Tillfällena var ytterst få, men det förekom ändå att hela bandet stod still en sekund...Har svärmat lite för Raised Fists musik ett längre tag och längtat efter en möjlighet att se dem live. Och med Hultsfred kom chansen. Det här är ett band som tillåter sig att gemensamt ta ut svängarna på scenen. Visst, sångaren Alexander "Alle" Rajkovic är bandets tydliga frontman och den som ger allra mest till publiken – och också förväntar sig mest tillbaka. Men hela bandet signalerar tydligt att – ”här är vi - allt för er!”. Stora Pampasscenen utnyttjas på både längden och tvären. Hela bandet, utom trummisen, använder ”scentungan” ut mot publiken i olika omgångar och konstellationer. Det hoppas högt och kickas kors och tvärs. Att de sen inte springer omkull varandra på scenen är mer än förvånande. Att hålla reda på sladdar, stativ och mikrofoner åt detta band måste vara varje råddares mardröm...
Hängande ut över scenkanten förklarar Rajkovic att ”här står jag på knä inför er, för att få förnyad kraft och energi från er. Ni är alldeles för långt borta från den här stora scenen. Ni måste visa att ni är med, att ni tar i!” Och det är just vad han själv gör, "tar i så att venerna i halsen blånar". Nästan efter varje textrad torkar Rajkovic svetten ur pannan och måste ta ett par flämtande andetag innan rösten brister ut i ny explosivitet. Mer intensiv sångare har jag sällan sett: intensiv röst, intensiva rörelser, intensivt forskande ögon som frågar oss/frågar sig, om vi är med honom i varje liten vändning i melodin eller texten. Och hur skulle man kunna låta bli att dras med i denna energiexplosion? Till sist far han också ofrånkomligen ner i publikhavet en vända, men klänger strax upp på scen igen.
- "Nästa sång, And then they Run, tillägnas alla kvinnor som, ja, inte ni som är här, men alla de som inte kan, inte vågar gå hit, inte tillåts gå ut. Tänk er att vara fånge i sitt eget hem! Det finns inte ord för vad jag tycker om en man som använder sin fysiska styrka för att trycka ner kvinnan."And then they Run
"There is a story that I want to tell
A little story from the inside of hell
There wasn't anything that she could do
She was trapped to the shit like glue
Infuriated by the problems at his work
The fucking jerk went berserk and let his anger
Run the way up her back, a disgusting attack
And then everything went black
..."
Mycket bra redogörelse där! Bandet är grymma. Var alltför längesedan jag såg dem!
SvaraRaderaMycket bra recension. Gör att jag vill se dem ännu mer.
SvaraRaderaSärskilt intressant om låten And then they Run. Hade ingen aning om att de skrivit en låt med det temat.
KIm, texten är grym, men hur fan kan man ryckas med? Jag förstår inte. Jag måste vara instängd, vad säger du Mozart?
SvaraRaderaSigne
Tack för kommentarerna!
SvaraRaderaEmmabodafestivalen 2 augusti är väl nästa tillfälle då du, Tomasz, kan se Raised Fist igen.
Och Shadows, de är definitivt värda att ta sig en bit in i landet för att se ;)
Signe, jag hörde en black metal-musiker, via tips från Shadows (var det Fenriz igen?), som sa att hans musik är ungefär som - inte just Mozart - men opera. Musik som inte är självklar från början, utan lyssnaren måste jobba med, lära sig lyssna på, innan det storartade visar sig. Och detta gäller nog, i olika hög grad, även annan mer extrem metal.
Tyvärr kommer jag själv nog aldrig ge operan den tid och engagemang som skulle krävas ;)
Tjena,
SvaraRaderaHittar inget sätt att kontakta dig på, förutom här. Jag skulle vilja sno ett par bilder från Raised Fist-spelningen att använda i ett reportage som jag skriver från Hultsfredsfestivalen åt www.punkrocks.se. Vi är en idéell sida, så du kan inte få nått pröjjs, men självklart skriver jag med din blogg som källa. funkar det? kontakta mig på philip.nordling[at]telia.com