I november släpps CRADLE OF FILTHs "Darkly, Darkly, Venus Aversa", bandets nionde studioalbum. Jag har aldrig varit ett troget fan av bandet men i samband med att jag såg CRADLE OF FILTH på Sonisphere förra året fann jag dem vara ett fantastiskt liveband, och mycket av deras teatraliska gothic metal är lyssningsvärd.
Bandet/skivbolaget tar verkligen i så de nästan spricker när de ska beskriva det kommande albumet: "A gothic horror themed slay-ride of fervour and perversion; yet amidst the orchestral melodrama and lush, cinematic production, there sits stalwart a ravening beast of furious riffing, flesh ripping vocals and monstrous, unstoppable percussion." Hälften kunde vart nog... Återstår att se vad det innebär när plattan väl kommer.
DECADENCE är ett svenska "melodiskt thrash metal"-band frontat av vokalisten Metallic Kitty. Eftersom hon använder sin röst mestadels för growl är det lite intressant att jämföra henne med den kanske främsta kvinnliga growlrösten i ett svenskt band, Angela Gossow i ARCH ENEMY. Vad jag kan få ut av låtarna på DECADENCEs Myspace, har dessa båda kvinnor ganska olika röster och för mig är Gossows growl mer distinkt, men Metallic Kitty har också hon en karaktäristisk röst. Intressant band över huvud taget.
DECADENCE delar numera trummis, Erik Röjås, med NETHERBIRD, och Metallic Kitty har spelat in en duett med Nephente från NETHERBIRD, därigenom fick jag nys om hennes band också. På WeRock kan du f ö hitta min recension av NETHERBIRD senaste album från början av sommaren. Lyssna på låten nedan, "kanske den enda duetten hittills med en manlig och en kvinnlig growlare?" frågar sig Nephente i en kommentar.
Samtidigt som THE HAUNTED turnerar för fullt, ikväll spelar de på Malmöfestivalen, är frontmannen Peter Dolving aktuell som bidragsgivare i antologin "Svensk poet 2010".
Boken är beställd till kommunens bibliotek och med tanke på lyriken i många av HAUNTEDs låtar tänker jag, som annars sällan läser diktböcker, ta en ordentlig titt. Dolving är också den som gjort omslaget till boken. Har du inte samlingen själv föreslår jag att du stegar iväg till ditt närmsta bibliotek och frågar efter/lämnar förslag att köpa in boken :)
Då nu tre år gått sedan den sköna plattan "Worlds Collide" kom 2007 har längtan efter en uppföljare från finska cello metal-gänget APOCALYPTICA vuxit sig allt svårare. Nu är "7th Symphony" äntligen här och första intrycket är - fantastiskt! Även denna gång finns ett antal spännande gästartister, men de får ändå stå tillbaka för det instrumentala som huvudsakligen dominerar plattan.
Visst, första singeln End of Me har sång av Gavin Rossdale och dessutom gästsjunger Brent Smith (Shinedown), Lacey och Joseph Duplantier (Gojira) på varsitt spår, men den oro jag känt att APOCALYPTICAs cello-och trumbaserade koncept skulle urvattnas blir lugnad. Slayers Dave Lombardo återkommer också som gäst på ett spår.
En recension kommer helt säkert, här eller på WeRock.se, när jag lyssnat mer på plattan. Du behöver inte vänta på det, utan hasta över till Spotify, där den redan är tillgänglig, och få snarast möjligt din egen upplevelse av albumet!
Aldrig fel med lite Billy Talent så här i början av en ny vecka. Det sätter fart på livsandarna :) Diamond on a Landmine är från tredje albumet som kom förra året.
Nytt album lär ska vara på gång i början av 2011. Återkommer helt säkert till det här på bloggen.
Fredrik D bloggar om hårdrock, politik och en del andra livets väsentligheter. Mycket läsvärt och förmedlat med en stor dos gott humör. Numera finns bloggen länkad här till höger i marginalen.
Och så här låter/lät bandet AUBERON som nämnde bloggare även är en del av. Låten kommer från debutalbumet “The Tale of Black” som gavs ut av Black Mark 1998.
I bloggens senaste undersökningen segrade föga oväntat IRON MAIDEN som bästa band på Sonisphere. Men lite förvånande var det att de ändå inte fick mer än hälften av era röster. SLAYER knep andraplatsen. Enkäter är kul och vi fortsätter på Maiden-temat: vilken av bandets 15 studioplattor är egentligen det bästa? Första plattorna med Paul Di'Anno på sång? Tidiga Bruce Dickinson-album? Blaze Bayley-perioden? Eller kanske nån av de senaste plattorna? Hjälp mig att utse bästa albumet. Du kan lägga din röst på mer än en favorit om du vill.
Mina egna åsikter om nya albumet "The Final Frontier" håller jag inne med lite till, vill ge plattan lite mer lyssningstid helt enkelt.
WeRock har som brukligt så här mitt i månaden en artikel med ett speciellt dvd-tips. Inte ovanligt heller att det är "Rebellängeln" Robert som bjuder på detta. Månadens tips är ett band som jag inte har mycket förhållande till, men Robert berättar så engagerat att jag ändå blir stört nyfiken på QUEENSRŸCHE – ”Mindcrime At The Moore”.
Grekiska SEPTIC FLESH spelar in nytt. Senaste albumet "Communion", producerat av Fredrik Nordström, släpptes 2008. Även om jag inte tycker bandet når upp till samma höjder som landsmännen i ROTTING CHRIST är deras musik väl värd att ta del av.
SEPTIC FLESH bildades 1990 och gjorde ett uppehåll 2003 men återkom 2007 och släppte skivan "Communion" året därpå. Den nya skivan spelas in nu under augusti och september i bandets hemmastudio i Aten samt i Tjeckien tillsammans med Prags filharmoniska orkester. Slutproduktion och mixning sker i Sverige av den icke helt okände Peter Tägtgren.
Som jag skrivit tidigare kör APOCALYPTICA en liten track-by-track-serie där bandet berättar något om vart och ett av spåren på kommande plattan. Detta funkar som sagt väldigt bra på mig, och jag längtar alltmer efter albumet.
Sex klipp är publicerade och nedan berättas om spåret "2010" där Slayer-trummisen Dave Lombardo gör ett gästspel, han spelade även på låten Last Hope på förra albumet "Worlds Collide". Dessutom avslöjas att alla i bandet faktiskt bidrar med sång på den nya plattan, eller "at least make some vocal noice" som Eicca säger, och det har aldrig hänt på tidigare album. Vill ha... nu!
Längtar du som jag efter IRON MAIDENs nya album som släpps imorgon så finns det lite läsning i ämnet på WeRock.
Martin presenterar en krönika "i väntan på "The Final Frontiere" med sina tankar om Maiden och den kommande plattan. Du kan också läsa om Maidens spelning på Sonisphere förra helgen. Min artikel har förtjänstfullt kompletterats med en längre kommentar av Mats Manhammar, bland annat just om Maiden.
Dina egna tankar och åsikter är du alltid välkommen att bidra med i kommentarer men också i forumet där vi startat en tråd just för ändamålet (är du ännu inte forummedlem går det snabbt och lätt att bli).
Själv räknar jag med att få vänta ytterligare ett par dagar på att få albumet i min hand...
Som bloggläsaren vet är jag rätt sjukt intresserad av texterna till de låtar som fångar mig. Bra musik med korkade texter är ganska jobbigt (finns några att välja på inom metalgenrerna, ja). Samtidigt vill man ju inte ha allting skrivet på näsan...
Texter med visst djup, där det är uppenbart att låtskrivaren har något på hjärtat, något angeläget h*n vill delge, och samtidigt med utrymme för lyssnarens egna erfarenheter, egna tolkningar, där nånstans är favoritläget. ENTER THE HUNT, IN FLAMES och TREMOR är några av favoriterna i detta.
Så när ENGELs sångare, Magnus Klavborn, berättar om texterna på "Threnody", samtidigt som han erkänner att han inte gillar att prata om texternas betydelse utan vill överlåta tolkningen åt den som lyssnar - då är jag helt med honom. Kolla nedan och kolla in ENGEL.
Det här är ett mycket intressant svenskt band och nu är jag glad att kunna berätta att WeRock har en tävling där man kan vinna ett signerat exemplar av nämnda album. Skynda dit och mejla in svaret, detta är verkligen en platta värd att ha. Och vi vill ha jättmånga tävlingsssvar!
Det finns också två nya intressanta recensioner upplagda på WeRock, dels debuten av INSIDIOUS DISEASE, ett band med medlemmar från bland annat DIMMU BORGIR och NAPALM DEATH, dels den helt instrumentala "Animals As Leaders" som får mycket goda vitsord av Martin.
När vi såg ENGEL i Kungsträdgården för en vecka sedan nämnde jag att de inte hade sin ordinarie trummis, Daniel "Mojjo" Moilanen, med sig. Nu visar det sig att den unge man som befann sig bakom trumsetet faktiskt ärENGELs numera ordinarie trummis, då man i vänskaplig anda gått skilda vägar med Mojjo.
Låt mig alltså här på bloggen presentera Jimmy Olausson, tidigare i göteborgsbaserade Marionette vars senaste album recenserades av Martin på WeRock. Mojjo är en fantastiskt trummis, men jag måste säga att Olausson gjorde ett riktigt bra jobb i fredags. Så lycka till också framöver!
Fler bilder från ENGELs spelning finns numera även på Wikimedia Commons.
BEHEMOTHs nya video, som jag har skrivit om tidigare, till låten Alas, Lord Is Upon Me från albumet "Evangelion" är nu publicerad. I två versioner. Endast den censurerade versionen går att lägga upp här på blogger. Det är hur tramsigt som helst, men om du absolut vill se lite bröst som inte är suddiga, får du ta dig till den osensurerade versionen hos skivbolaget Metal Blade. I övrigt är det ingen större skillnad på videorna vad jag kan se. Ganska otäck är den, stark och vacker. (Tack, Blasphemedia, för tipset!)
I övrigt fortsätter jag följa nyheter om sångaren Adam "Nergal" Darskis sjukdomstillstånd, men tänker inte bidra till rykten utan avvaktar tills mer officiella uttalanden görs.
"Ännu mera Sonisphere?", tänker ni, "nu får det väl vara nog!" Nja, inte riktigt ändå. För först vill jag tacka alla funktionärer som gjorde det möjligt för oss att ta del av denna fantastiska musikaliska heldag - trots vädret.
Både scenpersonalen, vakter och alla andra, de flesta obetalda, som kämpade på mot de vädermässiga förutsättningarna för att ändå ge oss besökare den upplevelse vi förväntade oss.
Och sedan får vi väl ändå vara lite tacksamma att vi inte befann oss på Sonisphere Finland på söndagen istället, där scenarbetarna fick kämpa mot riktiga stormstyrkor för att hålla festivalen igång och samtidigt skydda besökarna mot den nedrasande Saturnscenen.
APOCALYPTICA kör, med start igår, en videoserie där bandet berättar kort om varje låt på det kommande albumet. Allt naturligtvis för att göra oss än mer sugna på "7th Symphony".
Klippen presenteras på “7th Symphony”, Track-by-track. Den första låten At The Gates Of Manala är, för ovanlighetens skull, trummisen Mikko Sirén som är upphov till. APOCALYPTICA berättar bland annat att "Manala" betyder underjorden, men också är stället i Helsingfors där man fortfarande klockan tre på natten kan få en sista bit mat och en öl...
Nästa spår är första singeln End of Me, med Gavin Rosdale på sång. Ja, för mig funkar detta precis som tänkt, jag blir väldigt nyfiken på vad de ska berätta härnäst och hur stycket låter.
Precis när årets Wacken Open Air är avslutat meddelas att APOCALYPTICA spelar på nästa års tillställning. Bra så, men jag vill ha tillbaka dem till Sverige snart. De var här förra året på Stockholms kulturvecka, men det är tre år sedan de hade en konsert som huvudband här. Det är dags igen!
Trist var det att höra att BEHEMOTH ställer in alla spelningar de närmsta månaderna och ännu tråkigare är det att få veta att det beror på att Nergal är allvarligt sjuk. Jag bara hoppas att denne fantastiska musiker och positiva människa snart är fullt återställd och igång igen.
Se honom nedan prata efter första spelningen på Sonisphere, i Polen, där bandet öppnade för bland andra "The Big Four". Efter 19 år i branschen gläds Nergal fortfarande lika öppet åt varje framgång för sitt BEHEMOTH.
Norska ENSLAVED kommer till Sverige för två spelningar i höst. Turnéns huvudband är DIMMU BORGIR, men för mig är det ENSLAVED som är huvudorsaken att besöka Arenan på Fryshuset 12 oktober. Även i Göteborg kan man se banden, fem dagar senare.
ENSLAVEDs nya album, "Axioma Ethica Odini", släpps 27 september. Inga smakprover ute ännu efter vad jag har sett. Hoppas kunna få skivan för recension lite innan, men ENSLAVED är ett band som håller ganska hårt i sitt material, tycks det.
Nog för att DIMMU BORGIR kan ställa till en scenshow värd att spendera sin tid på. Såg dem på samma plats för tre år sedan. Även DIMMU BORGIRs nya album, "Abrahadabra", släpps några veckor innan denna spelning, jag har lyssnat lite på det men är inte alltför imponerad faktiskt, trots uppbackning av bland annat Norska radions symfoniorkester.
Tredje bandet för kvällen är SAHG. Mer om det senare.
Nu kan du rösta i enkäten till höger om vilket av banden på helgens Sonisphere som du tyckte var bäst. Enkäten ligger uppe en vecka från nu. Kommentera gärna om dina festivalupplevelser här i inlägget.
En mycket lång, mycket intensiv och mycket regnig festivaldag är över. Skorna är sönderkippade, kameran är paj, jag är genomblöt av regnet in i mitt innersta. Och nöjd.
I korthet: "Electric Banana Band" (kommer inte ihåg vad de egentligen heter) var inte mycket att skryta med, Slayer var bäst. Ett par bilder nedan, fler intryck lär komma vartefter, då jag förhoppningsvis även får loss bilderna från det andra minneskortet.
Jag kom inte hela vägen i min nedräkning av banden inför Sonisphere, men räkna med att få höra om IGGY, ALICE COOPER, MÖTLEY CRÜE och IRON MAIDEN efter dagens begivenheter.
Spelchemat för dagen. Inga ändringar är annonserade så här på morgonen.
Och så här är det tänkt att området Stor Skuggan på norra Djurgården ser ut när vi kommer dit idag. Huruvida det ser ut enligt planerna beror på om Janne Stones med flera skött sina åtaganden när de under veckan byggt upp hela området, vilket vi bildledes kunnat följa på WeRock, se Inside Sonisphere dag 1, dag 2, dag 3 och dag 4.
Göteborgsbandet ENGEL är bandet med alla de goda förutsättningarna, men som ändå inte riktigt fått ta den plats de förtjänar i det svenska metallandskapet. Bandet bildades 2004 och när debuten "Absolute Design" släpptes 2007 var bandet redan väl etablerat på scenerna framför allt i Tyskland och övriga norra kontinenten.
Karriären började ta fart men året efter, när andra albumet var klart att släppas tog något stopp. Min gissning är att det är oenighet med skivbolaget som gör att plattan legat klar 1 1/2 år utan att släppas. Under vårvintern i år kom ändå en japansk utgåva så det blir väl att beställa en sådan på import.
Vi såg ENGEL i eftermiddag i Kungsträdgården (jag tog ca 150 bilder, några ser riktigt bra ut, men sladden till överföringen funkar inte...) och trots eftermiddagssol i ögonen på den spretiga publiken (bland annat några japanska turister) gjorde bandet en fantastiskt bra och engagerande spelning. Det spelades låtar både från "Absolute Design" och det kommande albumet. Ordinarie trummis var inte på plats men glöden i bandet var inte att ta fel på.
Vi har tidigare sett ENGEL som förband åt DIMMU BORGIR och likaledes som förband åt IN FLAMES. Idag agerade man förband åt hela morgondagens Sonisphere-festival, och gjorde det med den äran. (Kvällens övriga mer latjo lajbans-betonade band i Kungsträdgården avstod jag ifrån.)
Jag vill utnämna ENGEL till Sveriges bästa förband! Och hoppas att det förlösande ögonblicket snart är inne. Det är de alla värda.
Bjuder nedan på bandets allra första video, enligt Niklas Engelin är den knappt att räkna som officiell. Men både låten, Calling Out, och videon är bland mina absoluta ENGEL-favoriter.
Tom Araya, Kerry King och de andra gossarna i SLAYER såg vi första gången på Unholy Alliance -turnén 2006. SLAYER var huvudband den gången även om främsta anledningen för mig att bevista Hovet stavades IN FLAMES, som jag även dem såg för första gången. Sedan dess har SLAYER släppt ytterligare ett album, "World Painted Blood", vilket jag jag i och för sig inte har lyssnat så mycket på som tidigare plattor.
När Sonisphere startade sin turnerande festival i juni var ett av de första stoppen Prag, som WeRocks båda skribenter Martin och Henrik bevistade. Du kan läsa deras recension av "The Big Four" vilka då alla var på plats, i Stockholm ser vi varken METALLICA eller MEGADETH på scen (men väl en del andra storheter :). Nedan ser du även ett av Henkes filmklipp från den gången, med just SLAYER. Riktigt bra ljud är det också.
Så här såg SLAYERs spellista ut förra helgen då Sonisphere-cirkusen tog plats i England: 1. South of Heaven 2. World Painted Blood 3. Hate Worldwide 4. War Ensemble 5. Jihad 6. Dead Skin Mask 7. Raining Blood 8. Mandatory Suicide 9. Angel of Death
Bloggen presenterar banden i den ordning de uppträder på Sonisphere (så långt jag nu hinner :), utan att lägga någon särskild värdering i det. Dock har vi med ANTHRAX beträtt vägen med de riktigt stora namnen. Bandet bildades 1981 och räknas till "The Big Four of Thrash" samman med METALLICA, SLAYER och MEGADETH. Dock inte utan att ifrågasättas, jag har sett både EXODUS, OVERKILL och TESTAMENT föreslagna som varande bättre kandidater till den fjärde platsen i skaran. Jag är definitivt ingen thrash-expert men nog tycker jag ANTHRAX fyller sin plats, även om jag skulle kunna tänka mig att utvidga både till "Big Five" och "Big Six".
Något som säkert ligger ANTHRAX i fatet är den relativa diskontinuitet som drabbat bandet, med långa upphåll, många medlemsbyten, och då inte minst byte av sångare flera gånger. Ende orginalmedlemmen är gitarristen Scott Ian, även om trummisen Charlie Benante väl också varit med i stort sett hela resan. Läs gärna mer i den "rekommenderade artikeln" på svenska wikipedia.
Bandet ställde in förra årets Sonisphere då dåvarande sångaren, Dan Nelson, blev sjuk/hoppade av/sparkades... Nuvarande sångaren Joey Belladonna är inne på sin tredje resa med ANTHRAX. Det redan förra året i stort sett färdiga albumet, "Worship Music", ska få nya sångspår med Belladonna och beräknas släppas i februari 2011. Nedan Madhouse i en gullig 80-talsvideo samt bandets "signaturmelodi", Caught in a Mosh.
WeRocks skribent Janne Sandstén inte bara skriver recensioner och driver bloggen Tune of the Day, utan arbetar också med många av de stora festivalerna vad gäller planering och byggande av festivalområdet med alla dess scener och faciliteter. Denna gång, inför Sonisphere, har Janne kameran med sig på byggarbetsplatsen och dokumenterar steg för steg hur festivalområdet byggs upp. Mycket roligt att se hur leråker och ängar förvandlas till scenområde och artistloger. Du kan redan nu kolla in bilderna från Inside Sonisphere dag 1 och Inside Sonisphere dag 2. Fler bilder är på gång.
Vår egen Rebellängel, Robert Gustafsson, gav sig inte förrän han fick sin intervju med idolen Zakk Wylde. Högt tempo och intressant läsning bjuder intervjun, där en energisk Zakk Wylde släpper loss tungans band och avhandlar allt från blodproppar till gudstro och - naturligtvis - kommande albumet. För övrigt läser du på WeRock även Roberts recension av albumet, "Order Of The Black", som får mycket beröm men inte kammar hem full pott ändå.
"Min mamma kände förra HAMMERFALL-basistens mamma"... Ja, det är visserligen överensstämmande med sanningen, men det är ungefär sådant jag lovat att den här bloggen inte ska bestå av. Samtidigt vill jag naturligtvis börja inlägget positivt och Magnus Rosén är en mycket duktig musiker som gjort en hel del spännande grejer utanför HAMMMERFALL även tidigare.
Göteborgsbandet HAMMMERFALL bildades 1993 och även om deras bombastiska power metal inte är riktigt min musik är det ett band med intressant historia där bland annat senare IN FLAMES- och DARK TRANQUILLITY-musiker (Jesper Strömblad, Niklas Sundin, Mikael Stanne) varit delaktiga.
Så, när vi väl förlåtit HAMMMERFALL att det "tagit" den tomma platsen på Sonisphere efter HEAVEN & HELL... så ska det bli riktigt kul att se bandet, något av "den felande länken" när det gäller göteborgsmetall. Eller kanske det Vita fåret...
Ny månad, nytt på WeRock. Denna gång recenseras bland annat nya albumen av BLACK LABEL SOCIETY, HATE AMMO samt indiska black metal-bandet DEMONIC RESSURECTION. Det sista inte oävet alls även om, som Mats påpekar i recensionen, rensången lämnar en del övrigt att önska.
Själv har jag, som tidigare nämnts, tagit mig an EYECULT och deras platta "Morituri Te Salutamus". Jag blev mycket förtjust i Västeråsbandets musikaliskt ganska traditionella black metal med överraskande bred och djup i lyriken. Nyfikenheten ledde mig även att mejlledes ställa en del frågor till bandet sångaren och låtskrivare. Läs intervjun med EYECULTs Patrik Carlsson.
För några smakprov på debutalbumets låtar kan du lyssna på klippet nedan. Själv är jag inte särskilt förtjust i detta att man mixar små snuttar av låtarna, det ger ofta ett ganska fel intryck, utan rekommenderar hellre att du går till bandets Myspace och tar del av de låtar som där bjuds på i sin helhet.
"Tidigare HELLECOPTERS-frontmannen Nicke Anderssons nya projekt" är vad jag hört detta band benämnas hela tiden, och det är inte något jag söker upp själv. Inte heller HELLECOPTERS är något som snurrar alltför frekvent i mina spelare. Rekommenderar läsning av någon som bättre förstår sig på denna musik: "Lika bra att få det avklarat direkt: Nicke Andersson är ett geni" inleder Jonte sin utmärkta recension av debutplattan på WeRock.
Jag ser fram emot att se bandet live, vilket alltid ger en ny dimension - och kanske får mig på andra tankar :)
I november släpps CRADLE OF FILTHs "Darkly, Darkly, Venus Aversa", bandets nionde studioalbum. Jag har aldrig varit ett troget fan av bandet men i samband med att jag såg CRADLE OF FILTH på Sonisphere förra året fann jag dem vara ett fantastiskt liveband, och mycket av deras teatraliska gothic metal är lyssningsvärd.
