Mörkret och hösten var över oss och oktober var inte sämre på att leverera mörk och tung musik. Flera nya bekantskaper som visade sig bjuda på förbaskat trevlig lyssning.
Insomnium - Heart Like A Grave
Storslaget, melodiskt och vackert är de sjävlklara termerna som dyker upp när vi pratar om finska Insomnium.
Tillsammans med bland annat Children of Bodom och Swallow the Sun är det nästan lite trångt i den finska meoldisk dödsmetall-fållan för i år. Och Insomnium är gott med där i framkanten med sin Heart Like A Grave. Lättlyssnat men inte utan ett visst sting vilket gör att det finns anledning återkomma till plattan igen och igen!
Alcest - Spiritual Instinct
Skörhet och skönhet som nästan vill bli för mycket av det goda - men håller sig på rätt sida gränsen - när shoegazande franska Alcest släpper sitt sjätte album.
"Musiken är finkalibrerad och närmast avmätt. Elementen av tyngd,
sprödhet, känslig sång och melodi hakar harmoniskt i varandra utan att
smälta samman." skrev jag bland annat i recensionen på Gaffa.
Läs hela min recension av Alcests Spiritual Instinct
Jinjer - Macro
Jag närmast medvetet undvek Jinjer när de var som mest hypade för något(?) år sedan. När nu det ukrainska bandet släpper nytt närmar jag mig med viss skepsis men blir starkt berörd av bandets progressiva metal.
Det är varierat och livfullt. Ett plus för att bandet även har inslag av det egna(?) modersmålet utöver engelska i lyriken. Vokalistens breda palett har hyllats på många ställen och jag kan bara sällar mig till dessa hyllningar.
Fit For An Autopsy - The Sea Of Tragic Beasts
Inte mindre än två gånger har låtar från den här plattan varit uppe för granskning på WeRocks Hot or Not, titellåten i september och nu senast Shepherd i november.
Och ja, Fredrik, trägen vinner alltid större eller mindre segrar :-) Tack för dina tips. Så jag gav mig i kast med hela skivan från Fit For An Autopsy och det visade sig att den rakt i igenom håller riktigt hög klass. En av få amerikanare letar sig in bland kandidaterna.
Refused - War Music
Refuseds andra platta efter återföreningen "nyttjar såväl punkens attityd och energi som hårdrockens sväng och groove" som Robert formulerar det på HeavyMetale.
Och det här är riktigt bra, kanske inte fantastiskt helt rakt igenom, men tillräckligt många starka låtar för att gott ta sin rättmätiga plats här bland den "tyngre" musiken.
Läs gärna Gaffa-kollegan Alex Petterssons recension här
Une Misère - Sermon
Hur jag hitta detta isländska band med det franskklingande namnet Une Misère? Jo, tack vare Niklas Sundin (Dark Tranquillity) som jag följer på sociala medier. Han spelar inte på skivan men det är Sundin som skapat det fantastiskt vackra omslaget, liksom så många andra.
Det har pratats en del om isländsk black metal under året men det här bandet spelar en fin melodisk dödsmetall och Sermon är en riktigt stark debut i genren, utgiven på Nuclear Blast. Låna detta ditt öra om du ännu inte gjort det!
Så mycket svenskt, så mycket mörker och så mycket vacker musik september bjöd på! En norsk skiva letar sig också in bland kandidaterna denna månad.
Cult Of Luna - Dawn To Fear
Peppen var stor när Cult Of Luna släppte nytt album i helt eget namn efter 2016 års samarbete med Julie Christmas.
Tungt och vackert men också med en del utsvävningar i lite annorlunda musikaliska landskap bjuder Dawn To Fear på. "En lekfullhet... och en mjukhet som är atypisk" och "mycket att avtäcka i framtida lyssningar" var några av mina kommentarer i recensionen. Ett album med lång framtida hållbarhet.
Min recension av Dawn To Fear på GAFFA
Borknagar - True North
Väldigt lite norskt i år kan konstateras och jag vet egentligen inte ens om heller Borknagar hör hemma bland tilltänkta kandidater, även om peppen på förhand var ganska stor efter förstasingeln The Fire That Burns.
"Här finns fantastiskt vackra passager, låtar med angenäm tyngd och ytterligare andra med riktigt catchiga refränger" skrev jag i recensionen. Den udda avslutande låten Voices är bara att älska.
Min recension av True North på GAFFA
Monolord - No Comfort
"New Wave Of Swedish Doom" började det pratas om för några år sedan och jag var inte alls med på det tåget då. Nu har jag i viss mån och delvis hunnit ikapp och ett av banden som fångat upp mig är göteborgska Monolord med sin fjärde skiva.
Långsamt och tungt javisst men också fyllt av vackra melodislingor och vaggande skön sång. Och med årets kanske snyggaste omslag.
Här en recension på Slavestate.se
Netherbird - Into The Vast Uncharted
Här tog jag fram de stora orden i recensionen; "en perfekt mix av det vackra och det brutala i melodisk extreme metal".
Jag hade höga förväntningar på Netherbirds nya verk efter 2016 års magnifika album och blev inte besviken. Den bästa sortens "svensk jävla svärta" som bandet själv brukar uttrycka det.
Min recension av Into The Vast Uncharted på GAFFA
Opeth - In Cauda Venenum
Tilltaget att göra ett dubbelalbum med samma platta i en svensk och en engelsk version lät skumt i teorin. I praktiken visade det sig bli hur lyckat som helst.
"Mikael Åkerfeldt skapar poesi i sina texter och det svenska språket ger extra dimension åt lyriken." skrev jag i min recension och själv föredrar jag den svenska versionen om jag behöver välja. Men båda är bra.
Min recension av In Cauda Venenum på GAFFA
Pyramido - Fem
Mycken finfin svensk musik här på höstkanten. Martin på WeRock uppmärksammade tidigt att malmöitiska Pyramido var på gång med sin femte skiva och jag fann mig snärjd i en ytterligare väv av sludgig doom.
Skivan är den "mest genomarbetade bandet har gjort – och också den vackraste" skriver Martin bland annat i sin recension på WeRock.
Också i augusti dök det upp gott godis i promoboxen. Här tre av de mest intressanta utgivningarna från denna månad. Länk till albumen på Spotify i rubrikerna och hela listan sist i inlägget.
Slipknot - We Are Not Your Kind
En matig skiva den här, 14 låtar och mer än en timme lång är Slipknots sjätte platta, de har faktiskt inte släppt fler album än så under sina 20 år.
Men nog kunde de ha gallrat lite bland idéerna ändå, det finns några jättekonstiga spår på plattan, men också en hel massa välspunnet guld till låtar. Och det är 100% Slipknot.
Läs min recension av We Are Not Your Kind på WeRock.nu
VAK - Loud Wind
Svensk doomig sludge som dök upp från var? Det här är bandets andra platta så någonstans har VAK befunnit sig sedan några år, men tydligtvis helt utanför min radar. Men inte nu längre!
Loud Wind är en tät och intensiv platta med åtta spår som alla på olika sätt når in i ens inre. En av de plattor jag som helhet spelat allra mest under året.
Min recension av VAKs Loud Wind på WeRock.nu
Entombed A.D. - Bowels Of Earth
"Death metal helt enkelt", så enkelt beskriver frontmannen L. G. Petrov Entombeds senaste album, den tredje plattan sedan bandets splittring och tillägget A.D. för denna gren av de svenska pionjärerna.
"Mycket tradition men också en hel del roliga twister" noterade jag när jag skrev om den på GAFFA.
Läs hela min recension av Entombed A.D.s Bowels of Earth
Sommarmånaderna hade en hel del najs musik att leverera. Här maj, juni och julis bästa album. Länkar till varje album på Spotify och lista med alla album på slutet.
Kampfar - Ofidians Manifest
Norska Kampfar är inte ett av de band jag följt från vårt västra grannland. Med sin folkanstrukna black metal tillhör de dock definitivt min intressesfär och med årets album fick jag verkligen en stöt i hjärterötterna. Ofidians Manifest är ett album jag rekommenderar varmt att det bör belyssnas från start till mål för allra bästa behållning. Även om enskilda fantastiska låtar även sticker ut.
Min recension av Kampfars Ofidians Manifest på GAFFA
Fleshgod Apocalypse - Veleno
"Det är storvulet, det är bombastiskt, det är italiensk orkestral dödsmetall med viss anstrykning av operadivalater" skrev jag i min recension. Och det stämmer fortfarande.
Snygga Sugar och melodiska Monnalisa är ett par av favoriterna från plattan.
Min recension av Fleshgod Apocalypse på GAFFA
Memoriam - Requiem For Mankind
"Välspelad old school döds med fina inslag av lika old school thrash"är några av mina kommentarer i recensionen på Gaffa.se.
Requiem
For Mankind är kanske inte lika personlig som bandets två tidigare plattor men med lika tung och orubbligt stadig framtoning.
Min recension av Memoriams Requiem For Mankind på GAFFA
Victims - The Horse And Sparrow Theory
Hardcore från Stockholm jag inte ens visste fanns före årets album med det uttrycksfulla titeln The Horse And Sparrow Theory. Denna teori som lite finare benämns Nedsippringsteorin i andra sammanhang.
Musiken då? Jag den är lika ilsket engagerad som en kan vänta sig;
"Det är så här Greta Thunberg skulle låta om hon var ett hardcoreband. Det är 28 minuter total jävla klimatångest som är lika mörk som bra" skriver Slavestate Magazine i sin recension.
Abbath - Outstrider
På GAFFA skriver jag om Abbaths andra skiva efter att frontmannen lämnat Immortal efter mer än 20 år; "Svängig svartmetall med en hel del traditionella grepp. Starkast är avslutningen med spåret Hecate samt en snygg cover på Bathorys Pace 'till Death."
Läs hela min recension av Abbaths Outstrider.
Wormwood - Nattarvet
Det här var också nåt som dök upp på WeRocks Hot or Not-lista och jag föll rejält för låten Av lie och börda som Fredrik bekantgjorde.
Hela skivan är en behaglig mix av melodisk black metal och inslag av nordiska folkmusiktoner. Även om jag fortfarande är lite gnällig på en del av rimmen...
Om Av lie och börda på WeRock.nu
