tisdag 21 december 2010

Strax utanför topp 10 (19) - "med lätt ångest", del 1

IRON MAIDEN - ”The Final Frontier”

Att placera ett nytt MAIDEN-album utanför topplistan känns oheligt och lite ångestladdat. (Vreden kommer drabba mig...) Det här är ju inte bara ett bland världens mest uppskattade band alla kategorier, IRON MAIDEN är också en av mina absoluta personliga favoriter. Att de är kanske världens främsta liveband bevisade de återigen i somras på Sonispherefestivalen. Albumet ”The Final Frontier” är - naturligtvis frestas jag att säga - en bra platta, musikaliskt och låtmässigt. Fattas bara annars med de artistiska och musikaliska resurser bandet förfogar.

Men det finns ändå ingen sån där given hit på skivan, ingenting som sådär ständigt lockar och drar mig tillbaka till plattan. Ska man vara på topplistan så måste man bevisa det även genom mängden speltid. Och det här albumet ligger faktiskt för det mesta ospelat. Inte alls som förra, av många lite snett betraktade albumet, "A Matter of Life and Death", som spelats mycket 2006 och framåt, och som jag även idag hellre lägger på skivtallriken än årets MAIDEN-platta.

Men visst finns det sköna låtar att bjuda på. Inledande titelspåret får sällskap av de två avslutnde 10-minuterslåtarna The Man Who Would Be King och When The Wild Wind Blows i den uppdaterade Spotifylistan.

Läs även Martins recension på WeRock.

2 kommentarer:

  1. Håller med. Har totalt ointresse för den här skivan och den ligger ospelad även här.

    SvaraRadera
  2. Kanske lite som att svära i kyrkan men jag finner dagens Maiden brutalt tråkiga. Förvisso är de fortfarande knäckande live men på skiva...nja.

    "Brave New World" är en grym skiva men efter det så finns för mig inget av intresse kvar. "The Final Frontier" är, tyvärr, något av det mest anonyma jag hört detta år.

    Tacka vet jag "Seventh Son..."

    SvaraRadera