Topp 10 2008, plats 1

Enslavement of Beauty - "The Perdition EP"

Musiken jag väntat på hela året...
Det behövdes inte ett ögonblicks fundering sedan jag fått lyssna till denna skiva, vad som skulle hamna högst på min årsbästalista. Enslavement of Beauty ger allt jag vill ha i den intensivt täta "The Perdition EP".

Ren kärlek är det enda jag kan beskriva min relation till denna musik med. Det är så smärtsamt, så brutalt vackert. "..stormande känsla i möte med musikaliskt välproducerad, balanserad kvalitetsmetal" skrev jag i recensionen på Werock.

På bandets Myspace går det för närvarande att lyssna på vardera en låt från varje av Enslavement of Beautys fem utgivningar, inklusive demon "Devilry and Temptation" från 1998. Gör det.

Enda problemet var den framflyttade utgivningen. Men... vad har man en blogg till om inte för att skriva om det som man vill förmedla till andra? Och detta är min absolut bästa musikupplevelse 2008 :)

Ni som följer bloggen vet att Kim kan ha lite svårigheter med en del musikvideor, inte minst de som görs inom extreme metal. Ibland är de helt bedrövliga, någon gång acceptabla, mycket sällan bra. Videon nedan rekommenderar jag varmt. Så då förstår ni...

Lush

Topp 10 2008, plats 1 - skulle ha varit här, ja

Tyvärr kan inte förstaplatsen i årsbästalistan fyllas. När jag startade min Topp 10-lista för ett par veckor sedan var det angivet att skivan som skulle presenterats här hade utgivning december 2008. Nu är datumet framflyttad till januari 2009.

Ledsen om jag gör någon besviken...
:)

Topp 10 2008, plats 2

In Flames - "A Sense of Purpose"

In Flames efterlängtade nionde album landade i skivdiskarna i april och i mitt hjärta strax därefter. Med ett så välspelat, välproducerat, välkomponerat och öht välgjort album kunde det väl riskera att bli lite för välkammat och tråkigt? Men inte - inte på något plan. "A Sense of Purpose" är en platta som både tilltalar från start och fortsätter att innehålla spännande ingredienser att avtäcka långt efter att den första berusningen är över. In Flames gjorde det igen. Tack.

"Det här albumet påminner om Pettson och Findus-böckerna" skrev Gaffeln i en kommentar till min recension på Werock. "Ju mer man kollar på bilderna så märker man fler och fler detaljer och det blir bättre och bättre." Precis så!

Alias


Recension av EPn "The Mirror's Truth".

Topp 10 2008, plats 3

Tremor - "Lipsynced with Satan"

Detta är norsk black metal i sin allra skönaste form.

När jag började intressera mig för genren för bara något år sedan var Tremor, med debutplattan This is Primitive Hate, ett av de band som orsakade nyfikenheten. Femspårs-EPn "Lipsynced with Satan" är kanske ännu mer personlig än sin föregångare.

Myrholts säreget dramatiska lyrik, framförd med sångarens dynamiska röst, skakar om och berör. Låtarna är omväxlande på engelska och på modersmålet norska, vilket bidrar till spänningar och djup i textmaterialet. Därtill bjuds två covers från genrens rötter, av Bathory respektive Von.

Tremor - min måttstock och tolkningsmall i black metal-träsket :)

Min recension på Werock.

Topp 10 2008, plats 4

Taake - "Taake"

Taake från norska Bergen gav ut sitt fjärde album i höst. Efter trilogin "Nattestid…" - "Bjoergvin…" - "...Doedskvad" kommer nu ett självbetitlat album där upphovsmannen Hoest själv står för både sång och all instrumenthantering. Och det här är mycket bra, och mycket norsk, black metal.

Taakes poetiska texter är djupt, djupt svarta - i det mörkret kan man leta länge utan att hitta något ljus alls. Samtidigt, så vackert. Jag fick tillfälle att ställa några frågor till Hoest, och intervjun kommer inom kort upp på Werock. Han pratar där bland annat om musiken och sångerna som sin möjlighet att utagera den inneboende destruktiva energi som han "i ett modernt samhälle... inte alltid kan leva ut". Han berättar också om vad "True Norwegian Black Metal" har för innebörd för honom.

Den som har följt bloggen senaste året har träffat på Taake här tidigare. Då hade vi lite diskussion om black metal i allmänhet och Taake i synnerhet.

Lyssna på Velg bort livet på Taakes Myspace.

En recension av plattan kommer också på Werock till årsskiftet.

Topp 10 2008, plats 5

Meshuggah - "obZen"

Under visst mentalt motstånd tog jag mig an Meshuggahs sjätte album när det gavs ut i våras. Fast besluten att inte ge upp lyssnandet i första taget denna gång, trots att Meshuggahs musik tidigare synts mig alltför komplicerad, rentav tillkrånglad, för att vara mödan värd.

I min recension på Werock noterade jag att "obZen" kräver sin aktive lyssnare, musiken är komplex och texterna är mörka, vrånga och balanserande på gränsen till det överambitiösa. Thomas Haakes trumspel sätter sin prägel djupt i vartenda spår och Jens Kidmans sång ger trygghet i en otrygg musikalisk omgivning.

Detta är inte en platta som snurrar dagligen i min spelare, inte något jag har i bakgrunden när jag sysslar med annat. Den kräver fortfarande aktivt lyssnande men ger så mycket i utbyte när den får den uppmärksamhet som krävs.

Nedan Bleed. Själv tycker jag inte om videon men det går ju att välja att bara lyssna till musiken...

Topp 10 2008, plats 6

Dismember - "Dismember"

När en av pionjärerna bland Sveriges death metal-band på sitt tjugonde år släpper ett självbetitlat album vill man gärna se det som någon form av markering, kanske "tillbaka till rötterna"? Vilket helt enkelt blir överkurs när det gäller Dismember, som aldrig har lämnat dessa. Rötterna alltså.

För mig som till ganska nyligen inte lyssnat annat än till enstaka låtar av de tunga banden i genren, och först på senare åren kryssat mig fram via melodisk döds i olika former, kändes det som en sorts lättnad att landa i Dismembers rena, raka death metal.

När jag dessutom fick möjlighet att intervjua basisten i bandet, Tobias Cristiansson, gav det ytterligare dimension och djup åt musikupplevelsen, se nedan.

Däremot hade jag inte möjlighet att besvista bandet tjugoårsjubileum i Stockholm, då hela karriären speglades med samtliga nuvarande och tidigare bandmedlemmar på scen framförande låtar från hela epoken Dismember. Där missade vi något...

"No glory in blood, no honor in death" sjunger Matti Kärki nedan. Jag vet faktiskt inte om det blir så mycket bättre med death metal än detta?

Min recension på Werock.
Intervjun med Tobias Cristiansson.

No Honor In Death

Topp 10 2008, plats 7

Tiamat - "Amanethes"

'Lätt att älska, men kanske inte så hållbar i längden' var min bedömning när jag hört albumet första gångerna. Men där bedrog jag mig. Tiamats sköna "Amanethes" - gothic metal kan väl duga som epitet - har visat sig bli plattan att lägga i spelaren närhelst lugn och atmosfärisk musik är det jag längtar efter.

Från början var det de även på radio spelade låtarna Via Dolorosa, Until the Hellhounds Sleep Again och Will They Come? som jag fastnade för, och senare har Meliae och Misantropolis blivit favoriter, men egentligen är det ingen av de 14 låtarna som faller ur ramen.

På Metaltown i somras njöt vi stort av Tiamats spelning och inte minst Johan Edlunds hypnotiskt sköna röst.

Misantropolis/Amanitis

Topp 10 2008, plats 8

The Haunted - "Versus"

Ännu en skiva som var mig mindre kär från början men har gjort sig alltmer hemmastadd i min spelare under månaderna sedan den gavs ut i september, och nu trivs där väldigt bra. Svenska thrash metallarna The Haunteds sjätte studioalbum "Versus". Favoritlåten är Iron Mask, som du kan lyssna på nedan.

Om man någon gång tröttnar på att lyssna på sångaren Peter Dolvings, kan man läsa många kloka ord på hans blogg. Den uppdateras inte jätteofta men när den gör det är det alltid värt att ta sig dit och läsa. Nu senast presenterar han ett öppet brev till president Obama från Jello Biafra (tidigare i Dead Kennedys).

Intressant läsning om bandet och sångaren hittar du också i Tomasz djupgående intervju med Dolving, på Rockfoto.nu.

Iron Mask

Topp 10 2008, plats 9

Keep of Kalessin - "Kolossus"

Wow, draken Kalessin från en av mina favorifantasy-serier, Ursula K. Le Guins "Övärlden"-böcker, gör oförhappandes comeback på arenan i form av det norska melodiska black metal-bandet Keep of Kalessin. Naiv som jag är har de redan ett plus i kanten hos mig genom sitt bandnamn ;), och än mer förtjust blir jag över deras sköna meoldisk/symfoniska black metal. (Vi ska nog ta ett snack om "to be, or not to be" black metal, här på bloggen snart igen, men inte just nu...). Årets platta "Kolossus" är en utveckling från förra albumet "Armada" med kanske än mer melodiös metal, såsom i Youtube-exemplet nedan.

Keep of Kalessin - första norrmännen i Topp 10-listan, men inte de sista kan jag avslöja redan nu...

För ett mer analytiskt resonerande kring plattan, se Shadows recension på Werock.

Det blir en repris på en tidigare video vi haft här på bloggen, som duger riktigt bra att se och höra igen.

Ascendant

Topp 10 2008, plats 10

Opeth - "Watershed"

"Alla gillar Opeth - utom jag"
Så har det känts fram till för lite sedan.

Opeths platta Watershed kom ut på försommaren och fick en hel del positiv uppmärksamhet, men för mig gick den ganska obemärkt förbi. Ändå såg jag mycket fram emot att se bandet på Metaltown, men tyvärr ställde de in. Jag kan inte säga när det vände, jag kan inte säga varför jag gillar plattan nu eller varför jag inte kände något för den tidigare. Men den går inte att ignorera i min årets tio i topp-lista.

Istället för eget försök till analys ska ni här få ett par länkar till recensioner, och så naturligtvis till Signe, som skriver på bloggen att detta är "något jag aldrig trodde jag skulle skriva om".

Tomasz på Rockharder
Björn Thornell på Werock
Signes blogg

Porcelain Heart

Topp 10 2008

Dags att börja summera musikåret 2008. Jag kommer att presentera de tio album som, här och nu, för mig är årets bästa plattor. (Så försök inte ställa mig till svars för detta om ett år ;) Börjar med plats 10 och räknar med att komma till årets bästa vid nyår.

Idén är upplockad från Metallbibliotekarien där nedräkningen är i full gång. Mycket intressant finns redan att läsa där.

The Perdition EP

Äntligen! Nu kommer Enslavement of Beautys nya skiva, "The Perdition EP".

Sedan "Mere Contemplation" släpptes för halvtannat år sedan har längtan efter mer varit i ständigt stigande. Och fyller den nya skivan de höga förväntningarna? Definitivt. I tillägg till det sköna instrumentala inledningsspåret fylls denna EP med fem låtar, väldigt olika i karaktären, men samtliga med allt det som jag värdesätter högst hos EoB, bara ännu mer utmejslat än tidigare: Melodisk metal, ljuv symfonisk musik, och i kontrast, Myrholts helt sönderslitande röst, och med en lyrik som kan få dig att fullständigt tappa koncepten.

På Werock finns min recension av The Perdition EP. Enda anledningen att den inte får det absoluta toppbetyget 10 är att det skulle betyda att bandets ultimata skiva nu är gjord. Jag tror trots allt inte det. Enslavement of Beauty kommer fortsätta utveckla sin unika kombination av melodisk, sofistikerad metal, sårig black metal-sång och en lyrik som berör en på djupet. Ännu inte ens anade djup och höjder kommer att nås.

Skivan kommer i en snar framtid (kanske redan när du läser detta ;) kunna beställas bl.a. direkt från Delirium webshop.
Lush

Månadens på Werock

Nya skivrecensioner på Werock även denna månad. Den för min del mest emotsedda recensionen var Satyricons "The Age of Nero", skriven av Shadows. Bra recension med bland annat en genomgång av albumets alla låtar. Nedan videon till "Black Crow On A Tombstone" från plattan.

Nytt på TremorMyspace - och Tripple Six Norway

Ny låt har laddats upp på Tremors Myspace i veckan "Licentia Poetica; In Hoc Signo Vinces". Det är just så mörkt, tungt, tätt och bitterljuvt som jag älskar denna musik. Längtar till nästa skivsläpp, EPn "The Poe Session", och den andra utlovade fullängdsplattan "Le Matinée de Enfer - or home is where the flames are highest".

Tremors sångare, Myrholt, har i dagarna också dragit igång ett nytt projekt, Tripple Six Norway, som definitivt är värt att lägga en stund på att bekanta sig med. Lite "punkigare", inte fullt så svart och tungt. Men ingen behöver tveka om vem som är huvudmannen bakom skapelsen.