MAYHEM på Werock

Det är inte så förfärligt länge sedan jag först, stapplande och tveksamt, tassade in på black metal-musikens mörka stigar, och ett av banden jag inte kunde undvika att stöta på rätt tidigt var MAYHEM, en hörnsten i 80- och 90-talets norska black metal-våg. Deras tidiga plattor blev ett "måste" för att åtminstone försöka förstå genrens ursprung och uttryck. Bandets senaste album "Ordo Ad Chao" (2007) gjorde ett starkt intryck, även om jag inte orkar plocka fram den för lyssning alltför ofta, den är både blytung och nattsvart.

MAYHEM har just genomfört ett antal konserter i Sverige. Jag kommer nog aldrig bevista bandets spelningar (för mycket "blod och slask" ;) men gläder mig åt att konserterna tydligen både var välbesökta och bra. Läs Shadows recension på Werock av spelningen på Musikens hus i Göteborg. Nu åker "Ordo Ad Chao" in i spelaren igen, och du... har du inte gjort det förut så ge den en chans nu!

Malande metalcore - CHIMAIRA

För några år sedan lyssnade jag ganska intensivt på det amerikanska metalcore-bandet CHIMAIRA, inte minst deras självbetitlade album från 2005. Sedan tappade jag bort bandet på nåt sätt och inser nu att de har hunnit ge ut inte mindre än två album till sedan dess, 2007 års "Resurrection" samt årets album "The Infection". CHIMAIRA spelar ofta en malande metal, entonig i en positiv bemärkelse. Sådär att man nästan kan hamna i trans vid intensivt lyssnande, tappa både låtskiften, tid och rum om det vill sig illa (eller väl?)

På bandets myspace finns några låtar från nya albumet att lyssna till, bland andra Destroy and Dominate som återfinns med video här nedan. Helt klart tycks det värt att återuppta bekantskapen med bandet och se vad nya albumet mer har att bjuda.

Ny liverecension på Werock

Werocks nye skribent, bloggkollegan Chief Rebel Angel, var igår på Debaser Medis, Sthlm, och spanade in PARADISE LOST och SAMAEL. PARADISE LOST var huvudband, men för min del hade jag varit än mer nyfiken på veteranerna SAMAEL som jag fördjupade bekantskapen något med i samband med att jag skrev om dem på Wikipedia. Ett exempel på deras 90tals-sound, från Youtube, nedan.

Själv håller jag på att lära mig tekniken bakom att lägga upp artiklar på Werock och den här recensionen var det tredje försöket. Jag lär mig lite mer varje gång och denna gång blev det också en liten, länkad, miniatyrbild på startsidan. Efter många försök att hitta rätt kod/adress osv. Men det är ett kul pyssel, och alltid roligt att lära nytt :)

AVATAR - softare nu?

AVATAR är ett favoritband framför allt när det gäller liveframträdanden och jag har alltid tyckt att bandet växer ett snäpp på scen jämfört med sina skivor, vilka i sig bjuder på mycket bra melodisk döds i Göteborgstraditionen. Ett besök på bandets spelningar den närmsta tiden rekommenderas således varmt. Linköping 26/11, Göteborg 27/11, Örebro 28/11 och Stockholm 4/12.

Tredje skivan, självbetitlad, är ute nu och jämfört med de tidigare albumen, "Schlacht" och "Thoughts of No Tomorrow" är de två låtar som ännu ligger ute på AVATAR Myspace softare, mer melodiska och jag känner faktiskt inte riktigt igen bandet... Det låter bra, bara inte riktigt som jag förväntat mig. Inte dumt alls, men jag måste höra mer innan jag tycker till om nya plattan. Får lov att återkomma.

Nedan det inte så softa titelspåret från förra skivan.

Avatar - Schlacht

|

BEHEMOTH och... Askungen??

"Vad är väl en bal på slottet... Det kan vara alldeles trist... och tråkig... och alldeles, alldeles..."

Liksom Askungen (inga som helst andra paralleller ;) försökte jag igår övertala mig själv:
"–Vad är väl en kväll med BEHEMOTH på Klubben... Det kan vara trist... och trååkigt... och alldeles, alldeles... underbart!"

Nåja, jag kunde alltså inte vara på plats i Stockholm, men däremot kan jag - och du - ta del av kollegerna Martins och Fredriks upplevelser av motsvarande tillställningar i Malmö respektive Göteborg. Text och bilder på Werock, givetvis :) Stockholmsspelningen recenseras dessutom förnämligt av en annan kollega, Chief Rebel Angel, på dennes blogg.

Lite av varje

Lite uppdateringar på bloggen: Vi har fått två nya (nygamla) bloggar i listan över Intressanta webbplatser, där A Fair Judgement är tillbaka i etern sedan ett tag med sin blogg om musik, livet och en hel del överraskande inslag. Vänta er inte alltid det förväntade där... En annan blogg jag följt länge, men som av nån outgrundlig anledning inte funnits med i listan är Andy Lee - where the action is... där du, förutom musiktips, bland annat får ta del av fullkomligt underbara fotografier från nordsvensk natur och kultur. En personlig blogg med speciella kvalifikationer, väl värd ditt besök.

Tyvärr har två bloggar också tackat för sig. Signe, lovar komma tillbaka i annan form, och den numera vittfarne Jonte vilar på lagrarna för närvarande. Jag lovar att hålla koll åt er om/när dessa båda återkommer.

Vad ska vi lyssna på till detta inlägg då? Lite folkhemsdöds kanske? Finns det någon death metal som är så rubust, så jordnära, så "lagom" och "svensk", i dess bästa bemärkelse, som Dark Tranquillity? Jag tokälskar detta band och inte minst deras senaste album "Fiction" från 2007. Februari, den 22:a, är satt för deras nya album, och nedan får du njuta av Misery's Crown, kanske inte den allra yppersta låten på "Fiction" och ändå, hur mycket finns det som klår detta?



Ni får en repris på den underbara legoversionen av bandet också...

Intervju med Andreas i IGNEOUS HUMAN

Edit: Kolla in IGNEOUS HUMAN-tävlingen hos bloggrannen Metal! och ta chansen att vinna ett signerat ex av plattan.

Efter att glatt ha kunnat utse IGNEOUS HUMANs spännande album till "Årets svenska metaldebut" på Werock, ville jag höra lite mer om plattan och om musikerna bakom. Jag fick svar på mina nyfikna frågor av sångaren i bandet, Andreas Joelsson, som berättar om den rätt omvälvande musikaliska process bandet genomgått under tillkomsten av "Pyroclastic Storms". Både bandet och musiken förändrades och förnyades.

-Ingen av oss insåg att det skulle betyda en sådan stor förändring i musiken. /../ Men jag är glad att förändringen blev så stor, det har gett bandet en tydlig musikalisk identitet.

Och vad det hela till slut utmynnat i är Andreas mycket nöjd med.

-Vi tror oss ha musik till tvättäkta metal heads som gillar våra tyngre och aggressiva element. Men de melodiska, musikaliska och rockiga inslagen borde även tilltala 60- och 70-talister.

Mm, så kan det mycket väl vara. Hur denna musik kom till och om en hel del annat läser du i intervjun på Werock.

Det är nåt som inte funkar...

Det är verkligen nåt som inte funkar mellan mig och KATATONIA. Jag tänker att: "Denna gång... nu kommer jag fatta storheten med detta band". När någon beskriver musiken tänker jag att: "Jaaa, det där är precis vad jag vill ha". Men, men... Den nya plattan, "Night Is the New Day" som överallt hajpas och hyllas - hos mig lämnar den ett ganska stort tomrum. "Jaha. Det här har vi hört förut, ja..." Det är vackert det är fint, ja - men jag väntade mig mera. Med ett lysande undantag, sista låten Departer, med Krister Linder som gästsångare, det spåret får en helt annan nerv och känsla.

"Hallå där! 'Bara Bra Saker' är det ju utlovat på den här bloggen. Hur tänker du nu? Vad är det här för gnäll?"
-Javisst, det är bra, absolut. Men ändå, inte nåt så särskilt alls.
Nedan vidon till Day and Then the Shade. Jag ser enbart effektsökeri i dryga fyra minuter. Ser du nåt annat? Snälla, berätta för mig vad är det jag inte fattar...

En första smak av HYPOCRISYs nya

Nya albumet med Peter Tägtgrens HYPOCRISY, "A Taste of Extreme Divinity" är en blandad skapelse. De första singeln, Hang Him High, låter ungefär som de associationer jag får av titeln, nån slags "extreme cowboy-metal", med en lättnynnad refräng. Det låter mer PAIN, Tägtgrens andra band, än jag hade väntat mig, inte minst genom hur han använder sin röst. Dock finner jag vid de första genomlyssningarna av albumet både tyngre och intressantare bidrag än denna i låtlistan. Såpass att jag lyssnar vidare med intresse iaf. Mer om albumet senare.

KENT - inge´ tönt

"Hurdant är ditt förhållande till KENT?", undrar en vän.
-"Tack, bara bra!"

Många synes ha ett något krampaktigt förhållande till detta svenska rock-/pop-/synthband. Älska hysteriskt eller förakta hett, tycks ofta vara alternativen. Möjligen med varianten har älskat - blivit besviken - föraktar.

Ta KENT för vad de är, så är det ett band som gör sina geniala låtar och suveräna album, blandat med mer mediokert material. För min del är första, självbetitlade plattan, tillsammans med 2002 års "Vapen och amunition" två höjdpunkter. Samtidigt som det finns enskilda höjdarlåtar utspridda på övriga plattor också.

Så visst ska det bli kul att ta del av nya plattan "Röd" som släpps imorgon. Första singeln Töntarna med vidhängande video hittar du här om du har lyckats undgå den tidigare.

Här på bloggen vill jag dock bjuda på två favoriter från bandets debut att lyssna till:

Läsgodis på Werock

Månadens skivrecensioner är uppe på Werock.se för alla nyfikna musikälskare. Bland annat skriver Jonte gott om PARADISE LOST, MUSTASCH och ALICE IN CHAINS, Fredrik ger berömmande ord till AMON AMARTHs återutgåva av "The Crusher" och själv utser jag Årets Svenska Metaldebut (som också nämnts tidigare på bloggen).

Kanske någon kan tycka jag brer på väl tjocka lager, men det är den värd :) Och eftersom jag alltid skriver om "Bara Bra Saker" så måste jag ju vara tydlig när det är något extra :) Läs om IGNEOUS HUMANs "Pyroclastic Storms". Albumet släpps 16 november så än finns det tid att beställa det till utgivningsdagen. Demonride live från Maratonrock ses nedan. Inte bästa spåret på plattan, klart starkare låtar finns, men inte dumt ändå, inte alls dumt :)

Dessutom bjuder Werockskribenterna på en maffig trippelrecension av de nyligen timade konserterna med ENTOMBED och AMON AMARTH. Mycket läsvärt.

Mer Youtube, mer TREMOR

Sådär! Nu ligger hela EP:n, "Lipsynced with Satan", fem spår, uppe på Youtube. Nedan titellåten, något redigerad jämfört med orginalversionens dryga 9 minuter. Till höger i videofältet hittar ni de övriga låtarna. Edit: klicka er vidare till Youtube och hör övriga låtar där, eller gå direkt till min sida på Youtube. Utöver TREMORs egna tre låtar innehåller EP:n också en cover på låten Von av bandet VON, samt en på Satan My Master av BATHORY. (Ja, det blev bara albumets omslagsbild som illustration på Youtube.)

Härnäst ska jag försöka lära mig att lägga in texterna, helst rullande över bilden, och nån gång blir det kanske t o m rörliga bilder också...