. Musikalbum, konserter, böcker om musik.
"...you´re pouring fuel into the fire of the heart of the soul..." ur I Treasure The Sadness av Enslavement of Beauty
torsdag 12 november 2009
Det är nåt som inte funkar...
Det är verkligen nåt som inte funkar mellan mig och KATATONIA. Jag tänker att: "Denna gång... nu kommer jag fatta storheten med detta band". När någon beskriver musiken tänker jag att: "Jaaa, det där är precis vad jag vill ha". Men, men... Den nya plattan, "Night Is the New Day" som överallt hajpas och hyllas - hos mig lämnar den ett ganska stort tomrum. "Jaha. Det här har vi hört förut, ja..." Det är vackert det är fint, ja - men jag väntade mig mera. Med ett lysande undantag, sista låten Departer, med Krister Linder som gästsångare, det spåret får en helt annan nerv och känsla.
"Hallå där! 'Bara Bra Saker' är det ju utlovat på den här bloggen. Hur tänker du nu? Vad är det här för gnäll?" -Javisst, det är bra, absolut. Men ändå, inte nåt så särskilt alls. Nedan vidon till Day and Then the Shade. Jag ser enbart effektsökeri i dryga fyra minuter. Ser du nåt annat? Snälla, berätta för mig vad är det jag inte fattar...
Beklagar förlusten. För din skull, alltså - du går miste. Men en sak ska sägas om nya given - den är inte alls speciellt direkt jämfört med ex förra plattan. Den tog bra många lyssningar innan den satte sig för min del.
Du får läsa min recension senare men jag förstår dig. Tycker faktiskt att nyhetens behag var större vid TGCD än vid NITND. Vissa riktigt outstanding spår finns det men även utfyllnad. Videon ska vi inte ens prata om. Otroligt dålig och kasst val av singel. Det är det sämsta spåret på skivan.
Känner igen fenomenet. När Mastodons Blood Mountin kom så tyckte jag att dom var överallt ett tag. Massor med bra recensioner och utförligt hyllande. Efter vad jag läst och vad folk sagt så fattade jag att det här var min grej, min musik. Det skulle bl.a. vara progressivt, innovativt och äkta. Jag lånade ned skivan och blev så besviken att jag slängde skiten med en gång. Det lät ju bara som ”vanlig” hårdrock. Vad är innovativt i att vänta 40 år för att hotta upp Sabbath, en aning? Det kändes som ”kejsarens nya kläder”, att ingen vågade skriva illa om albumet för att det skulle visa på bristande rockkunskap.
Några månader senare så lånade jag ned skivan igen bara för att... Den här gången fick den gå i bakgrunden när jag hade annat för mig. Simsallabim och jag var kär. Jag tror att jag fick förstå mig på musiken på mina egna villkor, utan förväntningar. Om jag ska beskriva vad jag tycker är bra med Mastodon så kommer det inte alls låta som det lät i tidningarna.
Du kanske inte ska försöka hitta den där ”storheten” utan kanske bara nöja dig med att du tycker att ”det är bra”?
Tack för kommentarerna. Lite enighet här ändå att plattan inte är såå förfärligt märkvärdig, åtminstone inte jämfört med TGCD. Nåja, jag får väl ta till mig Jårsanns råd och plocka fram skivan om några veckor/månader igen. Välkommen hit till bloggen förresten :)
haha, när den var en besvikelse för mig med. TGCD och Viva Emptiness känns ljusår bättre. Men dem gillar jag verkligen! Måste dock säga att den växer. Tom i utfyllnaden har jag hittat nyanserna. Men det krävde ovanligt många lyssningar. Hade det inte varit för att det är typ det enda i min samling som min tjej gillar så hade den nog aldrig gått tillräckligt många gånger för att fastna.
Beklagar förlusten. För din skull, alltså - du går miste.
SvaraRaderaMen en sak ska sägas om nya given - den är inte alls speciellt direkt jämfört med ex förra plattan. Den tog bra många lyssningar innan den satte sig för min del.
Om det är värt det?
Jodu.. big time!
Du får läsa min recension senare men jag förstår dig. Tycker faktiskt att nyhetens behag var större vid TGCD än vid NITND. Vissa riktigt outstanding spår finns det men även utfyllnad. Videon ska vi inte ens prata om. Otroligt dålig och kasst val av singel. Det är det sämsta spåret på skivan.
SvaraRaderaKänner igen fenomenet. När Mastodons Blood Mountin kom så tyckte jag att dom var överallt ett tag. Massor med bra recensioner och utförligt hyllande. Efter vad jag läst och vad folk sagt så fattade jag att det här var min grej, min musik. Det skulle bl.a. vara progressivt, innovativt och äkta. Jag lånade ned skivan och blev så besviken att jag slängde skiten med en gång. Det lät ju bara som ”vanlig” hårdrock. Vad är innovativt i att vänta 40 år för att hotta upp Sabbath, en aning? Det kändes som ”kejsarens nya kläder”, att ingen vågade skriva illa om albumet för att det skulle visa på bristande rockkunskap.
SvaraRaderaNågra månader senare så lånade jag ned skivan igen bara för att... Den här gången fick den gå i bakgrunden när jag hade annat för mig. Simsallabim och jag var kär. Jag tror att jag fick förstå mig på musiken på mina egna villkor, utan förväntningar. Om jag ska beskriva vad jag tycker är bra med Mastodon så kommer det inte alls låta som det lät i tidningarna.
Du kanske inte ska försöka hitta den där ”storheten” utan kanske bara nöja dig med att du tycker att ”det är bra”?
Tack för kommentarerna. Lite enighet här ändå att plattan inte är såå förfärligt märkvärdig, åtminstone inte jämfört med TGCD. Nåja, jag får väl ta till mig Jårsanns råd och plocka fram skivan om några veckor/månader igen. Välkommen hit till bloggen förresten :)
SvaraRaderahaha, när den var en besvikelse för mig med. TGCD och Viva Emptiness känns ljusår bättre. Men dem gillar jag verkligen! Måste dock säga att den växer. Tom i utfyllnaden har jag hittat nyanserna. Men det krävde ovanligt många lyssningar. Hade det inte varit för att det är typ det enda i min samling som min tjej gillar så hade den nog aldrig gått tillräckligt många gånger för att fastna.
SvaraRadera