Under visst mentalt motstånd tog jag mig an Meshuggahs sjätte album när det gavs ut i våras. Fast besluten att inte ge upp lyssnandet i första taget denna gång, trots att Meshuggahs musik tidigare synts mig alltför komplicerad, rentav tillkrånglad, för att vara mödan värd.I min recension på Werock noterade jag att "obZen" kräver sin aktive lyssnare, musiken är komplex och texterna är mörka, vrånga och balanserande på gränsen till det överambitiösa. Thomas Haakes trumspel sätter sin prägel djupt i vartenda spår och Jens Kidmans sång ger trygghet i en otrygg musikalisk omgivning.
Detta är inte en platta som snurrar dagligen i min spelare, inte något jag har i bakgrunden när jag sysslar med annat. Den kräver fortfarande aktivt lyssnande men ger så mycket i utbyte när den får den uppmärksamhet som krävs.
Nedan Bleed. Själv tycker jag inte om videon men det går ju att välja att bara lyssna till musiken...
Kul att skivan fick ungefär samma plats hos oss båda. Kan tänka mig en skiva till som vi delar men sedan blir det nog störe skillnader
SvaraRaderaHmmm, har haft väldigt svårt att komma in i skivan även om det börjar lossna lite nu efter tredje (!) hela genomlyssningen
SvaraRadera