-"Tack, bara bra!"
Många synes ha ett något krampaktigt förhållande till detta svenska rock-/pop-/synthband. Älska hysteriskt eller förakta hett, tycks ofta vara alternativen. Möjligen med varianten har älskat - blivit besviken - föraktar.
Ta KENT för vad de är, så är det ett band som gör sina geniala låtar och suveräna album, blandat med mer mediokert material. För min del är första, självbetitlade plattan, tillsammans med 2002 års "Vapen och amunition" två höjdpunkter. Samtidigt som det finns enskilda höjdarlåtar utspridda på övriga plattor också.
Så visst ska det bli kul att ta del av nya plattan "Röd" som släpps imorgon. Första singeln Töntarna med vidhängande video hittar du här om du har lyckats undgå den tidigare.
Här på bloggen vill jag dock bjuda på två favoriter från bandets debut att lyssna till:
Håller med dig. Framförallt "Vapen & Ammunition" har en framträdande plats hos mig. Debuten är lite väl indie för min smak.
SvaraRaderaSätter mig motvalls och hyllar oförbehållslöst "Verkligen" som är det bästa Kent gjort. Ja, den är bättre än "Isola" :D
SvaraRaderaHåller med dig i mycket men när det gäller Kent så kan jag bara inte göra det... tyvärr.
SvaraRaderaTvå för, en emot, det är faktiskt mer positivt än jag väntat :) Och du vet, Shadows, det är ingen fara, jag håller inte med din blogg alltid heller. Eller vänta lite nu - det gör jag ju? Kommer iaf inte ihåg när jag senast varit av motsatt åsikt...
SvaraRadera