När en av pionjärerna bland Sveriges death metal-band på sitt tjugonde år släpper ett självbetitlat album vill man gärna se det som någon form av markering, kanske "tillbaka till rötterna"? Vilket helt enkelt blir överkurs när det gäller Dismember, som aldrig har lämnat dessa. Rötterna alltså.För mig som till ganska nyligen inte lyssnat annat än till enstaka låtar av de tunga banden i genren, och först på senare åren kryssat mig fram via melodisk döds i olika former, kändes det som en sorts lättnad att landa i Dismembers rena, raka death metal.
När jag dessutom fick möjlighet att intervjua basisten i bandet, Tobias Cristiansson, gav det ytterligare dimension och djup åt musikupplevelsen, se nedan.
Däremot hade jag inte möjlighet att besvista bandet tjugoårsjubileum i Stockholm, då hela karriären speglades med samtliga nuvarande och tidigare bandmedlemmar på scen framförande låtar från hela epoken Dismember. Där missade vi något...
"No glory in blood, no honor in death" sjunger Matti Kärki nedan. Jag vet faktiskt inte om det blir så mycket bättre med death metal än detta?
Min recension på Werock.
Intervjun med Tobias Cristiansson.
jag håller med att Dismembers senaste skiva är ett mästerverk!! Old school Death Metal...såg dem på Sticky Fingers i år - och vad kan man säga mera än, wow o wow.
SvaraRaderaHenrick
Har som sagt inte haft möjlighet att se dem ännu. Men det ska väl bli förr eller senare...
SvaraRaderaTack för kommentaren, Henrick, och välkommen hit till bloggen :)