Vanligare är ju att man tvärtom får efterfråga de egna deltagarnas erfarenheter när olika subkulturer beskrivs. Men här gäller alltså det omvända.
Phil Strongmans bok om punkens historia, Pretty Vacant : Punkens historia. En gång för alla., är mycket underhållande läsning om hur det var för de inblandade, framför allt på 70-talet. Stundvis får läsaren följa händelseförloppet timme för timme, scenröj för scenröj. Stundvis ges vida kommentarer om skeendets inverkan på världen och framtiden. Inga hämningar där inte.Det är nöjsamt, men jag saknar i viss mån överblicken. Liksom i t ex Svensk punk 1977-81, Please kill me! och Punk: The whole story, vilka också mer eller mindre håller sig med, och nöjer sig med, ett innifrånperspektiv. Så jag ser fortfarande fram emot att så småningom få läsa punkens historia - i en version där förnuft går före känsla ;)
Hur bra beskrivs punken egentligen i dessa böcker?
SvaraRaderaNä, inte bra, och det är väl lite det jag vill säga. Det är ju kul att läsa inside-upplevelser men det saknas perspektiv och analys. Nu påstår jag definitivt inte att jag gjort någon fullständig genomgång av det som skrivits i genrer ;) Så jag tar tacksamt emot om du har några tips på andra böcker?
SvaraRaderaÄr faktiskt inte så pass insatt i punken att jag kan rekommendera andra. Dock var jag skeptisk, precis som du säger, till att att det saknas ett objektivt öga och perspektiv i detta.
SvaraRadera