Rotting Christ The Heretics i februari 2019

Två singlar/videor har Rotting Christ nu släppt från sitt kommande album The Heretics som ges ut 15 februari. Den första, Fire God and Fear, kom för några veckor sedan. Jag gillar låten men är inte alls så imponerad som av förra vändans förstasingel för tre år sedan, Elthe Kyrie, som jag utsåg till årets låt inte mindre än två år i rad. Här skrev jag om albumet Rituals på WeRock.nu.

Nu släpper bandet Heaven and Hell and Fire, och ja, det börjar arta sig väl. Denna låt är väldigt Rotting Christ-typisk, riktigt bra, men ändå inget av det där alldeles speciella som jag vet att bandet kan åstadkomma. Så jag väntar med förtröstansfullt hopp om att bandet ännu en gång ska överraska och imponera som ett antal gånger förut. Den som lever och lyssnar får se...

Låtlista The Heretics
01. In The Name of God
03. Heaven And Hell And Fire
04. Hallowed Be Thy Name
05. Dies Irae
06. I Believe
07. Fire God And Fear
08. The Voice of the Universe
09. The New Messiah
10. The Raven

In Flames - två singlar i en smäll! I Am Above och (This Is Our) House

Jag fattar fortfarande inte riktigt hur och varför det skedde men i fredags släppte In Flames inte bara en utan två singlar från kommande plattan I, The Mask.

I Am Above som det hintats om ett tag släpptes med video, se nedan. Dessutom släpptes (This Is Our) House med en lyrikvideo. Jag vet inte, kanske har jag "vant" mig vid senare års sound, jag gillar verkligen det här, framför allt den lite tyngre I Am Above (även om en kan vara utan videon). Ser fram emot vad nya plattan mer har att ge!

In Flames - "I, the Mask" 1 mars 2019

In Flames släpper nya albumet I, the Mask den 1 mars. Hur det nu än är och hur lite jag än lyssnat på senaste albumet Battles så är ändå In Flames min följeslagare sedan så långt tillbaka att en kommande nyutgivning alltid ger mig spända förväntningar. Spelningarna på sommarens Borgholm Brinner gjorde mig också mer nyfiken och sugen på nytt material.

Särskilt mycket har jag inte hört om plattan, mer än att Anders Fridén sagt att den är "lite mer gitarr-orienterad och en aning tyngre än Battles". Omslagsbilden ovan blev jag riktigt förtjust i direkt.

Låtlista I, the Mask

1. Voices  
2. I, the Mask   
3. Call My Name   
4. I Am Above  
5. Follow Me    
6. (This Is Our) House 
7. We Will Remember 
8. In This Life  
9. Burn   
10.Deep Inside   
11.All the Pain   
12.Stay with Me

Jag ger er inte den 20-sekunders videosnutt som släppts från kommande förstasingeln eller en aktuell intervju. Roas istället av denna "Wikipedia: Fact or Fiction" från 2016.

Årsbästa 2018. Långa listan del 3: A - D +M(!)

Dryga månaden kvar på året och det drar ihop sig till årsbästalistor. Här på bloggen bjuder jag nu i november på Långa listan med 30 album som finns med i den allvarsamma urvalsleken i år. Listan uppdelad i tre delar presenterar banden kort och i alfabetisk ordning. Idag den sista (första?) tredjedelen, album av band med namn på A- D + M! Ja det gick inte att undvika oordningen helt. Myrholt har släppt ett album, och ett till kommer i början av december.

Denna del av listan innehåller många starka plattor och inte mindre än sju av dem har jag faktiskt recenserat för musiktidskriften Gaffa. Spotifylista direkt efter sist i inlägget (eller här).


At The Gates - To Drink From The Night Itself
"Intelligent och elegant. Det är dock inte de stora penseldragen som målar himlen röd /.../ Bandet grundar med sin patenterade melodiska metal, medan nyanserna målas med den fina penseln – och oftare mellan raderna än på."

Hela min recension av At The Gates To Drink From The Night Itself på Gaffa.se

Author & Punisher - Beastland
Metall-metal! Tipset kom från Erik i Metalpodden om denna industri-doom-metal som skapas av maskinteknikern och artisten Tristan Shone.

Detta är musik som ibland nästan kan få en att må lite illa - och ändå rysa av välbehag. Ville först förkasta men återvänder ändå till Beastland, musik som genererar mer smärtsam oro än glädje och ro.

Behemoth - I Loved You At Your Darkest
"Detta är hundra procent Behemoth. Samtidigt får lyssnaren vara beredd att tänja de förväntade musikaliska gränserna en del. Där 2014 års The Satanist var ett rent mästerverk är ILYAYD ännu ett verk av mästare."

Att Behemoths nya album är aktuellt för årsbästalistediskussionen bör inte förvåna någon som något alls följt mitt skrivande under åren. Läs hela min recension på Gaffa.se

Bloodbath -  The Arrow Of Satan Is Drawn
Jag skrev i recensionen att detta är ett "frosseri i old school death metal. Med svenska mått mätt ska du tänka stockholmsk snarare än göteborgsk döds."

Bloodbath är tillbaka med det andra albumet med Nick Holmes på sång. Mer om The Arrow Of Satan Is Drawn på Gaffa.se


Coheed & Cambria - The Unheavenly Creatures
En av de mer rockiga och svängiga plattorna på Långa listan. Där "var och varannan låt har hög hitpotential. Musiken flödar, samtidigt svängigt och tungt, Sanchez helt enastående röst fyller rymden och ett nytt spännande kapitel i sagan är fött"

Även här hittar du hela min recension på Gaffa.se



Corrosion Of Conformity - No Cross No Crown
Jag var ganska njugg i min bedömning av de amerikanska sydstatsrockarna: Sen har de trots allt visat sig få en del speltid under året.

Vill du läsa vad jag tyckte då så hittar du min recension av No Cross No Crown på Gaffa här


Crash Nomada -  Crash Nomada
Allt är inte metall som glimmar. Denna folkpunk-platta slog ned som en uppfriskande och upprorisk  musikbomb när den landade sent under året och definitivt rörde om i mina tankar om årsbästaskivor.

Jag fick även en intervju med sångaren/låtskrivaren i Crash Nomada. Läs min recension av den självbetitlade plattan och intervjun med Ragnar Bey på Gaffa


Deathening -  Antifascist Death Metal 
Ja, titeln berättar tydligt vad det här handlar om. Dethening är finfin svensk melodisk dödsmetall och ett band som funnits i tiotalet år. Det är dock fem år sedan de senast släppte album så det här var riktigt efterlängtat.

Jag recenserad bandets debutalbum för WeRock när det kom 2011.

Dimmu Borgir -  Eonian
Svärtan har bleknat något när norrmännen firar sitt 25-årsjubileum med ett album med storslagen musik. "En skapelse där detaljerna känns väl genomarbetade och varje låt skapad med omsorg" skrev jag i recensionen av Eonian på Gaffa

Myrholt - Nordlandsfanden / Nordland
Jag håller (alltid) en dörr öppen för nytt från en av mina norska favoritmusiker, Ole Alexander Myrholt, tidigare bland annat i Tremor och Enslavement of Beauty. Numera mer eller mindre på egen hand gör Myrholts black metal alltid intryck. Nordlandfanden släpptes i juni och innehåller lite nytt, men mest material som härstammar från Tremor-tiden. Sjunde december kommer nästa album, Nordland, med helt nytt material. Inte omöjligt att detta blir en sen kandidat till listan. Den dörren är heller inte helt stängd.

(Nä jag tänker inte avslöja vilken platta som petades från listan pga Myrholt, det får förbli en hemlighet...)

Årsbästa 2018. Långa listan del 2: D - N

Två månader kvar på året och det drar ihop sig till årsbästalistor. Här på bloggen bjuder jag nu i november på Långa listan med 30 album som finns med i den allvarsamma urvalsleken i år. Listan uppdelad i tre delar presenterar banden kort och i alfabetisk ordning, med eventuella länkar. Idag den mellersta tredjedelen, album av band med namn på D - N. Spotifylista direkt efter sist i inlägget (eller här).

Långa listan 2018, D - N

Domkraft – Flood
Stockholmska Domkraft släppte sitt debutalbum för två år sedan och uppmärksammades bland annat i Metalpodden. Jag var inte riktigt med i hyllningarna då. Två år senare kommer Flood och nu börjar det bli riktigt intressant. Sugande tung psykedelisk doom/sludge.

Einherjer – Norrøne spor
Norska Einherjer har varit med länge och gjort mycket. Deras "viking" metal är matig och melodisk. Årets alldeles nysläppta platta, hur långt når den i listsammanhanget? Återstår att se. Lyssning pågår.

Engel – Abandon All Hope
Mm, har följt bandet i stort sett sedan start. Alltid gillat, men något har kanske saknats för de riktiga höjderna? Årets album är Engels bästa till dags dato! Spelningen på Skogsröjet gjorde också gott, att höra ett antal av låtarna live. Läs min recension på Gaffa.se

Entropia – Vacuum
Ett av många tips via Metalpodden. Denna gång var det Tomasz som uppmärksammade på detta polska psykedeliska black-/sludgeband. Malanda tungt. Tuungt maalande...

Harakiri For The Sky – Arson
Ett album med "extremt känslosam post-black metal" skrev kollegan på WeRock och det är ingen dum början för att beskriva österrikarnas vackra svärta i Arson. Här Martin Benschs recension av plattan på WeRock.nu 

Hamferð – Tamsins Likam
Återigen ett tips från Martin Bensch. Färöisk doom/death med "formliga glaciärer av känsla" som han skriver. Läs Martins rent hyllande recension av Támsins Likam på WeRock.nu

Immortal  – Northern Chaos Gods
Jag tyckte i min recension att plattan från veteranerna "har de flesta enskilda ingredienser som jag uppskattar i black metal i allmänhet och i norsk svartmetall i synnerhet" men att det ändå fattades något. Tid arbetar dock för denna musik. Här min recension på Gaffa.se

In Vain – Currents

Och det här var ett tips från - just det ja, Martin på WeRock :-) Börjar inse hur mycket hans tips påverkat min musiklyssning under året. Redan i januari meddelade han att plattan "med stor sannolikhet hamna på rätt många årsbästalistor". Och, ja, omöjligt är det inte. Läs Martins resension av Currents på WeRock.nu

Kataklysm – Meditations
"Inga revolutionerande strukturer men skönt tunga melodier hanterade med ett mycket gott handlag" skrev jag bland annat och framhöll också sångarens röst när jag recenserade Kataklysms Meditations på Gaffa.se

Necrophobic – The Mark Of The Necrogram
Här går tipstacket till bloggen Bara Metal - som för övrigt nästan alltid kommer med fina tips på för mig nya band.  Läs om bandet och The Mark Of The Necrogram på Bara Metal

Crash Nomada - recension och intervju för Gaffa

Crash Nomada 2018. Foto Attila Urban

Global folkpunk-bandet Crash Nomadas musik har följt mig sedan förra albumet Atlas Pogo som kom 2012. Det är något verkligt upplyftande och härligt med musikens glädje och styrka. När nu bandet släpper nytt och denna gång på svenska blir det ännu starkare på flera plan.

"Det är vackert. Det är upproriskt. Tänk dig det bästa av svensk låtskrivarkonst, förgylld med punkdriv och folkmusiktoner från skilda håll" skriver jag bland annat i min recension av Crash Nomada för Gaffa.

Som vanligt älskar jag att nörda ner mig i bra lyrik. Och dessa låttexter är verkligen värda att nörda ner sig i. Texter som berör filosofiska, ideologiska, sociala, samhälleliga och mellanmänskliga frågor. Alltså det mesta som på allvar är värt att samtala om. Sällan får en dock chansen att få svar på frågor och tankar som uppstår vid lyssning av nya album. Fatta så glad jag blev att få möjlighet att intervjua sångaren och låtskrivaren i bandet, Ragnar Bey!

Crash Nomada 2012. Foto: Wikipedia

Intervjuartikeln är relativt lång, men den blir alltmer intressant vad det lider, vill jag påstå :-) Så läs den. Här ett par utdrag.

"Musik bär på vissa magiska egenskaper som andra sysslor inte gör. Och det måste vi som är musiker knyta an till och respektera. Att man är del av en uråldrig och subversiv tradition. Vi har tillsammans med schamaner och medicinfolk alltid varit länken mellan det heliga och profana, samtidigt som vi aldrig varit en del av makten." - Ragnar Bey

"Övergången från att i hundratusentals år levt som nomadiska samlare och jägare till att bli fastboende har i de flesta avseenden lett till katastrof. Men inte bara materiellt sett, utan jag tror även att vi har tappat kopplingen till något fundamentalt inom oss. Låten Stenålderssjäl handlar om detta inom ramen för en treminuters rockdänga." - Ragnar Bey

Ja du hör, klart du måste läsa hela intervjun på Gaffa.se!

Underbar video till den starka låten "Under en mörk europeisk himmel"

Crash Nomada på Spotify

Årsbästa 2018. Långa listan del 1: N - W

Två månader kvar på året och det drar ihop sig till årsbästalistor, detta skönt plågsamma göra! Kloka WeRock.nu gör som vanligt och presenterar listorna när året faktiskt är slut, så den 10 i topp-listan får ni av mig och oss först alldeles efter årsskiftet. Deadline för Gaffa hastar dock närmare med skrämmande hastighet.

Här på bloggen bjuder jag nu i november på Långa listan med 30 album som finns med i den allvarsamma urvalsleken i år. Hittills får en säga; vad gäller WeRock iaf kan naturligtvis fortfarande en eller annan joker dyka upp årets två sista månader.

Långa listan delas upp i tre delar, presenterade helt utan annat än alfabetisk ordning på banden. Det blir korta kommentarer och eventuella länkar till recensioner. Idag börjar vi med den alfabetiskt sista tredjedelen, album av band vars namn inleds med N - W. Jo, det finns en anledning att börja med denna del, återkommer till det. Spotifylista direkt sist i inlägget (eller här).

Långa listan 2018, N - W

Nervosa – Downfall of Mankind
Andra albumet från den brasilianska trion öser på med tung thrash och texter som tål att ägnas både en och två tankar åt. Detta gör mig samtidigt både gladare och mer upprorisk.

Omnium Gatherum – The Burning Cold
Finsk melodisk death metal, ett av många tips från vännerna på WeRock. Läs Martins recension av The Burning Cold här,

Orphaned Land – Unsung Prophets & Dead Messiahs
Orientalisk metal, konceptalbum som kom tidigt på året. Jag gav den högt betyg då i januari men återstår att se hur den står sig nu i konkurrensen? Läs min recension av Unsung Prophets & Dead Messiahs på Gaffa.

Primordial – Exile Amongst the Ruins
Denna platta från irländska folk-/black-gruppen Primordial har inte fått så mycket tid den faktisk förtjänar inser jag när jag nu lyssnar igen. Den kan definitivt jobba sig uppåt på listan...

Skálmöld – Sorgir
Isländsk folk-/vikingmetal. Jag var inte enbart positiv när jag recenserade förra plattan för ett par år sedan men detta album har absolut sin charm. Islänningar har liksom norrmän på något sätt alltid ett litet plus redan innan start i mitt lyssnande.
 
Tribulation – Down Below
Så fick även jag krypa till korset. Tredje plattan är Tribulations hittills bästa och när jag såg bandet på Borgholm Brinner fick låtarna ytterligare djup. Gaffa-kollegan Anders Fridh gav plattan högsta betyg.

Uada – Cult Of A Dying Sun
Tipset kom från Tomasz på Metalpodden. Också detta en platta som jobbar på för att övertyga mig in i det sista. Oklart ännu var på listan denna polska black metal-platta kan hamna till slut.

Unleashed - The Hunt for White Christ
Har man spelat dödsmetal i nästan 30 år så kan man spelet. Inget revolutionerande nytt från Unleashed alltså, men som nysläppt i veckan pockar den på mer lyssning. (Hur ska en hinna!)

Vreid– Lifehunger
Vreid fångar alltid mitt intresse när nytt album är på gång. Kanske denna platta inte lyser lika klar som föregångaren Sólverv men norrmännen håller alltid hög klass. Här min recension av Lifehunger på Gaffa.

Watain – Trident Wolf Eclipse
Året var endast tre dagar gammalt när Watain släppte sitt nya album. Jag gav den högt betyg då men sedan har den i ärlighetens namn inte fått mycket speltid. Så frågan är om den kommer igen nu med ökad lyssning och tar sig en god plats på listan? Min recension av Trident Wolf Eclipse på Gaffa.

Det var de första 10 albumen i listan. Här nedan hittar du dem samlade på Spotify. Nu återgår jag till mitt hårda värv och återkommer med ytterligare två listor inom närmsta veckorna. Hur ser din tilltänkta årsbästalista ut så här långt? Har jag missat något livsnödvändigt som absolut borde vara med?

Borgholm Brinner - mina recensioner

På Gaffa hittar du mina liverecensioner från festivalen Borgholm Brinner i slutet av juli. Här är länkarna:

Fredag 27 juli
Dark Tranquillity: "Hjärtevärmande dödsmetall av genuint göteborgskt snitt"

Mikael Stanne i publikhavet (Eget foto)

Raised Fist:  "Explosivitet och exakthet från norr"

Raised Fist (eget foto)

In Flames:  "En första magisk kväll på slottet"

In Flames dag 1 (Eget foto)

Lördag 28 juli
Tribulation:  "Metal, mystik och en dos androgyn magi"

"Spindeln & Fjärilen", Tribulations gitarrister (Eget foto)

Satyricon: "Svärtan lyser stark och vacker över medeltidsborgen"

Satyricon (Eget foto)

Refused och In Flames:  Borgholm Brinner 2018 - "Det är ni som är stjärnorna på slottet!"

In Flames med stråkkvartett, dag 2 (Eget foto)

Inför Borgholm Brinner 2018

Älskade In Flames ställer till med stort metalparty på Öland i sommar! En egen tvådagarsfestival på Borgholms slott 27-28 juli, med ganska blandade gäster från metal-sfären. Då jag ska dit för att rapportera från festivalen börjar jag redan nu peppa med att lyssna igenom musik från de uppträdande banden. Och vad är då mer naturligt än att börja med huvudbandet självt. Med start från början lyssnar jag mig just nu igenom In Flames katalog. 

"Vaddå?" säger någon mig närstående, "du har väl koll på allt från IF redan?!" Men nej, dels har jag fortfarande rätt dålig musikalisk koll på bandets tidigaste utgivningar, dels måste jag ju (med viss bävan) följa bandet ända fram till idag. Dvs åter ge mig i kast med de senaste alstren och framför allt "Battles" som jag ärligt talat försökt ignorera så gott det gått efter de initiala lyssningarna ... Men nu måste jag dit igen antingen jag vill eller inte, och försöka förstå nåt av det jag hör. Och att detta (också) är "mitt In Flames".

Sen finns det en massa annat gôtt att glädjas åt på Borgholm Brinner. De band jag ser allra mest fram emot är Satyricon som bjöd på ett fantastiskt album och årets bästa låt förra året. Därtill Raised Fist som golvade mig med "From the North" två år tidigare. Dark Tranquillity återser jag så hjärtans gärna och hajpade Tribulation ska bli kul att se för första gången. Återkommer med mer förberedande pepp!

Mina tre favoritskivor med In Flames på Spotify  

Queens of the Stone Age på Gröna Lund 2018-06-10

Första konserten i sommar för mig på Gröna Lund. Har tänkt mig att det ska bli några till då Grönans konsertserie har en del gôtt att komma med; Exodus, Prophets of Rage, The Hellacopters och Thåström bland annat. Kanske inte det tyngsta av det tyngsta, men fin sommarunderhållning (och med tanke på priset för konserterna, 270:- för hela sommarens program).

Publiktillströmningen var det inget fel på vid gårdagens tillställning. Runt 11000 själar såg jag uppgift om och alla åldrar var representerade. Kul att se den sommarlovsglada unga rockpubliken samsas med gamla rävar som kan varenda låt av bandet sedan 20 år tillbaka. Vilket inte jag kan. Jag hör till dem som sjunger med i de riktigt stora hitsen som No One Knows, Go With the Flow och några till. Klart njutbar kväll var det iaf.

Gaffa-recensioner

Nu har jag varit igång ett tag och skriver skivrecensioner för musiktidskriften Gaffa. Recensionerna publiceras både på webben och i den tryckta tidningen som kommer ut en gång i månaden. I januarinumret hade jag tre recensioner; WATAIN - "Svartmetall i (tre)takt med Satan", CORROSION OF CONFORMITY - "En lätt förgången stund med sydstatsrockarna" och ORPHANED LAND - "Prisgivna profeter och en galet gastande Tompa Lindberg". Den sistnämnda plattan har jag för övrigt redan bokat plats för på årsbästalistan :-).

I februaritidningen bidrog jag med recension av det amerikanska bandet Deathwhites debut "Spännande i 30 sekunder" var rubriken där...

I nästa nummer av Gaffa hoppas jag få med både recensionen av dubbel-liveskivan av IMPERIAL STATE ELECTRIC, som redan ligger ute på sajten, "Rockparty med sprakande spelglädje och fullt ös", och den kommande om amerikanska MEMORIAMs andra platta "The Silent Vigil", en text som väl ska upp på sajten inom ett par dagar.

Kul är det med skrivandet och just nu har jag fått förmånen att grotta ner mig i BEHEMOTHs kommande liveskiva/-DVD "Messe Noir"! Jamen, gissa hur nöjd jag är över det :-). Själva omdömet får jag återkomma med.

Slänger väl in en (lyrik)video från ORPHANED LANDs fantastiska konceptalbum också. Enjoy!

"Ett skålpund watainsk wasabi" eller "Watain har funnit sitt musikaliska alkahest"

Ja, de två rubrikerna ovan har jag båda haft i åtanke för min recension av WATAINs album Trident Wolf Eclipse som släpps imorgon. Det visade sig dock vid ett "nära och kära"-test att vi inte ens var överens om hur wasabi egentligen stinger, och heller inte om en alls kan - eller inte kan - jämföra musik och mat.

Det andra  förslaget ansågs av någon för snobbigt; "om nu läsaren inte har smakat wasabi tror du de vill hålla på och googla på ett ord som alkahest, va?" Och jag som tyckte det rimmade så fint med det inledande spåret, förstasingeln Nuclear Alchemist och med den musikaliska upplevelsen...

Jag har själv lite svårt att förstå min kärlek till det här bandets musik. Luciferianer som tar sin tro på allvar! Men det är något med ärligheten som befruktar musiken och gör att den känns så äkta. Frontmannen Erik Danielsson är i intervjuer alltid förvånande lågmäld, och alldeles, alldeles lugn och oprovocerande. Samtidigt så trygg i sin tro på det han gör. Dedikation till det han och de andra bandmedlemmarna ägnat mer än halva livet åt gör musiken svåremotståndlig.

Det hade kunnat bli skrämmande och hotfullt men jag upplever det inte så. (Inte ens när jag såg dem live på Metaltown 2011, med grisblod och allt.) Bandet missionerar inte heller. "People often seem to think that the Satanism which constitutes the ideological and religious fundament of Watain is something that we want others to take part of and explore through us. This is not the case" framhåller Danielsson i en intervju med teamrock.com.

Hur det gick med bildspråk och rubrik? Vad jag tycker om skivan? Ja, du hittar min recension av WATAINs Trident Wolf Eclipse på Gaffa.se

Årets 10 album som Spotifylista

Min albumtopplista för 2017 publiceras om ett par dagar och redan nu kan du ta del av alla listade plattor här via Spotify. 10 album, 99 låtar, 8 1/2 timmes skön musik väntar. Albumen ligger i bokstavsordning efter band, placeringar och motiveringar publiceras på WeRock.nu om ett par dagar!