Årsbästalistan 2013 - de 10 bästa albumen

Nu är skribenternas individuella årsbästalistor presenterade på WeRock.se - stort tack Martin! - och nedan ser du min egen topplista över årets tio bästa musikalbum.

10. "Going Postal" - DEATHEMBER
En svensk debutant tar sig in på listan i år. Visserligen släppte DEATHEMBER en fullödig sexspårsskiva redan förra året, EP:n "A Thousand Flatlines", men "Going Postal" är bandets egentliga fullängdsdebut. En himla fin sådan helt enkelt, där singelspåret Quietly är alldeles särskilt galet och lysande.

Min recension av  "Going Postal"

9.  "The Ferocious Tides Of Fate" - NETHERBIRD
"Jag hoppas och tror att detta banar väg för och bär fram NETHERBIRDs stora genombrott" skrev jag i min recension, och menar det till 100%. Det är detta hårt arbetande och fantastiskt låtande band ytterst värda. Sångaren Nephente har en varierad och emellanåt alldeles magisk röst. "37 minuter, inte en sekunds utfyllnad och ren och skär musikalisk njutning skrev jag vidare i recensionen av "The Ferocious Tides Of Fate".
Min recension av "The Ferocious Tides Of Fate"

8. "Construct" - DARK TRANQUILLITY
Kanske inte årets mest nyskapande platta men det de gör, det gör de så fantastiskt bra.

DARK TRANQUILLITYs "Construct" är lite "safe" göteborgsmetal, men vem behöver inte sköön melodisk metal där texterna cirkulerar kring livets små frågor och stora gåtor.  

Min recension av "Construct"

7. "One of Us Is The Killer"  - THE DILLINGER ESCAPE PLAN
Det här är inte en platta jag lyssnar på varje dag eller stund, men när det sker och när uppmärksamheten är fullskalig, då uppstår spännande saker i hjärna och själ.

THE DILLINGER ESCAPE PLANs  "One of Us Is The Killer" är den sorts album som kräver mycket och ger massor tillbaka.

6. "The Wild Hunt"  - WATAIN
Efter att ha fått både metalscenen och kritikerna ner på knä med förra albumet - vad återstod för WATAIN att göra? "Mer av samma" hade säkert blivit en bra platta men att toppa "Lawless Darkness" vore inte lätt. Återstod att faktiskt ta ett steg ut i det okända, och detta är vad WATAIN gör i "The Wild Hunt". Och trots att en del spår och olika detaljer är långt ifrån bandets ursprung i traditionell black metal, lyckas bandet hålla ihop det och göra något väldigt bra - igen.

Min recension av "The Wild Hunt"

5. "Welcome Farewell" - VREID
En vacker sak från Norge detta. "Welcome Farewell" som kom tidigt under året har fått många, många snurr i spelaren. Det är ett fåtal band och musiker förunnat att så som VREID kunna plocka det bästa från skilda genrer och skapa harmoni mellan element som tyngd, groove, black metal-partier och det mer lättillgängligt melodiska. VREID lyckas kombinera sin extrema episka metal med hög grad av tillgänglighet.

Min recension av  "Welcome Farewell"

4. "All Is One" - ORPHANED LAND
ORPHANED LAND smög länge under min radar. Det internationellt-israeliska bandet har släppt skivor sedan 20 år tillbaka och med årets platta blev jag helt såld. "All Is One" är en melodisk sak med stor del orientaliska inslag i melodi, sång och instrument och vars synbarligt enkla texter innehåller betydligt mer sprängstoff än mången bloddoftande, djävulsdyrkande hårdrockstext.

Min recension av "All Is One"

3. "Kata Ton Daimonea Eaytoy" - ROTTING CHRIST
Detta är kanske årets mest underskattade skiva. Jag har för min del inte sett den i någon årslista hittills. Och det är synd och skam. ROTTING CHRIST gör alltid bra black/extreme metal och årets platta har både mer "trallvänliga" låtar (jaja, allt är relativt...) och andra som kräver desto mer av lyssnaren. "Kata Ton Daimonea Eaytoy" har växt under året, och fortsätter bara växa sig allt starkare.

Min recension av "Kata Ton Daimonea Eaytoy"

2. "Vertikal" - CULT OF LUNA
Det har varit något av ett "CULT OF LUNA-år" för mig  det här. Albumet kom i januari och landade tungt i min mentala samling av album med alla tiders bästa metal, med mekaniskt meck och manisk monotoni. I sommar såg jag bandet live för första gången, därefter släpptes EP:n "Vertikal II".

"Vertikal" var länge Årets album nr 1 i min bok, dock omkörd av ett norskt gäng på mållinjen.

Min recension av  "Vertikal"

1. "Satyricon" - SATYRICON
Det var liksom aldrig något snack efter att jag spelat detta ett par varv och redan i september utsåg jag norska SATYRICONs självbetitlade återkomst till årets främsta black metal-album.

Strålande Phoenix är en sån låt som man bara drömmer om, och hela skivan är oerhört komplett, med samtidig harmoni och variation i allt från låtmakeriet till omslagsbild och produktion.

"Satyricon" är årets album alla kategorier.
Min recension av "Satyricon"

2013 års bästa musikvideor

Vissa år har jag haft mycket svårt att fylla denna "bästa"-kategori med innehåll, förra året blev det ingen lista alls om jag minns rätt. I år har jag dock blivit förtjust i ett antal videor, och nedan ser du dem jag finner allra bäst, utan rangordning sinsemellan.Vilket inte betyder att låtarna är likvärdiga för mig.

Vilken håller du för bäst av nedanstående - rösta till vänster :-) - och vilken fantastiska video från i år har jag missat?

Tjohej! Årets jullåt :-)

Spänningen stiger... Ska det bli en överraskning i valet av jullåt i år, eller...?


Bloggen presenterar: Årets jullåt! Ja, förra årets också - och 2011, 2010 och 2009 års jullåt :-)

Den enda låt som väl speglar min hatkärlek till den absurda helg julen är. Varsågoda, favorit i repris - Mer jul, med Adolphson och Falk.

Bäst 2013 strax utanför Topp 10:HYPOCRISY - "End of Disclosure"

Bloggen fortsätter lista intressanta skivor som kommit under året men som inte kvalar in på min Topp 10-lista, vilken kommer presenteras framemot årsskiftet.

Jag beundrar Peter Tägtgren på många olika sätt, som musiker och som producent. Jag gillar musiken han gör själv också, och då faller valet oftast hellre på HYPOCRISY än på PAIN. Förra albumet "A Taste Of Extreme Divinity" var en riktigt smakfull upplevelse, den hamnade t.o.m. på övre halvan av det årets Tio i topp-lista.

Årets giv,  "End of Disclosure", är liksom föregångaren både tung och melodisk. Detta är bra, mycket bra, men kvalar ändå inte in bland topp 10 i år. kanske beror det på att konkurrensen detta år är stenhård - i flera bemärkelser. Att  HYPOCRISY skapat ännu ett toppalbum är dock inget någon behöver betvivla. Läs gärna Martins recension av "End of Disclosure" på WeRock.se om du ännu inte är övertygad.

DEGRADEAD: 'Scars Of Misery' Video

Skön låt av DEGRADEAD, se min recension av plattan "The Monster Within", och himla skön video. Kan inte låta bli att associera till videon som fick mig att upptäcka ENGEL en gång i tiden, Calling Out, som liksom Scars Of Misery ser ut att ha spelats in i en kaotisk spelning med publiken/fansen i knät på bandet. Gillar't skarpt!

APOCALYPTICA - Stormy Wagner från "Wagner Reload"

Oooooh....

Finska APOCALYPTICA spelar Stormy Wagner tillsammans med Leipzigs symfoniorkester. Wagner kan ju vara lite knepig, men det lämnar vi därhän just nu. Videon är fantastiskt häftig, dock kanske den inte får kvala in bland "bästa musikvideo" i år då det rör sig om klipp från en full dramatiserad föreställning? Vi får väl se hur det blir med det...

Gilla, dela och vinn magiskt bra bok

Ni vet min andra stora kärlek, utöver metal och hårdrock, den som jag numer bl.a. odlar i MagicomSweden. Nu vill vi bli fler på Magicoms facebook, och samtidigt lottar vi ut årets kanske bästa svenska bok, "Borde vara död" som jag skrivit om både här och där, samt intervjuat författaren Pål Eggert.

Så, om du också gillar fantastik inom litteratur och film, kolla in MagicomSweden och hjälp oss sprida plågan. Så är även du med i utlottningen av boken.

Bäst 2013 strax utanför Topp 10: Dregen - "Dregen"

Det här handlar i stort sett om en enda låt, ja på ett sätt egentligen om en enda textrad. Men därför måst plattan nämnas bland årets album. Visst gillar jag Dregen, men det där rockiga soundet är ändå inte riktigt min grej, även om jag såklart lyssnat en del både på BACKYARD BABIES och HELLACOPTERS när det begav sig. Men nu gäller det alltså Dregens självbetitlade solodebut.

Första singeln Just Like That tyckte jag var rätt tråkig. När andra singeln (tror jag det är) Flat Tyre on a Mudy Road började spelas i radio öppnades plötsligt öronen och jag hörde - hörde textraden "When I was a kid I had a dad, pretty soon he killed himself, wish he could see me now, I'm a dad..." (typ) och jag drogs till den och till det groovigt bluesiga - inte alls min stil normalt - och blev helt fast. Och det visade sig finnas mer bra text att lyssna till och en fin video därtill.

Det finns såklart fler sköna låtar på plattan, även om inte alla tilltalar mig. Och om det ska vara en enda svängigt rockig platta i år, jag då är valet lätt. Dregens "Dregen" fyller helt det behovet.

Intervju med Pål Eggert, författare till "Borde vara död"

Efter att ha läst den fängslande och fascinerande romanen "Borde vara död" (se recension), fick jag glädjande nog chans att ställa några frågor till bokens författare Pål Eggert. Nedan kan du läsa vad Eggert har att säga bland annat om influenserna till boken, alltifrån black metal till vilka litterära referenser författaren knyter an till, vilket i sin tur rymmer allt från tecknade serier, fantasy och skräck, till 1800-talspoeten Charles Baudelaire.

Goth, metal och musikaliska utflykter

Pål Eggert nämner bland annat black metal-bandet SHINING med frontmannen Niklas Kvarforth som en inspirationskälla till "Borde vara död". 
 - Kvarforths texter handlar helt ogenerat om självhat, destruktivitet och ångest. Tillsammans med musiken som är ömsom melankolisk, ömsom hårdare så blir det en väldigt intensiv, tät upplevelse av kompakt misär.


Bland musikreferenserna i boken finns även andra death och black metal-band, som SATYRICON och PROJECT HATE MCMXCIX, band som är ganska så destruktiva i sin framtoning. Jag funderar över hur det går det ihop med den positiva människo- och samhällssyn som trots allt klart genomlyser det mörka i berättelsen.
- Jag är ju bara författaren till romanen så jag är inte helt på det klara med att en positiv människo- och samhällssyn klart genomlyser det mörka i berättelsen. När jag skrev den fokuserade jag väl mest på det mörka. Det andra verkar ha kommit med ändå. Jag är en ganska kluven person i mig själv. Det tror jag i och för sig inte är helt ovanligt. Folk är rätt konstiga och skenbart motsägelsefulla många gånger om man skrapar lite på ytan.
   Sen nämner jag faktiskt Zola Jesus också. Egentligen är jag en gammal goth som fann sin musikaliska identitet när jag lyssnade på SISTERS OF MERCY och DEAD CAN DANCE. Sen gick jag alltmer över till metal eftersom den mörka stämningen förvaltades bäst där. Fast jag gör lite musikaliska utflykter då och då. Till exempel gillar jag KARTELLEN. Deras låt Där solen aldrig skiner gick flitigt medan jag skrev ”Borde vara död”.

Inte bara musik inspirerar Pål Eggerts skrivande såklart. Det kan också vara t.ex. böcker, serier eller poesi.
 - Neil Gaimans ”Sandman” och Delanos m.fl:s ”Hellblazer” om John Constantine har påverkat mig mycket. Sebastian [i "Borde vara död"] är på sätt och vis min motsvarighet till John Constantine. Moorcocks Elric är en förebild för kluvenheten hos de båda huvudpersonerna och hans själsslukande svärd Stormbärare har förstås inspirerat till Isas själaätande. Den intensiva stämningen av våld och undergång i ”Berserk” av Kentaro Miura bidrog också. Av någon anledning har jag lättare att se vilka serier som påverkat mig. Det är svårare med romaner. ”Marknadskrafter” av Morgan är däremot en rätt tydlig influens. Där tar sig hänsynslösheten in i själva orden, även när han beskriver något annat än rättframt våld.
   Strofen ”Vi måste skjuta oss eller ut” i Johan Jönsons ”Näst sista våldet – stycken ur anställningen” är väl något som fångar den desperation jag försökt frammana i ”Borde vara död”. Hans poesi, känslan av självförakt och underlägsenhet, är något som inspirerat mig.

"Socialrealistisk urban fantasy", är det en någorlunda täckande genrebeteckning för din roman?

- Det är väl det. Jag brukar säga socialrealistisk skräckfantasy. Jag håller med Tidbeck [författaren Karin Tidbeck] om att vi är för fixerade vid genrer i Sverige. Egentligen vill jag bara kalla det samtidsfantastik. Jag läser rätt olikartade böcker i vilket fall.

När jag jämför med den tidigare boken "De döda fruktar födelsen" upplever jag "Borde vara död" vara mycket mer konkret, kanske mindre bildspråksrik, men ändå djupare och mer intensiv, vackrare i både språk och innehåll.
- Jag hade jobbat med ”De döda fruktar födelsen” under många år och publiceringen drog ut på tiden. Jag var rätt trött på stilen. Jag var trött på folk som pratade, på humor, på världsbyggen, på omsorgsfull research, på affekterad språkdräkt, på att väga saker mot varandra.
   Jag hade också kommit i kontakt med skräckförfattaren CJ Håkansson och andra skribenter/författare kring honom och tidskriften Eskapix. Vi pratade om vad och hur man borde skriva, vad vi gillade och så vidare. Vid ett tillfälle läste jag ett blogginlägg av CJ och började fundera på allvar över vad det var jag gillade med det, försökte analysera vad det var som talade till mig. Det var väl ett av de mer tydliga stegen i förändringen.

I behov av en dusch

Det har förekommit kommentarer där läsare/recensenter benämner "Borde vara död" som "ren skräck" och använder ord som "äcklig", och känt sig "i behov av en dusch" efter läsning. Själv tycker jag den är vacker.
- Jag tycker det är helt underbart att min roman kan få någon att känna sig ”i behov av en dusch”. Då har jag, tillsammans med läsarens känslighet, lyckats skapa en stark upplevelse. Och det är ju en smutsig roman. Inget för de som vill bevara sig rena. Samtidigt finns det skönhet i förfallet, förruttnelsen och förödelsen. Det visade ju t ex redan Baudelaire i dikten ”Kadavret”. Bloggen Fiktiviteter skrev att hon nästan gav upp läsningen redan på första sidan. Hon skriver: ”Möjligen var jag inte inställd på vad som skulle komma och blev lite chockad av mörkret som slängde sig över mig redan på första sidan.” Det är klart att jag vill att folk ska fortsätta läsa. Samtidigt är det något njutbart när man får bekräftelse på att man faktiskt lyckats rycka undan tryggheten för en läsare redan på första sidan.
   För att återvända till Baudelaire som öppnar sin ”De ondas blommor” med: ”Läsare, om du är sunt bukolisk, /nykter, hederlig, naiv och klok/ kasta från dig denna dystra bok/ orgiastisk, sjuk och melankolisk”.

Sebastian är en mycket ovanlig huvudfigur tycker jag; en (fantasy-)hjälte vars främsta styrkor är medmänsklighet, omtanke och uppriktig sympati med sina medmänniskor.
- När jag skapade Sebastian tänkte jag på hans destruktivitet, hat, aggression och kluvna personlighet. Sen är han ju socialarbetare och när man jobbar så nära sina klienter, när man inte har skrivbordsbarrikader mellan sig och dem måste man försöka förstå dem, göra sig jämlik med dem för att nå fram. Sen tror jag att det finns en hel del inom offentlig sektor som bryr sig på ett rätt otvunget sätt om folk de arbetar med.

Sebastian har bakgrund i Jehovas vittnen. Är det en erfarenhet du delar?
- Jo, jag har också en uppväxt inom Jehovas vittnen. Och jag ser hur det går igen i det mesta av det som jag skriver. Sen är det ju en så stor del av mig så det är svårt att särskilja från annat. Det är ju jag på sätt och vis. Jag är uppvuxen med att Gud snart skulle komma och döda alla som inte stod på hans sida. När jag väl började inse att jag hade svårt för att hålla mig till hans sida blev mitt liv alltmer en rättegång och till slut var det som om jag levde med en ständig skenavrättning i huvudet. Det väsen som var grunden för att allt fanns till, universums ursprung utan vilket ingenting kunde existera, fann mig illasmakande och skulle spotta ur sig mig på domens dag.

En gestaltning av hur destruktiva omständigheter kan förvränga en människa

Den andra huvudpersonen, gravrået Isa, är inte heller någon typisk fantasyfigur. Eggert förklarar hur han fått idé och inspiration till den karaktären.
- Hon är ett gotiskt skogsrå helt enkelt. ”Hur gör man det här gotiskt?” är en tanke som jag ofta har för att leta mig fram till det jag ska skriva om. Om man vänder ut och in på och svärtar ner ett skogsrå, vad får man då? Hon är också ett försök att skapa ett riktigt monster, som inte besitter en massa förmågor som man själv skulle önska sig, ett monster som gör vidriga saker. Hon är en gestaltning av hur destruktiva omständigheter kan förvränga en människa. 


Vi är säkert många som hoppas och undrar om vi kommer att få chans att möta Isa och/eller Sebastian igen.
- Jag håller på och skriver en uppföljare. Isa är inte botad men varken hon eller Sebastian avser att ge upp sin kamp för ett bättre liv i första taget.

Ointresserad av "trender och sådan skit"

Socialrealistisk fantasy och seriösa debatter om "monstret som politisk varelse" eller "science fiction som utforskare av genus och kön som sociala konstruktioner" (se seminariediskussioner på ABF, http://abfstockholm.se/event/2013/11/monstret-som-politisk-varelse). Jag undrar hur seriös fantastiklitteraturen håller på att bli och om det finns en gräns för hur seriös den "tål" att bli.

 - Jag vet inte. Jag har alltid strävat efter att framhålla det seriösa, och fördelarna, med fantastik. Trender och sådan skit är jag rätt ointresserad av, även om det är fördelaktigt när jag råkar befinna mig i en eftersom det ger mig möjlighet att bli uppmärksammad för det jag gör. Jag vill bara spy numera när folk pratar om vad som är ”det nya svarta” eller hur de nu uttrycker sig. För att inte tala om kombinationen av ängslighet och självgodhet hos de som tror sig vara en del av spjutspetsflödet.

Näst sist frågar jag vad Eggert som SATYRICON-fan tycker om årets självbetitlade platta från black metal-bandet, vilken jag själv för övrigt älskar.
- Tyvärr måste jag göra dig besviken här. Den är bra, men jag tyckte att både "Now, Diabolical" och "The Age of Nero" var betydligt bättre. Låtarna King och The Pentagram Burns gav mig rysningar.

Och allra sist det kanske viktigaste valet för en "svart person" (som Eggert själv benämnt sig): Salt eller söt lakrits?
- Söt helt klart.

Där blev jag kanske än mer "besviken"... Lakrits ska vara salt enligt den här skribenten :-) Jag vill dock tacka Pål Eggert djupt för att vi fått ta del av författarens bakgrund och idéer till "Borde vara död". Och jag ser nu med ännu mer förväntan fram emot nästa roman om Sebastian och Isa!

/ Amelie


Musik- och litteraturtips (länkar till wikipedia, på svenska eller engelska)
 Pål Eggerts blogg

Charles Baudelaire (poet)
CJ Håkansson (författare) 
Jamie Delano (författare) 
John Constantine (fiktiv figur) 
Kentaro Miura (författare och illustratör) 
Dead Can Dance (goth rock-band) 
Eskapix (förlag) 
Fiktiviteter (blogg)
Karin Tidbeck (författare) 
Kartellen (hiphop-grupp) 
Michael Moorcock (författare) 
Neil Gaiman (författare) 
Richard Morgan (författare) 
Satyricon (black metal-band) 
Shining (black metal-band) 
Sisters of Mercy (goth rock-band) 
The Project Hate MCMXCIX (death metal-band) 
Zola Jesus (singer-songwriter) 

IN FLAMES - videor från studion, första låttiteln avslöjad

IN FLAMES 2012 (eget foto)

Är man ett fan och nördigt intresserad av allt vad IN FLAMES håller på med så älskar man detta såklart :-) Jag älskar det. 

I första videon hör vi Björn Gelotte, Peter Iwers och framför allt Anders Fridén berätta om den kommande plattan. Fridén avslöjar att det blir 13 spår på albumet, varav sångtexter är klara till nio. "Vi vågar ha två lugna, balladaktiga, låtar denna gång" och "det finns saker som inte alls känns som typiskt IN FLAMES" säger han också.

Omslag och skivtitel finns ännu inte, "jag måste hitta till temat först",  men en låttitel avslöjas iaf,  "Everything is gone, kanske en låt heter...", säger Fridén.

I nästa video ser vi Niclas Engelin visa runt i Hansastudion i Berlin där IN FLAMES alltså nu är mot slutet av att spela in nya albumet. Plattan kommer ut "vår-sommaren" nästa år enligt Engelin och den blir "groovy", "råare" och "fylld av energi".

BEHEMOTH: Blow Your Trumpets Gabriel - video från "The Satanist"

Blow Your Trumpets Gabriel, första videon och singeln från BEHEMOTHs kommande album "The Satanist" som släpps i februari:

"The Satanist" - låtlista

01. Blow Your Trumpets Gabriel
02. Furor Divinus
03. Messe Noire
04. Ora Pro Nobis Lucifer
05. Amen
06. The Satanist
07. Ben Sahar
08. In the Absence ov Light
09. O Father O Satan O Sun!
Read more at http://www.blabbermouth.net/news/behemoth-blow-your-trumpets-gabriel-video-released/#1877chpOl5rj7THz.99

01. Blow Your Trumpets Gabriel
02. Furor Divinus
03. Messe Noire
04. Ora Pro Nobis Lucifer
05. Amen
06. The Satanist
07. Ben Sahar
08. In the Absence ov Light
09. O Father O Satan O Sun!

METALLICA och SLAYER till ny Stockholmsfestival

Jupp. Live Nation satsar större och störst när de sjösätter ny endagsfestival i Stockholm. På Gärdet. Gångavstånd från allt. Kan bli hur bra som helst. Datum är [31] 30 maj och METALLICA och SLAYER är det två första band som annonserats. Sammanlagt blir det 7-8 band under dagen på två scener.

Sonisphere försökte senast med en Stokholmare, först succéartat på ett under dagen helt söndertrampat Stora Skuggan 2010 (rapport på WeRock.se), sedan något mindre sucessfullt året därpå vid Globen (också på WeRock.se). Jag tror dock på det här, åtminstone om det är en långsiktig satsning från Live Nation. Kul!

DEGRADEAD - fem år efter debuten

Jag hade ett snack med DEGRADEAD-gitarristen David Szücs för fem år sedan när bandet just släppt sin debutplatta, och pratade då bland annat om framtiden och hur det skulle se ut för bandet efter fem år från då. Nu är vi där, och jag fick chans att följa upp med frågor om vad som faktiskt hände sen. Början av intervjun hittar du här nedan och för att läsa hela intervjun går du vidare till WeRock.se

DEGRADEAD i Hyderabad, Indien

Fem intensiva år

Hej David!
"Då har vi släppt vårt Black album!" sa du när jag 2008 frågade vad bandet gör om fem år ifall du fick drömma.
- Man ska sikta högt som jag brukar säga… Vem skulle inte vilja släppa ett motsvarande Black album och förändra hela rockvärlden :-) Vi har inte kommit hela vägen dit än, men vi fortsätter att harva! Jag skulle vara djävulskt glad om vi nådde halvvägs.

Karriären har tagit bandet ut i Europa, bl.a. till Wacken, och även till Asien och Indien.
- Det roligaste live-minnet är nog fortfarande då vi gick ut magsjuka på scenen och möttes av tusentals skrikande indiska hårdrocksfans, helt plötsligt var vi friska igen och gav all-in. Det är svårt att beskriva känslan med ord, men jävlar vad adrenalinet flödade i kroppen! Det var inte riktigt vad vi hade väntat oss, de kunde våra texter och stödet vi fick var helt otroligt. När vi skulle gå av scenen tog jublet aldrig slut, de fortsatte att ropa in oss och man önskade att speltiden inte hade tagit slut. Känns också lite kul att vi var där före METALLICA :-)

DEGRADEAD 2008

För fem år sedan levde du mitt uppe i din dröm, och jag undrar om, och i så fall hur, åren i musikbranschen har förändrat dina drömmar och önskningar.
- Jag stormtrivs i nuläget jag spelar den musiken jag gillar bäst tillsammans med världens goaste vänner och vi har så fruktansvärt kul ihop när vi skapar musik och är ute och turnerar. Musikbranschen är inte den bästa och det är många gånger uppförsbacke, det är inte kul när ens skivbolag gått i konkurs för att någon i bolaget tagit alla pengar och flytt sin kos. Detta hände oss 2009 och vi fick ett stort ekonomiskt bakslag. Visst är det otroligt tråkigt när sådana saker händer, och visst tar det hårt på en, men detta gör snarare att man vill skapa ett ännu hungrigare monster som kommer ut ur högtalar'n för att äta upp själarna på dem som förstör för oss musiker, haha :-)
.......

Läs vidare vad David har att berätta om årets albumsläpp "The Montser Within", samarbetet med Close-Up Magazine, medlemsbyten och om att tappa minnet i två månader! Du hittar hela DEGRADEAD-intervjun på WeRock.se

Peter Iwers om The Jester's Curse, turnélivet med IN FLAMES och en aning om kommande plattan

Peter Iwers 2012 (eget foto)

IN FLAMES-basisten Peter Iwers intervjuad under turnén i höstas.

Om serien The Jester's Curse, turnélivet med IN FLAMES och även några ord om den kommande plattan som vi väntar ska släppas åtminstone första halvan av 2014.

NETHERBIRDs "The Ferocious Tides Of Fate"och fler nya recensioner på WeRock.se

Första december, första advent och första WeRock-recensionerna för månaden. Mitt bidrag denna gång handlar om NETHERBIRDs "The Ferocious Tides Of Fate", extrem metal-bandets tredje fullängdare. Som alltid gällande NETHERBIRD kommer albumet finnas för fri nedladdning på bandets webbplats, men det är fullt värt att inhandla ett fysiskt exemplar också.

Här hittar du också en intervju med frontmannen Nephente som jag gjorde för två år sedan, samt mina recensioner av "Monument Black Colossal” (2010) och "Shadows and Snow" (2011).

I övrigt denna recensionsomgång hittar vi MAEL MORDHAs "Damned When Dead" vars "tunga, mörka och malande doom med inslag av irländsk folkmusik" hamnat under Fredriks lupp tillsammans med holländska PESTILENCEs "Obsideo". Robert faller i farstun totalt för åtminstone en av låtarna på RED FANGs "Whales And Leeches".

Fransk intervju med AVATARs Johannes Eckerström

Nedan en kortare intervju med Johannes Eckerström genomförd av franska RockNLive.org, dock på engelska.

Eftersom jag håller AVATARs "Black Waltz" som ett av de senare årens mest intressanta svenska album är det såklart kul att höra mer om det.

Bandet har också nytt album på gång i början av nästa år, men tyvärr avslöjas inte så mycket om det ännu. Jag undrar mycket om kommande plattan bygger vidare på soundet i just "Black Waltz", som är så annorlunda mot AVATARs tidigare album, eller om musiken kommer ta ytterligare andra vägar. Nå det är bara att hålla kollen på mer nyheter framöver, nu vet vi iaf att albumet är på väg!