tisdag 28 juli 2009

Sonisphere 3 - Mot natten

THE CULT
Jag förstår att man må skämmes lite när man inte inser sig ha lyssnat på THE CULT tidigare. För det visar sig att flera av låtarna är "klassiker" som finns djupt nere i minnesbanken, om än inte i de övre delarna av medvetandet. Och det kan ofta vara trevligt med lite nostalgi – men det är inte riktigt det vi är här för idag... Sångaren, en rätt osannolik uppenbarelse, likt en brittisk Magnus Uggla med solglasögon och tamburin, glider lojt fram över scenen. Vi glider vidare mot nästa akt.

The CultThe Cult

PRIMAL SCREAM
Det är en otacksamma uppgift att stå på den mindre scenen som sista band innan kvällens huvudattraktion äntrar stora scenen mitt emot. Visst har PRIMAL SCREAM mycket folk framför sig, men de flesta är, fysiskt och inte minst mentalt, halvt på väg bort ifrån dem redan från början. Att musiken dessutom känns lite malplacerad i sammanhanget gör det inte lättare. Bandet spelar klassisk rockmusik och är det t o m en Rolling Stones-cover jag tycker mig höra? Inget ont om framförandet, men nån höjdarupplevelse blev det inte.

Primal ScreamPrimal Scream


Jag har aldrig förstått varför band som t ex IN FLAMES och, ännu mindre, hur storheter som METALLICA envisas med att använda pengar, miljö och framför allt konserttid till att elda upp en massa sprakande fyrverkerier. Helt säkert får jag inte medhåll av alla, eller ens många; det är mycket oooh! och aaah! när det flammar och smäller, men jag är där för att lyssna och se bandet, musikerna, inte förundras över nyårsraketer...

METALLICA
METALLICA öppnar med starka Battery och inleder därmed festivalens final på bästa sätt. Andra klassiker som bjuds oss är bland andra Sad But True, One, Master of Puppets och avslutande Seek and Destroy. Däremellan en god dos från senaste albumet, ”Death Magnetic”, såsom Broken, Beat & Scarred, Cyanide och min nuvarande favorit All Nightmare Long.

Kirk HammettEfter att ha upplevt en totalt magisk kväll med METALLICA på Globenspelningen i mars - se recensionen på Werock - vågar jag inte ha alltför höga förväntningar på denna kväll. Men besviken är det minsta jag blir. Virtuosen Kirk Hammett är fortfarande lika alvlikt avväpnande, Trujillos spel är lika tryggt, Hetfields sång lika kraftfull och Ulrich, ja han är ju Ulrich helt enkelt, och ingen kan klaga på hans trumspel, eller på spelglädjen, denna kväll. Att bandet byter ut ett antal låtar vid varje spelning under hela turnén bidrar säkert fortfarande till att hålla showen levande, mer än en tredjedel av materialet är nytt jämfört med i Globen.

Ur rapporteringssynpunkt närmast oförlåtligt, men vi tillåter oss ändå att sakta avlägsna oss mot parkeringen under sista tredjedelen av METALLICAs set. Musiken följer oss över hela festivalområdet och genom halva stan och till tonerna av en utklingande Seek and Destroy sätter jag mig bakom ratten för att påbörja de 35 milen hemåt, och gungas i natten av de sköna efterdyningarna av dagens upplevelse med att vada omkring i, och vara totalt omsluten av, musik som jag älskar.

Metallica

Sonisphere Festival är helt klart ett lyckat koncept som jag hoppas återkommer i någon form nästa år. Den enda riktiga besvikelsen var att ANTHRAX tvingades ställa in. Det var ett av de band jag sett mest fram emot. Å andra sidan övertrumfade det andra band jag varit som mest nyfiken på alla mina förväntningar. CRADLE OF FILTH-febern har ännu inte släppt.

35 000 människor ryar och röjer i 12-15 timmar, ölen flödar och säkert mycket annat också, åtminstone utanför stängslet. Och inte en enda skärmytsling ser vi. Några slocknar framemot natten, sorry för dem då de missar kalaset, men inte ens ett ont ord hör jag mellan festivalbesökarna, trots den stora folkmängden och trängseln framför scenerna. Varmt tack till var och en som var där och delade upplevelsen samman med oss andra.


7 kommentarer:

  1. Snygg rapportering. Min bror berätta att Metallica spelat "Dyers Eve" också, vilket fick mig att nästan gråta av besvikelse av att missa Sonicsphere.

    SvaraRadera
  2. Bra rapportering, lite mer intressantare än min tycker jag :) Jag trodde det var bara 25 000 personer på Sonisphere.

    SvaraRadera
  3. Skärmytsling? Intressant rapport. Undrar när jag får se Metallica för första gången mån tro.

    SvaraRadera
  4. "skär-mytsling" = mindre strid, förpostfäktning, ur Bonniers Svenska Ordbok (hoppas det blir mer begripligt ;). Och ja, Tomasz, om du lyckats missa dem nu när de varit i Sverige tre gånger i år... men det blir väl även för dig, får vi hoppas :)

    Och gråta må du Jonte, som missade hela Sonispherekalaset som Metallica utgjorde finalen på. (Även om just "Dyers Eve" inte är det jag skulle gråta allra mest över..)

    Åtminstone för mig var det i alla fall roligare att läsa det du skrev, mesphito :) Inte heller jag hann räkna, men tidningarna och sajterna skriver 35 000 besökare, t ex här

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Jag måste säga att jag tyckte Metallica rockade bra.
    Har hört en del recensioner som inte var särskilt upplyftande.

    Thetania

    SvaraRadera
  7. Jag håller med dig Thetania, även om som sagt Globenspelningen för mig var ännu större, inte minst eftersom det var första gången öht jag såg Metallica. Men det har var också mkt bra.

    SvaraRadera