måndagen den 21:e juli 2008

Iron Maiden Stadion 16/7 2008

När vi såg Iron Maiden i Globen för 1 1/2 år sedan hade de den senaste plattan "A Matter of Life and Death" nysläppt och konserten var en genomspelning av hela detta album från början till slut. Det var en fantastisk scenshow Maiden bjöd på då, ett komplett musikaliskt drama. Samtidigt tändes en längtan att få se dem på scen igen, med alla de gamla hitlåtarna.

Så enkel världen blir som en bland 32 000 andra...


2008 års Iron Maiden på Stadion är som en överfull påse med blandgodis. Att få uppradat den ena klassikern efter den andra såsom Can I Play with Madness, 2 Minutes to Midnight, The Number of the Beast och, naturligtvis, Run to the Hills och Fear of the Dark. Det blir nästan för mycket godis, men bara nästan, bandet och Dickinson är så oerhört skickliga, både som musiker och i sitt scenframträdande, att det inte finns några som helst dödpunkter eller ens tid till eftertanke. Från den plats vi befinner oss är allt bara ljud- och synintryck. Och totalupplevelse.

Jag vet bara inte vem Bruce Dickinson tror han behöver övertyga när han inleder mellansnacket med en lång monolog om Maidens speciella förhållande till Sverige, "Vårt andra hemland", och att publiken även i andra delar av världen numera insett det som svenskarna förstod redan för 20 år sedan: Iron Maidens storhet. Allsången, skanderandet, publikens rena uppenbara glädje, allt detta gör att vi vet att han vet, att ingen här behöver övertygas - så vi inser att allt detta snack är fullkommligt ärligt menat :)

Konceptet Somewhere Back In Time närmar sig den ultimata konsertupplevelsen, och att kunna leverera detta till publiken, trots avståndet den tokstora arenan skapar, det är verklig scenkonst!

Det går inte att ha gissefrågor på en konsertkväll, som på festivalerna... Men: vem är vem på bilden ovan? Klarar ni ut det?

4 kommentarer:

  1. Bra skrivet. Svenskar älskar Maiden mest av allt och dom älskar oss. Undrar varför det blivit så. Visst var det härligt att bevittna dem live?

    SvaraRadera
  2. Maiden börjar bli lite väl förutsägbara numera. Bruce kör ungefär samma tugg i mellansnacket och låtarna de spelar är det sällan variation i, men ändå köper man det med hull och hår. Nästan.

    Vad gäller bilden så bör det vara enligt följande: Adrian Smith, Steve Harris, Dave Murray och Janick Gers.

    SvaraRadera
  3. Kul läsning. Särskilt då jag skall se bandet på Ullevi på lördag. Skall bli riktigt kul.

    SvaraRadera
  4. Ser fram emot att få läsa och jämföra intryck med er som ser Maiden imorgon.

    Tack för svaret om bilden, Jarno, jag var inte säker själv men jag litar på dig :)

    SvaraRadera