Få skivor i år har väl utsatts för så mycket spott och spe - framför allt kanske då från en del av dem som lyssnar mycket på black metal - som DIMMU BORGIRs “Abrahadabra”. Men samtidigt renderat så mycket jubel och hyllningar från dem som kanske inte tidigare varit lika bm-frälsta. Jag tycker detta är ett bra album, men långt ifrån årets riktigt bra black metal-givar som jag återkommer till, och långt ifrån DIMMU BORGIRs bästa.
Det storartade symfoniska arrangemanget med Norska radioorkestern, körer mm ger ett väldigt maffigt ljud, men jag tycker det skjuter lite över målet. Borta är den inpå huden-känsla som black metal ska förmedla och brukar kunna förmedla utan alltför bombastisk produktion. Kanske hade jag varit mer benägen att ta till mig detta om det inte varit ett band med ursprung i mer traditionell norsk black metal, men nu gick det som det gick. "Strax utanför topp 10" tillsammans med en hoper annan bra musik :) Nedan ett smakprov som ganska väl illustrerar DIMMU BORGIR 2010.
Läs gärna kollegan Henriks recension av "Abrahadabra" på WeRock
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar