Topp 10 2008, plats 1

Enslavement of Beauty - "The Perdition EP"

Musiken jag väntat på hela året...
Det behövdes inte ett ögonblicks fundering sedan jag fått lyssna till denna skiva, vad som skulle hamna högst på min årsbästalista. Enslavement of Beauty ger allt jag vill ha i den intensivt täta "The Perdition EP".

Ren kärlek är det enda jag kan beskriva min relation till denna musik med. Det är så smärtsamt, så brutalt vackert. "..stormande känsla i möte med musikaliskt välproducerad, balanserad kvalitetsmetal" skrev jag i recensionen på Werock.

På bandets Myspace går det för närvarande att lyssna på vardera en låt från varje av Enslavement of Beautys fem utgivningar, inklusive demon "Devilry and Temptation" från 1998. Gör det.

Enda problemet var den framflyttade utgivningen. Men... vad har man en blogg till om inte för att skriva om det som man vill förmedla till andra? Och detta är min absolut bästa musikupplevelse 2008 :)

Ni som följer bloggen vet att Kim kan ha lite svårigheter med en del musikvideor, inte minst de som görs inom extreme metal. Ibland är de helt bedrövliga, någon gång acceptabla, mycket sällan bra. Videon nedan rekommenderar jag varmt. Så då förstår ni...

Lush

Topp 10 2008, plats 1 - skulle ha varit här, ja

Tyvärr kan inte förstaplatsen i årsbästalistan fyllas. När jag startade min Topp 10-lista för ett par veckor sedan var det angivet att skivan som skulle presenterats här hade utgivning december 2008. Nu är datumet framflyttad till januari 2009.

Ledsen om jag gör någon besviken...
:)

Topp 10 2008, plats 2

In Flames - "A Sense of Purpose"

In Flames efterlängtade nionde album landade i skivdiskarna i april och i mitt hjärta strax därefter. Med ett så välspelat, välproducerat, välkomponerat och öht välgjort album kunde det väl riskera att bli lite för välkammat och tråkigt? Men inte - inte på något plan. "A Sense of Purpose" är en platta som både tilltalar från start och fortsätter att innehålla spännande ingredienser att avtäcka långt efter att den första berusningen är över. In Flames gjorde det igen. Tack.

"Det här albumet påminner om Pettson och Findus-böckerna" skrev Gaffeln i en kommentar till min recension på Werock. "Ju mer man kollar på bilderna så märker man fler och fler detaljer och det blir bättre och bättre." Precis så!

Alias


Recension av EPn "The Mirror's Truth".

Topp 10 2008, plats 3

Tremor - "Lipsynced with Satan"

Detta är norsk black metal i sin allra skönaste form.

När jag började intressera mig för genren för bara något år sedan var Tremor, med debutplattan This is Primitive Hate, ett av de band som orsakade nyfikenheten. Femspårs-EPn "Lipsynced with Satan" är kanske ännu mer personlig än sin föregångare.

Myrholts säreget dramatiska lyrik, framförd med sångarens dynamiska röst, skakar om och berör. Låtarna är omväxlande på engelska och på modersmålet norska, vilket bidrar till spänningar och djup i textmaterialet. Därtill bjuds två covers från genrens rötter, av Bathory respektive Von.

Tremor - min måttstock och tolkningsmall i black metal-träsket :)

Min recension på Werock.

Topp 10 2008, plats 4

Taake - "Taake"

Taake från norska Bergen gav ut sitt fjärde album i höst. Efter trilogin "Nattestid…" - "Bjoergvin…" - "...Doedskvad" kommer nu ett självbetitlat album där upphovsmannen Hoest själv står för både sång och all instrumenthantering. Och det här är mycket bra, och mycket norsk, black metal.

Taakes poetiska texter är djupt, djupt svarta - i det mörkret kan man leta länge utan att hitta något ljus alls. Samtidigt, så vackert. Jag fick tillfälle att ställa några frågor till Hoest, och intervjun kommer inom kort upp på Werock. Han pratar där bland annat om musiken och sångerna som sin möjlighet att utagera den inneboende destruktiva energi som han "i ett modernt samhälle... inte alltid kan leva ut". Han berättar också om vad "True Norwegian Black Metal" har för innebörd för honom.

Den som har följt bloggen senaste året har träffat på Taake här tidigare. Då hade vi lite diskussion om black metal i allmänhet och Taake i synnerhet.

Lyssna på Velg bort livet på Taakes Myspace.

En recension av plattan kommer också på Werock till årsskiftet.

Topp 10 2008, plats 5

Meshuggah - "obZen"

Under visst mentalt motstånd tog jag mig an Meshuggahs sjätte album när det gavs ut i våras. Fast besluten att inte ge upp lyssnandet i första taget denna gång, trots att Meshuggahs musik tidigare synts mig alltför komplicerad, rentav tillkrånglad, för att vara mödan värd.

I min recension på Werock noterade jag att "obZen" kräver sin aktive lyssnare, musiken är komplex och texterna är mörka, vrånga och balanserande på gränsen till det överambitiösa. Thomas Haakes trumspel sätter sin prägel djupt i vartenda spår och Jens Kidmans sång ger trygghet i en otrygg musikalisk omgivning.

Detta är inte en platta som snurrar dagligen i min spelare, inte något jag har i bakgrunden när jag sysslar med annat. Den kräver fortfarande aktivt lyssnande men ger så mycket i utbyte när den får den uppmärksamhet som krävs.

Nedan Bleed. Själv tycker jag inte om videon men det går ju att välja att bara lyssna till musiken...

Topp 10 2008, plats 6

Dismember - "Dismember"

När en av pionjärerna bland Sveriges death metal-band på sitt tjugonde år släpper ett självbetitlat album vill man gärna se det som någon form av markering, kanske "tillbaka till rötterna"? Vilket helt enkelt blir överkurs när det gäller Dismember, som aldrig har lämnat dessa. Rötterna alltså.

För mig som till ganska nyligen inte lyssnat annat än till enstaka låtar av de tunga banden i genren, och först på senare åren kryssat mig fram via melodisk döds i olika former, kändes det som en sorts lättnad att landa i Dismembers rena, raka death metal.

När jag dessutom fick möjlighet att intervjua basisten i bandet, Tobias Cristiansson, gav det ytterligare dimension och djup åt musikupplevelsen, se nedan.

Däremot hade jag inte möjlighet att besvista bandet tjugoårsjubileum i Stockholm, då hela karriären speglades med samtliga nuvarande och tidigare bandmedlemmar på scen framförande låtar från hela epoken Dismember. Där missade vi något...

"No glory in blood, no honor in death" sjunger Matti Kärki nedan. Jag vet faktiskt inte om det blir så mycket bättre med death metal än detta?

Min recension på Werock.
Intervjun med Tobias Cristiansson.

No Honor In Death

Topp 10 2008, plats 7

Tiamat - "Amanethes"

'Lätt att älska, men kanske inte så hållbar i längden' var min bedömning när jag hört albumet första gångerna. Men där bedrog jag mig. Tiamats sköna "Amanethes" - gothic metal kan väl duga som epitet - har visat sig bli plattan att lägga i spelaren närhelst lugn och atmosfärisk musik är det jag längtar efter.

Från början var det de även på radio spelade låtarna Via Dolorosa, Until the Hellhounds Sleep Again och Will They Come? som jag fastnade för, och senare har Meliae och Misantropolis blivit favoriter, men egentligen är det ingen av de 14 låtarna som faller ur ramen.

På Metaltown i somras njöt vi stort av Tiamats spelning och inte minst Johan Edlunds hypnotiskt sköna röst.

Misantropolis/Amanitis

Topp 10 2008, plats 8

The Haunted - "Versus"

Ännu en skiva som var mig mindre kär från början men har gjort sig alltmer hemmastadd i min spelare under månaderna sedan den gavs ut i september, och nu trivs där väldigt bra. Svenska thrash metallarna The Haunteds sjätte studioalbum "Versus". Favoritlåten är Iron Mask, som du kan lyssna på nedan.

Om man någon gång tröttnar på att lyssna på sångaren Peter Dolvings, kan man läsa många kloka ord på hans blogg. Den uppdateras inte jätteofta men när den gör det är det alltid värt att ta sig dit och läsa. Nu senast presenterar han ett öppet brev till president Obama från Jello Biafra (tidigare i Dead Kennedys).

Intressant läsning om bandet och sångaren hittar du också i Tomasz djupgående intervju med Dolving, på Rockfoto.nu.

Iron Mask

Topp 10 2008, plats 9

Keep of Kalessin - "Kolossus"

Wow, draken Kalessin från en av mina favorifantasy-serier, Ursula K. Le Guins "Övärlden"-böcker, gör oförhappandes comeback på arenan i form av det norska melodiska black metal-bandet Keep of Kalessin. Naiv som jag är har de redan ett plus i kanten hos mig genom sitt bandnamn ;), och än mer förtjust blir jag över deras sköna meoldisk/symfoniska black metal. (Vi ska nog ta ett snack om "to be, or not to be" black metal, här på bloggen snart igen, men inte just nu...). Årets platta "Kolossus" är en utveckling från förra albumet "Armada" med kanske än mer melodiös metal, såsom i Youtube-exemplet nedan.

Keep of Kalessin - första norrmännen i Topp 10-listan, men inte de sista kan jag avslöja redan nu...

För ett mer analytiskt resonerande kring plattan, se Shadows recension på Werock.

Det blir en repris på en tidigare video vi haft här på bloggen, som duger riktigt bra att se och höra igen.

Ascendant

Topp 10 2008, plats 10

Opeth - "Watershed"

"Alla gillar Opeth - utom jag"
Så har det känts fram till för lite sedan.

Opeths platta Watershed kom ut på försommaren och fick en hel del positiv uppmärksamhet, men för mig gick den ganska obemärkt förbi. Ändå såg jag mycket fram emot att se bandet på Metaltown, men tyvärr ställde de in. Jag kan inte säga när det vände, jag kan inte säga varför jag gillar plattan nu eller varför jag inte kände något för den tidigare. Men den går inte att ignorera i min årets tio i topp-lista.

Istället för eget försök till analys ska ni här få ett par länkar till recensioner, och så naturligtvis till Signe, som skriver på bloggen att detta är "något jag aldrig trodde jag skulle skriva om".

Tomasz på Rockharder
Björn Thornell på Werock
Signes blogg

Porcelain Heart

Topp 10 2008

Dags att börja summera musikåret 2008. Jag kommer att presentera de tio album som, här och nu, för mig är årets bästa plattor. (Så försök inte ställa mig till svars för detta om ett år ;) Börjar med plats 10 och räknar med att komma till årets bästa vid nyår.

Idén är upplockad från Metallbibliotekarien där nedräkningen är i full gång. Mycket intressant finns redan att läsa där.

The Perdition EP

Äntligen! Nu kommer Enslavement of Beautys nya skiva, "The Perdition EP".

Sedan "Mere Contemplation" släpptes för halvtannat år sedan har längtan efter mer varit i ständigt stigande. Och fyller den nya skivan de höga förväntningarna? Definitivt. I tillägg till det sköna instrumentala inledningsspåret fylls denna EP med fem låtar, väldigt olika i karaktären, men samtliga med allt det som jag värdesätter högst hos EoB, bara ännu mer utmejslat än tidigare: Melodisk metal, ljuv symfonisk musik, och i kontrast, Myrholts helt sönderslitande röst, och med en lyrik som kan få dig att fullständigt tappa koncepten.

På Werock finns min recension av The Perdition EP. Enda anledningen att den inte får det absoluta toppbetyget 10 är att det skulle betyda att bandets ultimata skiva nu är gjord. Jag tror trots allt inte det. Enslavement of Beauty kommer fortsätta utveckla sin unika kombination av melodisk, sofistikerad metal, sårig black metal-sång och en lyrik som berör en på djupet. Ännu inte ens anade djup och höjder kommer att nås.

Skivan kommer i en snar framtid (kanske redan när du läser detta ;) kunna beställas bl.a. direkt från Delirium webshop.
Lush

Månadens på Werock

Nya skivrecensioner på Werock även denna månad. Den för min del mest emotsedda recensionen var Satyricons "The Age of Nero", skriven av Shadows. Bra recension med bland annat en genomgång av albumets alla låtar. Nedan videon till "Black Crow On A Tombstone" från plattan.

Nytt på TremorMyspace - och Tripple Six Norway

Ny låt har laddats upp på Tremors Myspace i veckan "Licentia Poetica; In Hoc Signo Vinces". Det är just så mörkt, tungt, tätt och bitterljuvt som jag älskar denna musik. Längtar till nästa skivsläpp, EPn "The Poe Session", och den andra utlovade fullängdsplattan "Le Matinée de Enfer - or home is where the flames are highest".

Tremors sångare, Myrholt, har i dagarna också dragit igång ett nytt projekt, Tripple Six Norway, som definitivt är värt att lägga en stund på att bekanta sig med. Lite "punkigare", inte fullt så svart och tungt. Men ingen behöver tveka om vem som är huvudmannen bakom skapelsen.

Degradead i studio för andra albumet

DEGRADEAD, de unga Stockholmarna med det uttalade göteborgsoundet, som jag har skrivit om tidigare här på bloggen och på Werock, spelar för närvarande in sitt andra album, i Peter Tägtgrens "Abyss Studio". Denna gång producerar de sin platta själva och tar hjälp av Daniel Bergstrand i "Dug Out Studio" för att mixa den. Utgivning är planerad till början av 2009. Läs mer och se videor från inspelningen på bandets Myspace.

Debutalbumet "Til Death Do Us Apart" åker in i spelaren nu som då, och liveframträdandet som förband till ENTOMBED i våras gav mersmak, så jag ser verkligen fram emot nytt material. Jag hoppas och tror också att de ska våga ta ut svängarna ytterligare något denna gång, lite mindre välkammat är vad jag önskar mig.

Läs också skivrecensionen, min intervju med gitarristen David, och lite från konserten på Werock.

Degradead- Relations To The Humanity


Finns Degradeads album inne på biblan?

Chinese Democracy

Nu är den här. I skivbutikerna imorgon lördag, men redan idag kan du på webben lyssna till den platta som Axl Rose ägnat 14 års tid och 13 miljoner dollar åt att producera. Nog om tid och pengar, lyssna på den via Guns N Roses Myspace där alla 14 låtarna ligger streamade. Det enda som krävs är att du har/skaffar ett Myspace-konto och loggar in.

Om musiken då? Jag tycker det är riktigt, riktigt bra efter ett par genomlyssningar. Några av favoriterna så här långt är Madagascar, Better och Sorry där bland andra Sebastian Bach finns med på bakgrundssång.



Guns N Roses på biblioteket
(Chinese Democracy under inköp när detta skrivs)

Dismember 20 år

Hela Dismembers tjugoåriga historia ska speglas under en helkväll på Debaser, lördag 22/11. Alla bandets tidigare och nuvarande medlemmar kommer finnas på scen och spela sig igenom hela bandets historia under en drygt två timmar lång konsert.

Det tycks vara förre trummisen och orginalmedlemmen Fred Estby (som lämnade bandet 2007) som håller i trådarna bakom hela tillställningen där också alla elva ur bandet kommer vara tillgängliga tidigare under kvällen för att skriva autografer och, tror jag, faktiskt umgås med sina fans.

På Werock kan du läsa min recension av albumet "Dismember" som kom i våras.

Där finns också min intervju med basisten Tobias Cristiansson.

Nedan Casket Garden från "Massive Killing Capacity", 1995.

Vader-trippel och skivrecensioner

Piotr Wiwczarek, Vader
På Werock kan du nu ta del av de samlade intrycken från de tre Sverigespelningarna med Vader i slutet av oktober, skrivet tillsammans av Shadows of the North, Metallbibliotekarien och mig. Förband var Grave, Zonaria och Zebadiah Crowe.

Grave
Där finns också recensioner av bland annat AC/DC:s nya och min text om norska Iskalds Revelations of Reckoning Day.

Vader - Sword of the Witcher (2007)

Enslavement of Beauty

Nu finns den ute på nätet! "Lush", första låten från nya skivan The Perdition EP, av Enslavement of Beauty. Jag hittade den av en slump på VoxHouse Studios webbplats, studion där albumet mixats av Henrik Ryösä. En liten spelare uppe till höger på förstasidan, där ligger den tillsammans med ett av Ryösäs egna alster. Lyssna och njut!


Dessutom fann jag texterna till alla skivans låtar på en annan sajt. Så nu är det bara att stänga världen ute, läsa, lyssna, och längta efter att hela skivan ska släppas :)

Här en av pärlorna från Enslavement of Beautys första album, Traces O' Red från 1999.

Be thou my Lethe and Bleeding Quietus

Nightmare Visions

Nu blir det ett "Myspace-band" igen...

Andy Barnard
Brittiska Nightmare Visions är black/death/doom-metal, från Blackburn. De har varit aktiva sedan 1983, med sångaren och gitarristen Andy Barnard som frontman under dessa 25 år, och spelar en långsam, suggestiv form av metal som kan vara väldigt lockande vissa dagar och stunder. Bloodstone rekomenderas. Videon Through Eyes that Cry Blood kan också vara ett ganska bra exempel på hur det kan låta. Allt på deras Myspace via länken ovan.

Nightmare Visions


Senaste skivan, "Gates Of Delirium" gavs ut 2006. Nightmare Visions turnerar i norra Europa, Storbrittanien, Tyskland och Nederländerna i februari 2009, men tyvärr finns inga skandinaviska datum inlagda.

Bandet spelade i sin hemstad igår kväll samman med norska Gaia Epicus.

Nytt på Werock

Min recension av In Flames spelning på Annexet ligger nu på Werock. Dessutom kan du där läsa intervjuer med Evergrey och Sister Sin.

Jag vill också varmt rekommendera intervjun på Rockfoto med Peter Dolving i The Haunted. Intressant samtal både om människan, musiken och samhället.

The Haunted - The Drowning


The Haunteds senaste, Versus på biblioteket.
In Flames på biblioteket.

In Flames på Annexet

Nu hände det igen. Inför spelningen med In Flames tänkte jag att,"de är ju bra, men jag har sett dem förut" och den här gången var det framför allt förbandet, franska Gojira, som skulle bli intressant att se. Och det var de. Tills In Flames går på scen och bara sveper undan allt annat ur hjärta och hjärna.

Foto: Wikipedia
Du ska snart kunna läsa en längre recension på Werock, där jag bland annat utnämner In Flames till årets bästa liveband.

Spelningen på Annexet är tredje gången vi ser dem i år och lika hög klass håller de varje gång. Extra glädje gav mig inledningen på kvällens spelning med "The Chosen Pessimist", åttaminutarn med genial komposition och blödande känslor, vilket får publiken att brinna och smälta på en gång. Resten är ren glädje och njutning. Bandet har en sådan låtskatt att ta av att de både kan bjuda på mycket nytt och en rad äldre favoriter, och ändå välja att ta med en och annan överraskning, såsom "Eraser" (från Mirror's Truth-EPn) och ett par mindre kända tidiga godingar, som jag får erkänna att jag inte kunnat placera rätt utan att ta hjälp.

Anders Fridén småpratar om högt och lågt, tappar tråden ibland, men hittar alltid de rätta orden som förmedlar känslan att just denna konsert, denna kväll, är något alldeles speciellt. Och vi tror honom så gärna :)

In Flames - The Chosen Pessimist

Vader, Grave och Läderlappen

Tre dödsmetallband besatte på tisdagskvällen Klubbens scen ett efter ett. Yngst först, Zonaria, och därefter veteranerna Grave och Vader. Sammantaget en mycket bra konsertkväll, mer om denna kommer helt säkert i en eller annan form så småningom. Förhoppningsvis med bilder, även om kameran för tillfället helt låst sig.

Pga bristande logistikplaneringen ;), missade vi kvällens första band och jag har ännu inte fått bekräftat att det slutligen var Zebadiah Crowe som ersatte Gilla Bruja...

Nedan ny video från Grave. Riktigt snygg.

Grave - Bloodpath


Och idag har vi sett operetten "Läderlappen", med musik av Johann Strauss - den yngre. Det blir ingen omfattande recension av denna, varken nu eller sen, men det var en helt schysst upplevelse.

Zebadiah Crowe

Black metal-bandet Zebadiah Crowe öppnar för Vader på tisdag på Klubben. Särskilda gäster är, som förut annonserats, svenska death metal-bandet Grave vars senaste platta jag skrev om på Werock i våras. Brittiska Zebadiah Crowes influenser uppges på 'Myspys' vara "The poetry of Poe, H.P Lovecraft, Clive Barker and the many voices heard in the wind from the lungs of hell". Låter lite intressant i mina öron, mer på bandets MySpace.

En liten undran bara, när Zebadiah Crowe uppger att konserten går av stapeln på Debaser, medan Grave anger Klubben... vilket iofs också står på biljetten.

Bestes bilder

Äntligen kom jag iväg till Stockholm, galleri Opearatingplace och utställningen med Peter Bestes fotografiska bilder av norsk black metal i olika skepnader.



Jag har skrivit tidigare om Beste och hans åttaåriga projekt som resulterat i fotoboken True Norweigan Black Metal, och nu även i denna utställning. Att se bilderna "i det fria" var, som jag förväntade mig, en bättre upplevelse än att ha dem inom bokens ramar. Samtidigt tycker jag kanske att urvalet bilder är lite snålt tilltaget, "det bästa av Peter Beste", och att utrymmet de getts är alltför begränsat. Men klart sevärt är det.

Metallica i Globen 7 mars

Har väl knappast undgått någon intresserad att Metallica kommer till Sverige för två framträdanden i Globen 7 och 8 mars. Senast de var här, förra sommaren fick vi aldrig tag på plåtar.

Biljetterna började säljas nio idag och tog naturligtvis slut i ett nafs. Dock lyckades vi säkra våra platser - tack Alexandra :)

Nedan "One". Varning: mycket obehaglig video. Mycket bra.

Metallica - One

Äjsi-Disi

Fick med mig en purfärsk Black Ice hem från jobbet idag. Nya AC/DC som officiellt finns ute på måndag, men på biblioteket var den klar för utlån redan idag...

Det är klart att jag inte hunnit lyssna så mycket än, så det blir ingen recension idag. Men en sak är klar, vilket det varit även utifrån de spår som sipprat fram på radio senaste veckor: allt är som det ska. Allt är sig likt, och allt är så förvånansvärt bra. Bara, bara bra. Har väntat med ganska lojt intresse på denna platta, men under en uppskruvad timme på väg hem i bilen (mitt bästa lyssningsställe, ensam med fyra högtalare i ett mycket begränsat utrymme) finner jag mig själv gasta med i var och varannan - aldrig förut hörd - låt.

Några godbitar vid första avsmakningen är titelspåret "Black Ice", "Skies on Fire" och nedanstående "Stormy May Day".

Stormy May Day

Vi tar väl en klassikernas klassiker också...

Highway to Hell

Vill du inte vänta till måndag? Ta dig till ett bibliotek nära dig imorgon dag.

Tremor på Bandit Metal och på biblioteket

Efter släppet av Tremors andra skiva "Lipsynced with Satan" i augusti (recenserad på Werock), kommmer nu åter lite nytt i form av en nedladdningsbar låt på bandets Myspace, "Gradvis / Nid". Det är aningen mjukare tongångar denna gång, ganska lekfullt, och text helt på norska (inte att leka med däremot ;). (Går inte låten och texterna att ladda ner beror det på Myspace nya spelare som fortfarande har problem.)


Nu kan Tremor höras även i svensk radio. Hörde dem på Bandit Metal som sänder måndagar kl 22-24. (106.3 och på webben). Gillar du bandets musik, eller black metal öht, skriv en önskning om mer av Tremor här. (Och gillar du mot förmodan inte norsk black metal men kanske uppskattar Kims blogg något - skicka ändå en önskning, och gör Kim glad ;)

"Lipsynced with Satan" finns att låna på biblioteket, kolla här om den finns inne.

Enslaved, Enslaved, Enslaved...

Som jag skrev i förra inlägget har jag haft förmånen att få recensera Enslaveds nya platta för Werock. Eftersom jag inte hört mer än enstaka låtar tidigare, och eftersom jag gillade det jag hörde, har det blivit ett intensivt lyssnande på bandets tidigare plattor. Utöver den nu aktuella Vertebrae kan jag också rekommendera t ex förra plattan Ruun och bandets allra första alster Vikingligr Veldi från 1994, riktig "rot"-black metal.

På Werock finns nu också en mycket läsvärd intervju som "bloggrannen" Shadows of the North gjort med sångaren i Enslaved, Grutle Kjellson. I den intervjun talas bland annat om en incident där bandmedlemmar "stjäl" ett får av en norsk partiledare, för att besvara partiets utspel att allt som finns tillgängligt på nätet ska vara fritt att ladda ner. Enslaveds svar är, att då bör ju allt som går fritt på fjället likaså vara tillgängligt att "ladda ner"... Titta på de två avsnitten nedan. Mycket nöje!

Oktoberrecensioner och intervjuer på Werock

Recensioner av nya albumen av Metallica, Evergrey och mitt eget bidrag om Enslaveds platta, Vertebrae, är en del av det aktuella material som finns att läsa på Werock. En intervju med Enslaved lär också vara på gång inom en snar framtid.

Dessutom intervjuer med Amon Amarth och Dimmu Borgir, och en recension från en av At the Gates allra sista spelningar, på Debaser Medis. Allt detta från Tomasz Swiesciaks penna. Mycket godis alltså, så hasta dit och kolla :)

In Flames turnerar Europa

In Flames har startat sin Europaturné nu i helgen och om en liten månad kommer de hem till Sverige för några konserter. Vi ser dem i Stockholm 30 oktober, med support av Gojira, som jag har skrivit om tidigare här. "Bedårande" säger Martin Carlsson i Expressen om premiärgigget i Glasgow igår, då de startade hela tillställningen med den fantastiska, åtta minuter långa, softingen "The chosen pessimist" från A Sense of Purpose.

Nedan nya videon till "Alias", andra singelsläppet från A Sense of Purpose. Säg att jag är tråkig, säg att jag är fantasilös - men det är just så här jag vill ha en musikvideo. Huvudsakligen bandet i aktion rakt upp och ner, i snygg spännande komposition. Inga vidunder, inga yxmän, inga mardrömmar och, för den delen, inga romantiska scener. Undantag finns, men de är hittills få. Humor är dock alltid kul.

Alias


Äh, vi tar en till, va? Varsågoda: IN FLAMES...

My Sweet Shadow

SikTh

Ibland får man känslan av att vara "för sent ute". Bandet upplöstes i maj i år.

SikTh.com
SikTh på Myspace

"Bland Street Bloom", 2006

Mer info om bandet på Wikipedia.

Death Magnetic

Metallicas Death Magnetic har hittat hem också till min spelare nu. Efter en frustrerande helg då den låg inlåst på biblioteket har det blivit några varv i spelaren senaste dagarna.

Albumet har definitivt sina höjdpunkter, som "The Judas Kiss" och "Broken, Beat & Scarred", men jag tänker låta den snurra på några varv till innan jag yttrar mig mer om musiken. Däremot är jag helt fascinerad av albumdesignen - vilken jag tyckte var fullständigt ap-ful när jag sett bild på skivan tidigare. Designföretaget Turner Duckworth står för utformningen: "The songs are about how death - and life - repels and attracts us. Our image expresses the theme, with a white coffin resting in a grave, surrounded by a magnetic field..."

Många är det som har recenserat plattan, exempelvis kan du här läsa vad Mattias Kling i Aftonbladet och DNs Nils Hansson har att säga. Med stort nöje läser jag också Metallbibliotekariens utlåtande.

Nya recensioner och intervjuer på Werock

Månadens recensioner är uppe på Werock med bland annat flera black metal-band representerade. Shadows skriver om Gorgoroths album Live in Grieghallen. Mina bidrag denna månad är italienska Black Flame med sitt tredje alster Imperium och dessutom - naturligtvis - Tremors nya EP Lipsynced with Satan.
Tremor...
Men det är givetvis inte bara black metal som recenseras, utan även en massa annan hårdrock. Dessutom kan du läsa om Tomasz pressdag med Sonic Syndicate, en fyllig artikel innehållande både intervju med bandets ene sångare, Roland Johansson, och rapport från förhandslyssningen av nya plattan.

Nytt från Engel

Engel har sitt andra album på gång! Det gladde mig mycket att höra. Efter att basisten Mikael Håkansson lämnat bandet blev det lite funderingar över hur det hela skulle fortsätta...


Bandets melodiska hårdrock med inslag av industri och emellanåt ganska fångande tongångar är relativt lättlyssnad metal, men framför allt är Engel ett strålande uttrycksfullt liveband! Du har chans att se dem i höst tillsammans med Dark Tranquillity under turnén "Close Up Made Us Do It". I Stockholm 16 november, på Tyrol.

På Radio Bandit och på Werock har du tidigare kunnat läsa mina skriverier om deras förra platta, Absolute Design, konserter på Arenan och Gröna Lund samt en intervju med gitarristen och låtskrivaren Niclas Engelin.

På Gröna Lund i maj 2008

Gojira

Gojira är fransk death metal från Bayonne som jag först hörde något av när Tomasz presenterade deras video "To Sirius" på sin blogg i våras. Nedan en video från debutalbumet Terra Incognita (2001). Bandet är aktuella i höst med nytt album The Way of all Flesh som släpps 13 oktober. På bandets Myspace finns en första låt från den, "Vacuity", tillsammans med en del äldre material. Väl värt att bekanta sig med.

Jag ser mycket fram emot att se Gojira i slutet av oktober då de kommer till Sverige och, samman med Sonic Syndicate, supportar In Flames.

In the Forrest
"...I want to live in the forest forever
The power of trees, I want to feel forever
Connection with life, animals, and stars

Between the roots and the branches I lay
Meditate the light wide open to the stars
Speak of the whales, deep in the oceans
Speak to the planets, deep universe."

Gojira - In the Forrest

Årets omslagsbild?

Detta självbetitlade album älskar jag - innan jag hört en ton från det - bara på grund av den fantastiska omslagsbilden. Musiken, hela plattan, kan ni just nu höra på Backyard Babies Myspace, så får ni tycka till om den själva :)

Daniel Robertson skriver om albumet på sin blogg och ger det högsta betyg.

Du kan också läsa Dregens aktuella Top 5 albumlista på Werock.

Snart finns albumet på biblioteket.

Här en gammal dänga från Youtube.

Backyard Babies-Minus Celsius

Rundgång, nitar och nackspärr

Hårdrock: Rundgång, nitar och nackspärr är en helt underbar och vansinnigt roande liten bok av killarna från Rundgång-programmen i radio och TV. "... en helt okritisk och ogenerad tribut till världen bästa musik och världens bästa människor." säger Melker Becker och Mattias Lindeblad i inledningen och det visar sig vara en rättvisande beskrivning. Aldrig någonsin att de hejdar sina svallande känslor inför den älskade musiken och de älskade musikerna. Att skriva en sansad recension av en bok som denna är inte lätt, så den får tala för sig själv:

"Här står vi på Sveriges största festival och ska strax gå upp och presentera ett gammalt faoritband (Scorpions, Kims anm.) inför trettio tusen åskådare. /.../ Våra magar förstår allvaret i situationen och vi rusar iväg mot varsin BajaMaja."
(Sweden Rock Festival 2005)

"Jag blir liksom varm i hela kroppen och det pirrar konstigt därnere. Mellan benen alltså. Jag tror jag blev kär." (Melker berättar om första mötet med Mötley Crües musik, vid 8 års ålder.)

Och så där håller det på. Det är fånigt, nördigt och alldeles... alldeles underbart! Melker och Mattias spelar inte töntiga hårdrocksnördar, de är det fullt ut. Och med stor heder. Skulle de mot förmodan läsa dessa rader skulle de med största sannolikhet ta detta som en komplimang.

En härlig bok för den som är hårdrocksfrälst! Och alla kan ha glädje av att bläddra i den och läsa lite här och där. Däremot tror jag inte riktigt att det är boken för den som "...hört In Flames för första gången och tycker att planeten 'Hårdrock' verkar spännande.", som också sägs i inledningen. Namndroppandet står som spön i backen och även om jag för min del inte känner till alla som nämns tror jag ändå man ska vara lite galen i genren för att uppskatta boken helt och fullt.

"The Day That Never Comes"

Hur många fans väntar ivrigt på Metallicas nya platta, Death Magnetic, fem år efter senaste studioalbumet? Oräkneliga världen över. Några i trygg förvissning och några i ett slags oro över vad som komma skall. Idag efter klockan 11 blir i alla fall den första singeln, "The Day That Never Comes", offentliggjord på Metallicas webbplats och Myspace.

Nedan en annan låt från albumet, "Cyanide", såsom bandet framförde den live på Ozzfest 9 augusti.

"Cyanide", live på Ozzfest 9/8 2008

Madrugada - mer norskt mörker...

Visst, Norge är black metal... men inte bara. Efter tips har biblioteket köpt in norska Madrugadas självbetitlade sjätte album. Bandet har fått ta emot flera priser som Spellemannprisen och det alternativa Alarmprisen. (Jodå, det går jättebra att läsa norska, om man vill... :)

Så här skriver en recensent, Fredrik Welander - efter att ha gett plattan betyg 10 av 10: "Kunde jag dela ut en elva skulle jag göra det. /.../I min värld har Madrugada alltid klingat kolsvart. Men sin häxblandning av dyster blues, country, Doors-flum, romantik och rödvinsfläckad salong har låtarna alltid tagit sig djupt in i mig." ( Läs mer...)

New Woman, New Man - live i Thessaloniki

Our Time Won't Live That Long, Robert Burås


Fråga efter plattan på ett bibliotek nära dig...

Lipsynced with Satan

Äntligen finns norska black metal-bandet Tremors andra skiva tillgänglig! "The Lipsynced with Satan EP" innehåller tre nyskrivna låtar samt två covers, av Von- och Bathory-låtar. Samtliga spår ligger för närvarande ute på Tremors Myspace. Den sjätte, nedladdningsbara, låten på Myspace finns inte på Lipsynced-EPn utan ska ligga på nästa planerade släpp, "The Poe Sessions".

Myrholt gör, som vanligt, ingenting vare sig genomskinligt eller lättgenomträngligt. Så jag väntar med att ha fler åsikter. Skivan är beställd och jag återkommer garanterat i någon form med fler kommentarer...

Beställer den gör man från Delirium webbshop.

Blodsrit

"All reklam är god reklam" sägs det. Och det kanske är sant. Efter att läraren Emil Koverot uppmärksammats i media för att han fått sparken från sitt jobb, som han inte ens hunnit tillträda, med motiveringen att han spelar i ett black metal-band, blev jag nyfiken på bandet ifråga. Koverot är, under artistnamnet "Yxmarder", gitarrist i bandet Blodsrit och dessutom gitarrist respektive basist i banden Carve och Portal. Här är det dock just black metal-bandet Blodsrit, som uppmärksammas.

Som vanligt är jag intresserad av låttexterna och hittar en del på DarkLyrics.com. Senaste albumet, "Hinterland" som gavs ut i november förra året, har jag tyvärr inte kunnat finna texterna till. Lyriken har ofta "traditionella" black metal-teman som döden, självmord, religionskritik. Det är mycket mörkt i Blodsrits värld. Den som söker ljus och styrka lär få vända sig någon annanstans... Sångerna framförs omväxlande på engelska och svenska, och Naahz uttrycker dem väl i sin raspiga black metal-growlande, men ändå relativt melodiösa sång.

"...
Bortom horisonten såg jag eldar brinna
Och himlen reflekterade dess röda sken
I skuggorna hörde jag strider rasa
Och marken var drypande av blod

I min väntan på död såg jag elden komma
slukandes allt i sin väg
I min väntan på död såg jag ljuset falna
Sakta dog det bort

Likt dimma den kom med vind genom skog
Stilla den tog mig till skuggornas rike
Sakta jag slöt mina ögon och dog
lämnandes Guds skapelse...
...det sanna helvetet..."
ur "Vid Livets Slut"

Nedan "The Glorious Rise of Flames" från albumet Ocularis Infernum 2005.



(Bara lite blod och slask mot slutet...)

Läs mer kommentarer om Koverots uppsägning hos Shadows of the North och om fackets reaktion i Aftonbladet. Och lyssna på den korta intervjusnutten från lokal-TV.

Stolen Babies eller Trägen Vinner

Mig händer det ibland att musik som jag först tar avstånd ifrån, eller i varje fall inte tycker om, ändå när jag "tvingas" ha den omkring mig, långsamt tar sig in i sinnet och finner gillande till slut.

Foto: Asentreu, Wikimedia
Ett sådant fall är amerikanska Stolen Babies märkliga musik, ett band som på sin Myspace inte anger någon genrebeteckning men på wikipedia får gå under benämningar som Avant-garde metal och Dark cabaret. Själv "uppfann" jag lite hånfullt termen Cirkusmetal när jag hörde dem första gångerna. När nu Yngsta Klanmedlemmen ändå inte upphörde att lägga skivan i spelaren fick jag till sist se mig besegrad...

Albumomslag, bandets t-skjortor och även illustrationerna till videon nedan är gjorda av konstnären Crab Scrambly. En titt på hans blogg kan också vara kul.

Trummisen i bandet, Gil Sharone, är sedan 2007 och "Ire Works"-plattan även trumslagare i The Dillinger Escape Plan.

Så öppna era sinnen! Nedan Push Button från Stolen Babies hittills enda utgivna fullängdsalbum "There Be Squabbles Ahead", som kom 2006.

Sommarrecensioner på Werock

Nya skivrecensioner finns på Werock nu. Några av banden vars nysläpp blir omskrivna är amerikanska dödsmetallarna Origin, de svenska Opeth och Sabaton samt ett album som går titt som tätt i min spelare denna sommar, "Kolossus" av norska Keep of Kalessin.

Keep of Kalessin, som tagit sitt namn efter draken Kalessin i Ursula K. Le Guins fantasyböcker om Övärlden, är ett norskt band rotat i black metal men med influenser även från andra håll. Läs mer i recensionen på Werock, skriven av "bloggrannen" Shadows of the North.

Nedan bandets video till förstasingeln Ascendant. Riktigt acceptabel musikvideo - och ni som läst bloggen ett tag vet hur svårt jag har för fåniga videor - här finns t o m några riktigt snygga sekvenser.

Keep of Kalessin - Ascendant


Keep of Kalessin på Myspace.

Iron Maiden Stadion 16/7 2008

När vi såg Iron Maiden i Globen för 1 1/2 år sedan hade de den senaste plattan "A Matter of Life and Death" nysläppt och konserten var en genomspelning av hela detta album från början till slut. Det var en fantastisk scenshow Maiden bjöd på då, ett komplett musikaliskt drama. Samtidigt tändes en längtan att få se dem på scen igen, med alla de gamla hitlåtarna.

Så enkel världen blir som en bland 32 000 andra...

2008 års Iron Maiden på Stadion är som en överfull påse med blandgodis. Att få uppradat den ena klassikern efter den andra såsom Can I Play with Madness, 2 Minutes to Midnight, The Number of the Beast och, naturligtvis, Run to the Hills och Fear of the Dark. Det blir nästan för mycket godis, men bara nästan, bandet och Dickinson är så oerhört skickliga, både som musiker och i sitt scenframträdande, att det inte finns några som helst dödpunkter eller ens tid till eftertanke. Från den plats vi befinner oss är allt bara ljud- och synintryck. Och totalupplevelse.

Jag vet bara inte vem Bruce Dickinson tror han behöver övertyga när han inleder mellansnacket med en lång monolog om Maidens speciella förhållande till Sverige, "Vårt andra hemland", och att publiken även i andra delar av världen numera insett det som svenskarna förstod redan för 20 år sedan: Iron Maidens storhet. Allsången, skanderandet, publikens rena uppenbara glädje, allt detta gör att vi vet att han vet, att ingen här behöver övertygas - så vi inser att allt detta snack är fullkommligt ärligt menat :)

Konceptet Somewhere Back In Time närmar sig den ultimata konsertupplevelsen, och att kunna leverera detta till publiken, trots avståndet den tokstora arenan skapar, det är verklig scenkonst!

Det går inte att ha gissefrågor på en konsertkväll, som på festivalerna... Men: vem är vem på bilden ovan? Klarar ni ut det?

Vad händer på Werock mitt i sommaren?

En ny artikelserie startar på Werock med olika musikers aktuella Topp 5 albumlista. Först i raden presenteras de bästa albumen just nu enligt Stefan Kälfors, trummis i Enter the Hunt.

Fler trummisar i elden. Werocks Martin Bench har intervjuat Anders Jakobsson från Coldworker om bland annat deras nysläppta andra album, "Rotting Paradise".

Nyförälskad - igen!

Det finns annan musik som jag tycker mycket mer om.

Det finns många andra musiker som är lika bra.

Det finns dock inte många som slår Iron Maiden när det gäller konsertupplevelse och scenframträdande.

Bruce Dickinson
Fler kommentarer när jag har "nyktrat till" från upplevelsen :)

Iron Maiden ikväll

Strax bär det av mot Stockholms Stadion och Iron Maiden. Senast såg vi dem i Globen 2006.

Nedan ett klipp från turnéns första spelning, 1 februari i Mumbai, Indien. 100 000 människor i publiken...

Can I Play with Madness

There She Is!

Till er som inte gillar vare sig death eller black eller annan hårdrock, men som ändå inte gett upp denna blogg - jo, jag vet att du finns, även om du inte är många ;)

Och ni som gillar death och black - givetvis till er också! Titta och njut. Om det är någon som liksom jag är lite trög att fatta alla detaljerna i dessa snabba klipp första gången, så titta en gång till. Efter den tredje gången är det risk för beroende... Fler delar finns att hitta på Youtube. God jakt!

There She Is!

Fiction - nyutgåva

Dark Tranquillity har släppt en nyutgåva av fjolårets Fiction, "expanded edition", med fyra nya studiolåtar samt en DVD med en del extramaterial.

Mikael Stanne, Metaltown 2008

Allt nytt från DT hälsas med glädje. Nedan en av de extra låtarna, "A Closer End".

Metaltown - bilder

Eftersom Signe har tagit semester får vi nöja oss med mina förklaringar till gissningslekens olika band... Det är fortfarande välkommet med egna (kanske även bättre ;) kommentarer och lösningar.

1. Finntroll - Trolltyg i kjoltyg, ställde till en härlig liveshow!



2. Sonic Syndicate - väldigt proffsigt, men var är hjärtat i framträdandet?



3. In Flames - Sämsta bilden? Men tveklöst bästa bandet! Jesper, Björn - ni behöver inga bomber och raketer...



4. Hardcore Superstar - Festivalens djupaste urringning, och det var inte bara dekoren som var rosig :)



5. Nightwish - Grannsamverkan över nationsgränsen. Men lite tråkigt framträdande.




6. Lillasyster - "Med hjärtat i handen", nära sin publik fysiskt och mentalt.



7. Soilwork - Göteborgssoundet i skånsk tappning. Förväntningarna var höga, Strid och hans mannar var bra, men ändå inte riktigt, riktigt det jag hoppats...



8. Tiamat - Såå skönt mogen nattmusik. Så sofistikerat, i begreppets bästa mening.



9. Dark Tranquillity - Förälskelsen från fjolårets Fiction-album blossade upp igen. Mikael Stannes genomblå ögon lyser så glada, och då blir vi också glada :)



10. Satyricon - Liksminkning... Signalerar för mig mer tragik än ren ondska. Härligt att se ett traditionellt norskt black metal-band, om än i fullt dagsljus med solen strålande i fonden.