Årsbästakandidater 2019: del 8

Mörkret och hösten var över oss och oktober var inte sämre på att leverera mörk och tung musik. Flera nya bekantskaper som visade sig bjuda på förbaskat trevlig lyssning.

Insomnium - Heart Like A Grave
Storslaget, melodiskt och  vackert är de sjävlklara termerna som dyker upp när vi pratar om finska Insomnium.

Tillsammans med bland annat Children of Bodom och Swallow the Sun är det nästan lite trångt i den finska meoldisk dödsmetall-fållan för i år. Och Insomnium är gott med där i framkanten med sin Heart Like A Grave. Lättlyssnat men inte utan ett visst sting vilket gör att det finns anledning återkomma till plattan igen och igen!

Alcest - Spiritual Instinct
Skörhet och skönhet som nästan vill bli för mycket av det goda - men håller sig på rätt sida gränsen - när shoegazande franska Alcest släpper sitt sjätte album.

"Musiken är finkalibrerad och närmast avmätt. Elementen av tyngd, sprödhet, känslig sång och melodi hakar harmoniskt i varandra utan att smälta samman." skrev jag bland annat i recensionen på Gaffa.

Läs hela min recension av Alcests Spiritual Instinct 

Jinjer - Macro
Jag närmast medvetet undvek Jinjer när de var som mest hypade för något(?) år sedan. När nu det ukrainska bandet släpper nytt närmar jag mig med viss skepsis men blir starkt berörd av bandets progressiva metal.

Det är varierat och livfullt. Ett plus för att bandet även har inslag av det egna(?) modersmålet utöver engelska i lyriken. Vokalistens breda palett har hyllats på många ställen och jag kan bara sällar mig till dessa hyllningar.

Fit For An Autopsy - The Sea Of Tragic Beasts
Inte mindre än två gånger har låtar från den här plattan varit uppe för granskning på WeRocks Hot or Not, titellåten i september och nu senast Shepherd i november.

Och ja, Fredrik, trägen vinner alltid större eller mindre segrar :-) Tack för dina tips. Så jag gav mig i kast med hela skivan från Fit For An Autopsy och det visade sig att den rakt i igenom håller riktigt hög klass. En av få amerikanare letar sig in bland kandidaterna.

Refused - War Music
Refuseds andra platta efter återföreningen "nyttjar såväl punkens attityd och energi som hårdrockens sväng och groove" som Robert formulerar det på HeavyMetale.

Och det här är riktigt bra, kanske inte fantastiskt helt rakt igenom, men tillräckligt många starka låtar för att gott ta sin rättmätiga plats här bland den "tyngre" musiken.

Läs gärna Gaffa-kollegan Alex Petterssons recension här

Une Misère - Sermon
Hur jag hitta detta isländska band med det franskklingande namnet Une Misère? Jo, tack vare Niklas Sundin (Dark Tranquillity) som jag följer på sociala medier. Han spelar inte på skivan men det är Sundin som skapat det fantastiskt vackra omslaget, liksom så många andra.

Det har pratats en del om isländsk black metal under året men det här bandet spelar en fin melodisk dödsmetall och Sermon är en riktigt stark debut i genren, utgiven på Nuclear Blast. Låna detta ditt öra om du ännu inte gjort det!